Covidbevis på företagsfest och kommentar till debattartikel

Question

Arbetsgivaren bjöd till julfest på extern lokal. Inbjudan delgavs alla anställda hösten -21. Svar om deltagande begärdes in före dec. 1 dec införde regeringen restriktioner pga smittspridning av coronavirus. En restriktion avsåg krav på s.k. vaccinbevis för deltagande vid sammankomst med över 100 deltagare. Arbetsplatsen har ca 70 anställda.

Ett par dagar före julfesten meddelade arbetsgivaren att endast anställda med s.k. vaccinbevis skulle släppas in på julfesten. Arbetsgivaren förtydligade att man i egen regi avsåg kontrollera varje anställds s.k. vaccinbevis innan insläpp. Därpå skickades webfråga till varje medarbetare, där svar efterlystes om huruvida medarbetaren avsåg delta på julfesten eller ej. Namnuppgift begärdes, varför frågan ej var anonym.

Varje anställd hade lämnat svar om deltagande långt innan 1 december. Inga andra nya omständigheter än arbetsgivarens krav på s.k. vaccinbevis hade tillkommit. Arbetsgivarens förfarande innebar därför indirekt att varje anställd tvingades redogöra för sin status som vaccinerad eller ej vaccinerad.

1. Hade arbetsgivaren rätt att kräva vaccinbevis?

2. Hade arbetsgivaren rätt att efterfråga uppgift om individuell medicinsk status?

3. Gjorde sig arbetsgivaren skyldig till diskriminerande särbehandling pga medicinsk status?

4. Finns juridisk grund för anmälan mot arbetsgivaren maa ovanstående?

5. Övrigt?

Se bl.a.

https://www.dagensjuridik.se/debatt/debatt-forslaget-om-vaccinationsbevis-strider-mot-grundlagen/

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dit till Lawline med din fråga!

Jag har uppfattat dig så här: arbetsgivaren utannonserade företagsfest med svarsdatum sista november. En tid efter svarsdatumet beslöt arbetsgivaren att bara vaccinerade ska få delta på festen, och alla ombads svara på om de fortfarande kunde komma eller inte. Det innebär alltså att frågan i praktiken innebär en fråga om huruvida en anställd är vaccinerad eller inte. Du undrar alltså om det är okej att fråga om vaccinstatus, om det är okej att kräva att man är vaccinerad, om detta är diskriminering, och om det går att anmäla detta på något sätt. Dessutom hänvisar du till en artikel.

Svaret är ganska långt, så jag sammanfattar det kort först, sedan kommer jag dela upp svaret i de olika frågorna och till sist kommentera artikeln.

Eftersom det inte angetts när festen hölls kan jag inte inkludera de särskilda covid-restriktionerna i min bedömning utan måste utgå från arbetsrätten. Det kan dock, beroende på när festen hölls, vara så att arbetsgivaren helt enkelt var tvungen att försäkra sig om att alla var vaccinerade, eller ställa in festen. Artikeln kommenteras ur ett grundlagsperspektiv.

Sammanfattning

Min slutsats är att arbetsgivaren, under de givna förutsättningarna, inte har begått något fel när den ställde frågorna. Inte heller att utestänga ovaccinerade från företagsfesten har varit otillåtet.

Får arbetsgivaren fråga om vaccinering inför företagsfest?

Arbetstagare har, som alla andra, rätt till ett skyddat privatliv. Det huvudsakliga skyddet finns i regeringsformen (1974:152), RF, 2 kap 6 §. Det skyddar dock bara mot intrång från "det allmänna", alltså till exempel polisen andra myndigheter. Skyddet mot arbetsgivaren består i stället av att man inte är skyldigt att svara på frågor som rör privatlivet, och diskrimineringslagstiftningen. Diskrimineringslagstiftningen behandlas under nästa rubrik.

