Åtalsprövningsregel vid egenmäktighet med barn
Hej!
I höstas flyttade min brors ex ca 110 mil med deras gemensamma dotter (11 år) utan min brors medgivande. De ligger i en vårdnadstvist där både social och familjerätt är inblandade.
I mars dömdes det ensam vårdnad (interimistiskt beslut) till min bror och i domen stod det att mamman skulle lämna flickan senast i början av april hemma i min brors bostad. Detta är inte gjort än. Han kämpar för att få ner henne, men mamman lämnar inte henne. Att min bror har fått ensam vårdnad beror på en hel del omständigheter som gjort att man inte anser att det är tryggt att vistas hos mamman och hennes nya sambo samt att mamman påverkar flickan starkt till att tycka vissa saker och att göra vissa saker. Efter ett tag tillsatte man en medlare som skulle undersöka om det förelåg hinder att flytta på flickan och det gjorde det inte. Vite på 10 000 kr utdömdes utan framgång. Två gånger har man tillsammans med socialtjänst och polis försökt få hem flickan utan framgång. Detta för att varje gång det tas något beslut eller ett agerande tar flickans mamma eller mormor henne till sjukhuset och vill få henne diagnostiserad som suicidal, men alla gångerna har man kommit fram till att hon inte är det. Det man bedömer flickan som är att hon är i en kris pga av allt som händer och det är ju inte så konstigt.
Min fråga är nu om jag som anhörig kan anmäla mamman för egenmäktighet med barn då hon inte direkt samarbetar och hon har ju faktiskt inte vårdnaden om flickan?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Kort om brottet egenmäktighet med barn
Brottet egenmäktighet med barn återfinns i Brottsbalken (BrB) 7 kap. 4 § och innefattar gärningar som utgör ingrepp i eller missbruk av vårdnad enligt Föräldrabalken eller LVU. Brottet kan begås på olika sätt, exempelvis genom att någon som inte har vårdnaden om barnet vägrar återlämna barnet, gömmer det eller på annat sätt hindrar att barnet återkommer till vårdnadshavaren. Det krävs att skiljandet från vårdnadshavaren är varaktigt och att det inte finns beaktansvärda skäl för ett skiljande (ex. att man tagit med sig barnen för att skydda dom från att bli utsatta för våld av en annan vårdnadshavare). Avgörande är om barnet hålls kvar på ett sådant sätt att vårdnadshavaren varaktigt skiljs från möjligheterna att utöva vårdnaden.
Brottet är indelat i två svårighetsgrader, brott av normalgraden samt grovt brott. Vid bedömningen av om brottet är grovt är beaktas bland annat hur barnet påverkats av gärningen, dess relation till vårdnadshavare, vem som har förövat gärningen, gärningspersonens lämplighet att ha hand om barnet samt hur denne gått tillväga när denne fört bort barnet. Något som brukar tillmätas stor vikt är om barnet har avskurits från sin invanda miljö och förts till eller kvarhållits i ett främmande land, kanske i osäkerhet om möjligheten att återse den förälder som barnet skiljts från. Hur det ligger till i det här fallet är svårt att säga med den information jag har men det kan vara bra att veta att det är många omständigheter som vägs in.
Anmäla och väcka åtal
Vad gäller din fråga om du kan anmäla så kan det vara bra att känna till att det vid egenmäktighet med barn finns en särskild åtalsprövningsregel i BrB 7 kap. 6§. Det innebär att åklagaren måste utreda två frågor innan denne väcker åtal. Dels om ett brott överhuvudtaget begåtts, dels får åtal inte väckas såvida det inte är påkallat ur allmän synpunkt. Det senare innebär att åklagaren ska göra en särskild prövning av om det är lämpligt att väcka åtal för brottet ifråga. Anmälan är inte en förutsättning för att åtal ska kunna väckas men kan såklart vara skälet till att ett brott uppdagas. Enligt förarbetena till BrB ska en bedömning av om åtal för ett brott är påkallat ur allmän synpunkt avgöras av flera faktorer - brottets art, syftet med straffet, omständigheterna vid det aktuella brottet samt sociala hänsyn (exempelvis målsägandens situation).
Anledningen till att det krävs att åtal ska vara påkallat ur allmän synpunkt när det gäller just brottet egenmäktighet med barn är att undvika opåkallade ingripanden i privata förhållanden. Det är viktigt att åklagaren gör en särskild avvägning för att få ett vettigt förfarande då det ofta handlar om mål där upprörda känslor, hämndbegär, obstruktioner och dylikt är vanligt förekommande. Med hänsyn till barnets bästa är det därför ofta befogat att avstå från utredning och lagföring. Dock inte sagt att det alltid är så.
Åtal sker normalt om brottet är grovt varför ovan nämnda omständigheter vid bortförandet kan vara avgörande. I de fall barnet förs till utlandet är det i regel från allmän synpunkt också viktigt att åtal sker. Å andra sidan kan ett åtal i ett sådant fall medföra att gärningspersonen blir än mindre benägen att återvända med barnet. Det är alltså en balansgång.
Slutsatsen är att du såklart kan anmäla det som hänt men huruvida åtal väcks beror på omständigheterna i det enskilda fallet.
Hoppas mitt svar har varit till hjälp!
Vänligen,
