Avvägning mellan misshandel av normalgraden och grov misshandel
Hej en vän till mig hade hamnat i ett slagsmål med ett knogjärn, från början var självförsvar för han slog aldrig första slaget. Men detta sluta med att min vän slog ner killen med sitt knogjärnet och vill veta vad för straff det blir, om knogjärn klassas som grovt vapeninnehav eller bara vapeninnehav, och om det klassas som grov misshandel eller bara misshandel. killen som blev nerslagen, fick sprucket ögonbryn och fick åka till sjukhuset och sy ihop det.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag uppfattar din fråga som att du vill ha svar på när gradindelningen av misshandel övergår från misshandel av normalgraden till grov misshandel samt vilket brott som omfattar innehav av ett knogjärn.
När bedöms en misshandel vara grov
Enligt 3 kap. 5 § Brottsbalken (BrB) står det att den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Den första delen avser misshandel av normalgraden medan den andra avser en ringa misshandel.
Om misshandeln inte orsakat några skador och smärtan är av övergående natur, brukar misshandeln bedömas som ringa. Domstolen brukar exempelvis bedöma en örfil som ringa misshandel medan en allvarligare misshandel än så bedöms som misshandel av normalgraden.
Av 3 kap. 6 § BrB framgår det att är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.
Gränsdragningen mellan misshandel av normalgraden och grov misshandel kan sägas gå vid livsfarligt våld, med andra ord då våldet inneburit en livsfara för brottsoffret. Det kan också vara fråga om grov misshandel om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet och råhet, exempelvis utsatt brottsoffret för slag och sparkar mot huvudet när denne är i en försvarslös position eller använt sig av tillhyggen såsom kniv, skjutvapen eller liknande.
24 kap. 1 § BrB behandlar den s.k. nödvärnsrätten som innebär att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Om din vän blev slagen först och sedan försvarade sig med att slå tillbaka med ett knogjärn så är nödvärnsrätten inte aktuell, eftersom den gärningen anses vara uppenbart oförsvarlig och oproportionerlig i förhållande till angreppet. Det föreligger därför ingen ansvarsfrihet för din vän.
Det är svårt att med de förutsättningar som framkommer i din fråga klargöra huruvida din vän gjort sig skyldig till en misshandel av normalgraden eller grov misshandel. Det finns flera faktorer som kommer inverka på bedömningen. B.la. om det rör sig om fler än ett slag. Användande av ett tillhygge likt ett knogjärn kan vid en bedömning anses vara en grov misshandel, eftersom det kan framkalla livsfarliga skador.
Vilket brott innefattar innehav av knogjärn
Av 1 § Lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, framgår det att knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats. Detta brukar benämnas som brott mot knivlagen. Knogjärn är ett sådant föremål som faller in under knivlagen eftersom de genom sin konstruktion är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. De är typiskt sett avsedda för våldsanvändning och har därför inte något annat naturligt legitimt användningsområde.
I 1 § 2 st Lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål medges ett undantag som innebär att förbudet inte gäller om innehavet är att betrakta som befogat. Vid bedömningen av vad som är att betrakta som ett befogat innehav tar man hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter (exempelvis om föremålet behövs för arbete eller friluftsaktiviteter). Undantaget tillämpas restriktivt, och ett innehav för exempelvis självförsvarsändamål brukar inte vara godtagbart.
Med vänliga hälsningar,
