Bedrägeri och ogiltigförklarande av avtal
Juni 2010 mådde jag inte bra. Psykisk ohälsa tillsammans med ett tidigare missbruk, resulterade i att jag blev inlagd på akutpsyk. i ca 10 v. Jag hade psykos, mani, depression & var allmänt förvirrad. Där mötte jag en person som kallades Alex. Genom att utnyttja mig när jag var svag & i en psykos, lyckades Alex (bl.a genom att ge mig droger) manipulera mig till att följa med honom till en butik & hämta ut telefoner med abonnemang. Minst 5-6 st nya mobiler+avtal på några dagar- Jag var med i butiken för 4 av dem, men för 1, eller 2av dem, fixade han det själv med mitt körkort. Därefter försvann han & jag har inte sett honom sedan dess. Allt gjordes hos samma person/butik. Jag kommer inte ihåg vad han heter, men han kände Alex, & var med på hela grejen. Abonnemangen kunde jag, givetvis, inte betala så de hamnade till slut hos Kronofogden. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut nu. Jag har många andra skulder hos Kronofogden, & jag står för varenda en av dem & jag arbetar väldigt hårt för att göra rätt för mig. Jag betalar 22000kr varje månad. Teleskulderna känns dock orättvisa. Det är tufft nog att kämpa för att betala av de skulder jag själv dragit på mig, & det känns bara fel att jag ska vara skuldsatt ett flertal år extra p.g.a. vad någon annan gjort. Jag vill komma vidare med mitt liv. Jag vill därför försöka göra något åt detta. Kan jag polisanmäla detta? Är det ens ett brott?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB) och lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL). Och som kort svar på din huvudsakliga fråga kan sägas att du sannolikt har blivit utsatt för ett brott och närmast tillhands torde brottet bedrägeri ligga.
Den straffrättsliga aspekten - Vad gäller?
I 9 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att den som medelst (genom) vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, döms för bedrägeri till fängelse i högst två år. I förevarande fall krävs (krävdes) att Alex alternativt butiksinnehavaren genom ett vilseledande förmått dig att utföra en för dig skadegörande handling som resulterade i en konstaterbar vinning för Alex och/eller butiksinnehavaren. Det sista ledet syftar på att gärningspersonens handlande ska ha lett till en disposition, vilken i sin tur innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring till densamma. Det första rekvisitet som tar sikte på vilseledandet kan allmänt likställas med ett förmedlande av en oriktig uppfattning (vilket bör ha varit fallet här). Det räcker dock inte med en muntlig eller skriftlig uttalad lögn eftersom motparten inte alltid behöver påverkas av detta. Motsatsvis kan då sägas att det är tänkbart att någon kan bli vilseledd av gärningspersonen utan att denne uttalar en bokstavlig osanning. Avgörande är om brottsoffret verkligen har blivit lurad (subjektiv bedömning) och detta oaktat om motparten eventuellt objektivt sett skulle framstå som ovanligt lättlurad. Av lagtexten följer som sagt att det för brottet bedrägeri krävs skada för den ena parten och vinning för den andra, vilket som tidigare påpekats förutsätter en förmögenhetsöverföring, något det också på goda grunder kan argumenteras för att det är (har varit) fråga om.
Vidare behöver följande noteras. Enligt 1 kap. 2 § 1 st. BrB gäller att en gärning ska, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen (avsiktligen). Det måste alltså röra sig om ett medvetet handlande från gärningspersonens sida i syfte att uttryckligen utöva brottet bedrägeri och mot just dig. Och så verkar ju onekligen vara (ha varit) fallet här. Detta innebär i klartext att denne måste befunnit sig i ett medvetet tillstånd. Dock utesluter inte handlingar i överilning eller i affekt att uppsåt kan föreligga, men reflexmässiga sådana betraktas i regel aldrig som uppsåtliga. Uppsåtet ska täcka samtliga rekvisit, alltså uppfylla samtliga krav, i det aktuella straffbudet och i det här fallet i bestämmelsen som reglerar brottet bedrägeri, dvs. 9 kap. 1 § 1 st. BrB (se ovan). I praktiken betyder ovanstående att gärningspersonen behöver ha förstått (åtminstone haft s.k. likgiltighetsuppsåt till) att dennes handlande motsvarade brottsbeskrivningen och närmare bestämt lagtexten gällande bedrägeri. Utan att det ska bli alltför många teknikaliteter kan i vart fall och så här långt sägas att det inte verkar finnas någonting som med styrka talar för att gärningspersonerna (Alex och butiksinnehavaren) inte skulle ha varit medvetna om deras eget agerande varför uppsåtsbedömningen inte heller torde bli särskilt svår.