Man är alltså inte skyldig att svara på frågor rörande privatlivet från arbetsgivaren. Även om det kan verka som att arbetsgivaren lurat till sig informationen genom att ställa två frågor med olika förutsättningar, tycks det inte ha varit avsiktligt. Dessutom finns fortfarande möjligheten att inte svara på frågan genom att till exempel säga att något annat har dykt upp, eller att man avstår på grund av smittläget. Min bedömning blir att frågorna i sig inte är otillåtna.

Får arbetsgivaren kräva vaccin för deltagande på företagsfest?

Otillåten diskriminering betyder förenklat att någon särbehandlats negativt på grund av en diskrimineringsgrund, och att det inte står i proportion till ett legitimt syfte (diskrimineringslagen (2008:567), DiskL, 1 kap 4 §). Det är alltså avgörande om det är en nackdel i lagens mening att inte delta på festen. Det påverkar bedömningen om man ser festen som ett naturligt led i verksamheten (till exempel som teambuilding) eller om man ser den som en förmån. Att slippa en arbetsuppgift är mindre "dåligt" än att gå miste om en förmån.

Är det ett naturligt led i verksamheten bör det vara okej att kräva vaccinering. Arbetsgivaren har nämligen en plikt att skydda sina arbetstagare mot "ohälsa" enligt arbetsmiljölagen (1977:1160), AML, 3 kap 2 §. Detta kan till exempel åstadkommas genom att låta ovaccinerade delta på distans eller på annan plats.

Om festen i stället är en förmån blir det mer problematiskt. En rimligare åtgärd hade då kunnat vara att helt enkelt ställa in festen.

På din fråga verkar det som att ni har en relativt stor arbetsplats och att festen varit inplanerad sedan länge. Därför blir min bedömning att karaktären mer liknar något som är en del av arbetet. På en stor arbetsplats är den sammanhållning som krävs för ett välfungerande företag svåruppnåelig, om inte omöjlig att uppnå, utan aktiviteter utanför jobbet. Det finns inget i frågan som tyder på att de som deltar får någon annan förmån än att träffa varandra, vilket bör föranleda att det anses som mer av en del av verksamheten än en förmån utanför jobbet.

På grund av detta har arbetsgivaren inte, genom att utesluta vissa från festen, negativt särbehandlat någon. Därför är det inte diskriminering.

Härtill ska tilläggas att även om det hade varit en negativ särbehandling grundar den sig inte nödvändigtvis på en diskrimineringsgrund (grunderna finns i DiskL 1 kap 4 §). "Medicinsk status" är inte en diskrimineringsgrund, men vissa medfödda åkommor kan utgöra funktionsnedsättning, som är en diskrimineringsgrund. Du anger inte om arbetsgivaren gjort undantag för personer som på grund av medicinska skäl inte kunnat vaccinera sig, därför blir det inte helt lätt att bedöma detta. Om de som inte vaccinerat sig på grund av medicinska skäl tillåts på festen härrör sig inte särbehandlingen från någon diskrimineringsgrund, det är således inte otillåten diskriminering (att vara ovaccinerad är inte en "funktionsnedsättning" eller permanent medfödd åkomma som krävs för diskriminering enligt DiskL).

Slutsats

Sammantaget blir har arbetsgivaren troligen rätt att kräva att man är vaccinerad för att man ska få delta på företagsfesten, och antagligen inte i strid med lag diskriminerat. Detta eftersom det inte är negativ särbehandling att bli utesluten och eftersom eventuell särbehandling sannolikt inte grundar sig på en diskrimineringsgrund.

Därför blir min bedömning också att chanserna att nå framgång med en anmälan är små.

Reglernas förenlighet med grundlag – kommentar till artikeln

Artikeln är inte en juridiskt korrekt, utan mer en samhälls- eller politisk argumentation. Den består dessutom av väldigt snedvriden argumentation, där källor valts ut för att styrka poängen. Bara det att den är publicerad som debattartikel visar tydligt att det inte är en objektiv utvärdering.

