Är det nödvärn att slå någon efter att man blivit knuffad?
Om någon blir lätt knuffad vid ett bråk och sedan slår tillbaka hårt med näven samt lämnar smärta och svullnad på den andra personen, anser man att personen agerat i nödvärn eller är det ren misshandel?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Inledning
I min tolkning av frågan kokar jag ner den till: Har den knuffade personen agerat i nödvärn? Den som blev knuffad kallar jag för person A. Den som knuffade, och sedan slagen, kallar jag för person B.
Jag vill redan nu säga att det är svårt att ge ett rakt och klart svar på din fråga. Det beror på: 1) hur man förstår din formulering, och 2) att omständigheterna i övrigt spelar roll. 1) Vad menas med "en lätt knuff"? Händelsen utspelar sig "vid ett bråk" – hur ansträngd var stämningen innan och under knuffen? 2) Var person A ensam? Var person B ensam? Är någon av person A och B större och starkare än den andre? Etc.
I mitt svar tar jag upp det som borde vara mest relevant för en bedömning av om person A agerat i nödvärn.
Lagregler
Nödvärn stadgas i 24 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Det utgör en s.k. ansvarsfrihetsgrund för en annars brottslig gärning – alltså, att en gärning kan vara tillåten, trots att den är brottslig. Med gärning menar jag person A:s slag. Vissa förutsättningar måste vara uppfyllda:
1. Nödvärnssituation
En nödvärnssituation föreligger, bland annat, om ett brottsligt angrepp mot person är påbörjat eller överhängande. För att person A ska befinna sig i en nödvärnssituation krävs alltså att den lätta knuffen utgör ett brottsligt angrepp (påbörjat angrepp), eller att person A riskerar att snart bli utsatt för ett brottsligt angrepp (överhängande). För att knuffen ska anses vara misshandel krävs att den inneburit smärta (3 kap. 5 § BrB). Eftersom du beskrivit den som "lätt", så utesluter jag därför misshandel. Om knuffen syftat till att kränka person A:s frid på ett kännbart sätt, kan den ses som ofredande (4 kap. 7 § BrB). Det kan exempelvis handla om att göra person A rädd. Ett överhängande brottsligt angrepp hade kunnat vara att person A riskerar att bli misshandlad, rånad eller liknande, om situationen blir mer spänd och allvarlig.
2. Gärningen ska inte vara uppenbart oförsvarlig
Person A:s hårda slag ska vara försvarligt för att klassas som nödvärn. Det betyder att person A:s slag inte klart får avvika från vad som kan anses vara behövligt. Slaget ska också stå i proportion till den skada som person A kan förvänta sig i och med knuffen eller ett överhängande angrepp. Om frågorna nedan kan besvaras med "ja", så kan det peka mot att person A:s slag är försvarligt – och alltså tillåten som nödvärn. Listan är endast förslag på frågor:
i. Var knuffen oprovocerad?
ii. Var B i grupp, och A ensam?
iii. Är B en stor och stark person, och A en liten person?
iv. Hade A inte en möjlighet att ta sig från platsen, istället för att slå?
Skulle person B vara en stor och stark person, och A vara en liten person, så skulle A:s slag sannolikt vara mer försvarligt än om rollerna var omvända. Hade A ingen möjlighet att lämna platsen utan att på något sätt försvara sig, så skulle det kunna göra A:s gärning försvarlig. Etc. Etc. Etc.
Sammanfattning
Person A:s slag kanske är nödvärn, kanske inte. Det beror på om slaget kan ses som försvarligt i förhållande till situationen. För ett rakt och klart svar behövs mer information.
Vill du läsa mer om nödvärn rekommenderar jag ett avsnitt i en bok: avsnitt 3.2 i Kriminalrättens grunder (2013) skriven av Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg. Boken kanske finns att låna på ett bibliotek nära dig.
Hoppas jag svarade på din fråga!
