Åtalsunderlåtelse och unga lagöverträdare

Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag förstår din fråga på så sätt att du har funderingar kring varför ett brott, närmare bestämt ringa snatteri inte alltid leder till något åtal eller form av straffpåföljd. Till att börja med är snatteri kriminaliserat enligt 8 kap. 2 § brottsbalken (BrB). För att ha gjort sig skyldig till snatteri ska den misstänkte ha tillgripit något som tillhör någon annan utan att ägaren har samtyckt till detta. Man ska alltså olovligen ha tagit något. Dessutom ska den misstänkte ha tagit något med en vilja att tillägna sig föremålet, exempelvis att använda det eller konsumera det på ett eller annat sätt. Tillgripandet ska också ha inneburit en skada för ägaren, det vill säga en ekonomisk skada, se närmare 8 kap. 1 § BrB. Om värdet på det som den misstänkte har tillgripit är lågt, ska han alltså dömas för snatteri. Det bör dock tilläggas att detta inte är ensamt avgörande för att personen i fråga ska anses ha begått brottet. Det krävs ytterligare fler bedömningar för att avgöra detta. Om man döms för snatteri så kan man antigen få böter eller fängelse i högst sex månader. Dock varierar straffvärdet och påföljden bland annat beroende på lagöverträdarens ålder, utveckling och mognad vid det begångna brottet. Även om man har gjort sig skyldig till snatteri och dessutom erkänt brottet, så finns det undantag då åklagaren ändå väljer att inte väcka åtal, så kallad åtalsunderlåtelse eller straffvarning. Enligt praxis, det vill säga andra rättsliga avgöranden, åtalas man i regel inte för brottet, då varans värde är så lågt att en lagföring skulle framstå som direkt löjeväckande. Om värdet på varan är så lågt, sker åtal endast om exempelvis butikssnatterier blivit särskilt besvärdande under den senaste tiden eller om den misstänkte snattat tidigare. Ytterligare skäl att inte åtala någon för snatteri av ett så pass lågt värde, är också för att många snatterier har karaktären av rena impulshandlingar eller att man befinner sig i en psykiskt pressad situation. Skäl mot att inte väcka åtal kan också vara ekonomiska, det vill säga att det inte är ekonomiskt fördelaktigt att få saken prövad av domstol när det rör sig om ett snatteri av så lågt värde, eftersom att rättegångskostnaderna med största sannolikhet skulle bli betydligt högre. Det bör också nämnas att denna typ av fråga regleras närmare i Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Enligt lagen ska åklagaren vid bedömning om åtalsunderlåtelse bland annat beakta den unges vilja att ersätta ägaren för den skada som han har orsakat eller medverkan för att gottgöra eller begränsa skadan. Utgångspunkten är att åtasunderlåtelse ska vara det normala. Åtal ska alltså endast väckas om detta kan motiveras av något väsentligt allmänt eller enskilt intresse, exempelvis i de fall då mycket grova brott har begåtts, i fall då den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott eller förseelser av stor och besvärande omfattning. I det senare fallet kan åklagaren lagföra den unge genom ett så kallat strafföreläggande, då den misstänkte erkänner brottet genom att underteckna strafföreläggandet, vilket gör att det inte blir någon rättegång. Åtal ska heller inte väckas om det är uppenbart att brottet bara kan leda till böter och är av ren tillfällighetskaraktär, se 17 § 2 st. LUL.

En åtalsunderlåtelse har samma funktion som en dom i det hänseendet att det syns i belastningsregistret. Om personen var 17 år när brottet begicks, kommer uppgiften i registret att gallras efter 3 år, se 17 § p. 11 b Lagen om belastningsregister. Sammanfattningsvis kan sägas att det som kan ha hänt i ditt fall är att polisen eller närmare bestämt åklagaren har fattat ett beslut om att inte väcka åtal för snatteriet. Jag kan tyvärr inte uttala mig om huruvida det rör sig om en åtalsunderlåtelse enligt lagens mening eller inte och som i så fall kommer att synas i belastningsregistret. Skulle så vara fallet, borde polisen ha informerat dig om detta. Det som skulle kunna hända, om det inte redan har hänt, är att ni inte är välkomna att besöka affären under ett tag och/eller att socialtjänsten kontaktas för att utreda ärendet vidare om det skulle behöva vidtagas några sådana åtgärder. Eftersom att något strafföreläggande inte heller tycks ha beslutats, kommer snatteriet inte på så sätt att vara märkbart i den bemärkelsen, i belastningsregistret. Däremot är det naturligtvis av största möjliga betydelse att inte göra sig skyldig till snatteri flera gånger, eftersom att detta kan leda till att åklagaren då beslutar att väcka åtal på grund av upprepad brottslighet. Hoppas att du har fått svar på din fråga! Om du har vidare funderingar är du varmt välkommen att vända dig till Lawline på nytt. Med vänlig hälsning,