Det finns dock ett problem. Brottet har förmodligen preskriberats. Utan att närmare känna till alla detaljer bedömer jag att det torde handla om ett brott av normalgraden, dvs. ej grovt brott. I 35 kap. 1 § 1 st. 2 p. BrB uttalas att ett brott preskriberas efter fem år om det svåraste straffet är högre än fängelse i ett år, men inte över fängelse i två år, vilket är fallet här. I 9 kap. 1 § 1 st. BrB anges ju att bedrägeri kan ge fängelse i upp till två år. Sammanfattningsvis och trots att du kan ha blivit utsatt för bedrägeri kommer en polisanmälan med största sannolikhet inte att leda till ett inledande av en förundersökning eftersom det är 13 år sedan brotten begicks.
Den avtalsrättsliga aspekten - Vad gäller?
När det sedan gäller de ingångna abonnemangsavtalen kan följande sägas. Även om det inträffade inte är lönt att polisanmäla kan avtalen förmodligen ogiltigförklaras om de fortfarande löper och inte är uppsagda vill säga.
I 31 § AvtL sägs, dock på något ålderdomlig svenska, att har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade. Huruvida det är fråga om ett uppenbart missförhållande låter jag vara osagt. Däremot rörde det sig definitivt om oförstånd ifrån din sida, vilket brukar likställas med bristande en omdömesförmåga, något som du givetvis kan ha lidit utav vid tidpunkten för handlingarnas undertecknande.
Vidare följer av 30 § AvtL, och återigen med ett något ålderdomligt språkbruk, att där den, gentemot vilken en rättshandling företagits, framkallat densamma genom svikligt förledande eller ock insett eller bort inse, att den, som företog rättshandlingen, blivit svikligen förledd därtill av annan, vare rättshandlingen icke gällande mot den förledde. Den aktuella bestämmelsen reglerar ogiltighetsgrunden svek, dvs. vilseledande, vilket är den civilrättsliga (avtalsrättsliga sidan av bedrägeri.
Därutöver kan lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning aktualiseras, vilket är den lag som mest troligen kommer att bli tillämplig i det här fallet. I lagen sägs att ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt. Var och en ska då lämna tillbaka vad han eller hon har tagit emot eller, om det inte kan ske, betala ersättning för dess värde. Om inte annat följer av andra stycket är dock den som har ingått avtal i sådant sinnestillstånd, inte skyldig att betala ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller annars befinns ha medfört nytta för honom. I andra stycket uttalas att var den, med vilken avtalet slöts, i god tro, äger han eller hon rätt att i den omfattning, som prövas skälig, utbekomma ersättning för den förlust, som föranletts av avtalet.
Givet att du, såsom det uttrycks i lagen, hade en ”psykisk störning” kommer avtalen att ogiltigförklaras. Enligt lagtexten gäller ju att ”ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt”. Den springande punkten blir alltså hur begreppet ”psykisk störning” ska tolkas och om du kan anses ha lidit av en sådan. Lagstiftarens ordval kan ifrågasättas, men lagstiftningen liksom språkbruket i lagen har ca 100 år på nacken. Oavsett vilket kan till begreppet ”psykisk störning” sannolikt vanföreställningar, hallucinationer och förvirring räknas. Visst åldrande, demenstillstånd liksom depressioner, självmordstankar och annat dylikt bör också kunna räknas hit, jfr prop. 1990/91:58 s. 84 ff. Notera att uttrycket ”psykisk störning” är ett samlingsbegrepp och att den nyss nämnda exemplifieringen inte på något sätt är uttömmande.
Märk väl att ett grundläggande krav också är att det råder kausalitet, dvs. ett orsakssamband, mellan den psykiska störningen och det ingångna avtalet för att ogiltighet överhuvudtaget ska komma på tal. Den psykiska störningen behöver dock inte ensamt ha legat till grund för beslutet att ingå avtal. Inte heller behöver den psykiska störningen ha varit av viss varaktighet varför även tillfälliga sinnesrubbningar träffas av lagens bestämmelser. Observera dock att den som hävdar att avtalet är ogiltigt på grund av en psykisk störning också är den som bär bevisbördan för att kausalitet förelåg vid tidpunkten för avtalets ingående, se Högsta domstolens (HD)avgörande NJA 1966 s. 44. Jfr även hovrättsfallet RH 1983:126. Om dina motparter skulle ha varit i god tro får detta ingen bäring på ogiltighetsbedömningen. Däremot ska de i rimlig omfattning försättas i samma situation som om avtalet inte hade slutits, vilket innebär att ersättning ska lämnas för sådana kostnader som varit till ringa eller ingen nytta alls för en motpart, se HD-avgörandet NJA 1985 s. 573. Men något sådant är det ju inte alls fråga om här eftersom det rör sig om ett uppsåtligt agerande ifrån Alex och butiksinnehavarens sida.
Sammanfattningsvis i den här delen kan med andra ord sägas att de aktuella handlingarna, dvs. abonnemangen, inte bör vara bindande för dig.
Notis:HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig i eventuell kommande process och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så skulle önskas (vad gäller de civilrättsliga delarna). Vi kan också bistå med upprättande av all nödvändig dokumentation, exempelvis vid författande av avtal, kravbrev, svaromål och/eller annat skriftligt yttrande. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