Inledningsvis kritiserar artikeln det faktum att ingen proportionalitetsbedömning redogörs för i lagförslaget. En proportionalitetsbedömning ska mycket riktigt göras när det gäller begränsning av rättigheter enligt RF 2 kap, men för det första är lagförslagen inte direkta begränsningar av rättigheter, för det andra framgår inte att ingen sådan bedömning gjorts. Lagstiftning blir inte per automatik grundlagsstridig bara för att ingen proportionalitetsbedömning har redovisats, eller ens för att ingen har gjorts. Bara om en proportionalitetsbedömning görs med resultat att lagen inte är proportionerlig står den i strid med grundlag.

I utläggningen hänvisas till "flera remissinstanser", men bara JO, DO och Organisationen Företagarna redogörs för. Dessutom redogörs väldigt vinklade versioner av remissvaren. JO:s invändning består egentligen bara i att påpeka avsaknaden av redovisad proportionalitetsbedömning. DO gör en proportionalitetsbedömning och kommer fram till att lagförslaget är korrekt och alltså förenligt med grundlag. DO:s enda reservation är kopplad till att det inte är helt tydligt hur EU:s covidbevis påverkar svensk lag. Formuleringen i slutet på DO:s svar tolkar jag som att DO i huvudsak godkänner förslaget. Organisationen Företagarna är en intresseorganisation som inte vill se hinder för företagande, (deras kritik) består främst i att de anser att företagarintresset ska väga tyngre än vad det gör idag och att tidsfristen för införandet är för kort.

Om man läser andra remissinstanser som motsvarar dessa i att de representerar juridisk och ekonomisk sakkunskap (JK, Advokatsamfundet, Juridiska fakulteten i Lund och Svenskt Näringsliv) endera tillstyrker dessa förslaget, lämnar det utan kommentar, eller påpekar små brister. Ingen av dessa framför någon nämnvärd övrig kritik.

Vidare hänvisas till ett "remissvar" från "Bio-Medico Legala Nätverket". Det ska påpekas att nätverket inte är en remissinstans, vilket betyder att det som kallas "remissvar" egentligen bara är en text som nätverket publicerat på sin hemsida. Det i sig fråntar naturligtvis inte texten eventuell relevans, men att kalla den för "remissvar" är missvisande. Vidare är de flesta författare av artikeln också medlemmar i nätverket och dessutom medförfattare till texten. Att hänvisa till sig själv är också missvisande, då det skapar en falsk bild av att det finns fler källor än det egentligen gör. Slutligen är all argumentation efter hänvisningen hämtad från texten. Det innebär att argument som redan lyfts i och med hänvisningen till texten upprepas, vilket återigen skapar en bild av att det finns fler och mer legitima källor än det faktiskt gör. Att nätverket består av 40 läkare (vilket kan jämföras med läkarföreningens 55 000 medlemmar) påpekas i artikeln, dock har bara 31 av dessa skrivit under texten.

Läser man de riktiga remissvaren från de som ska representera den medicinska vetenskapen (Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Region Gotland, Region Halland, Region Skåne, Region Örebro län, Region Östergötland, Smittskyddsläkarföreningen och Sveriges Kommuner och Regioner) endera tillstyrker dessa förslaget, lämnar det utan kommentar, eller påpekar små brister. Ingen av dessa framför någon nämnvärd övrig kritik.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att de i debattartikeln innehåller en helt felaktig bild av hur lagar strider mot grundlag. För att underbygga argumentationen har ett fåtal källor valts ut och missrepresenterats. Den enda källa som återgivits korrekt är författad av samma författare som debattartikeln bland annat, den är inte en riktig remiss, och dens påstådda legitimitet består i att 31 läkare skrivit under den.

Min slutliga kommentar blir att artikeln lyfter ett i sig relevant problem, nämligen att det inte framgår hur olika hänsyn vägts i lagförslaget. Den bristen är både relevant och påtaglig, men innebär inte i sig att förslaget är oförenligt med grundlag. När sedan källor återges vinklat, och titlarna "advokat" och "läkare" används för att öka legitimiteten i argumentationen, anser jag artikeln bli ett farligt exempel på hur helt ensidig argumentation, kring ett förvisso relevant diskussionsämne, kan vilseleda och vara direkt skadlig.