Ansvarsfrihet vid hundattack

Question

Min moster joggar varje kväll 3 km i stadsparken. Flera hundägare är samtidigt ute och rastar sina hundar. Efter tre varv i parken blir min moster plötsligt attackerad av en svart schäfer. Hunden biter sig fast i min mosters arm, varvid hon dödar hunden med ett välriktat karateslag. Vad kan hon åberopa till sitt försvar i avsikt att undgå ansvar för brott, om

a) hunden hade slitit sig från sin ägare?

b) hunden var kommenderad av hundägaren att gå till anfall för hundägaren ville skada henne?

Answer 1

Hej!

Jag kan inte hjälpa med dig vad hon ska åberopa till försvar men jag kan gå igenom bestämmelserna om nöd och nödvärn.

a) Hunden har slitit sig från sin ägare

Om hunden råkar slita sig från sin ägare och går till attack blir bestämmelsen om nöd tillämplig enligt 24 kap. 4 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K24P4S1 ). Här får man inte göra mer än absolut nödvändigt för att handlandet ska ses som försvarligt. I första hand ska utredas om en brottslig gärning begåtts eftersom man i första hand använder nödvärn än nöd. Nöd har en lite striktare försvarlighetsbedömning än nödvärn, dvs man har mindre möjlighet att använda våld när det gäller nöd. Denna försvarlighetsbedömning kräver att det är en akut nödsituation (dvs ej i förebyggande syfte), som är påkallad av ett intresse av betydligt högre vikt än det som offras och att handlandet var behövligt för att avvärja faran. Om din moster hade kunnat göra något annat än att döda hunden borde hon alltså ha gjort det för att det ska anses försvarligt.

b) Hunden var kommenderad av hundägaren att gå till anfall för hundägaren ville skada henne.

Om hundägaren bussar sin hund på dig är det självklart en brottslig gärning, t ex misshandel. Enligt bestämmelsen om nödvärn i 24 kap. 1 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K24P1S1 ) får du försvara dig mot ett överhängande hot av en brottslig gärning. Nödvärnsgärningen får inte vara uppenbart oförsvarlig. Det innebär att försvarsgärningen får inte klart avvika från vad som har varit behövligt och det får inte råda ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar genom angreppet. Notera att skillnaden mellan försvarlighetsbedömningen mellan nödvärn och nöd är alltså "uppenbart" oförsvarlig eller oförsvarlig.

Frågan i båda fallen är om hunden verkligen hade behövt dö för att förhindra dess anfall och det är en bedömning domstolen måste göra. Vad som händer då, om hon skulle ansetts ha begått mer våld än nödvändigt är dels skadestånd pga sakskada (eftersom en hund är lös egendom i lagens mening) och dels djurplågeri. Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen (se https://lagen.nu/1972:207#K2P1S1 ) är du skyldig att ersätta den skada som uppkommer på annans lös egendom. Skadeståndet för sakskada blir hundens värde vilket kan vara svårbedömt eftersom värdet ändras beroende på hur gammal hunden är och om den anses särskild värdefull av någon anledning. Det är alltså inte inköpspriset utan det aktuella dagsvärdet.

Om hon skulle anses ha plågat hunden mer än nödvändigt kan hon också bli ansvarig för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K16P13S1 ). Angående det finns det ett hovrättsavgörande från 1993 (RH 1993:163) där en lösspringande hund attackerade en kopplad hund och där den kopplade hundens ägare hade lyft upp hunden och kastat den i marken vilket lett till flera benbrott. Det ansågs som oförsvarligt och hundägaren blev dömd till djurplågeri med dagsböter.

Till sist vill jag tillägga att det råder ett strikt skadeståndsansvar för hundägare när det gäller skador som hundar orsakar. Det innebär att de är skyldiga att ersätta armskadan oavsett varför den uppstod. Den regleringen finns i 19 § lagen om tillsyn över hundar och katter (se https://lagen.nu/2007:1150#P19S1 ).

Det finns alltså flera olika poster som gäller här för båda parterna. Det är svårt att avgöra vad som egentligen hänt och det går inte att bygga upp ett försvar från den informationen du angett. Det låter som att våldet din moster använde var överdriven och att det inte är särskilt troligt att hon blev utsatt för ett brott (eftersom du inte nämnde något om någon konflikt mellan henne och hundägaren). Då det finns poster om skadestånd åt båda hållen skulle det kunna vara ett bra läge att kvitta eller jämka de kostnaderna mot varandra istället för att inleda en dyr rättegångsprocess då summorna det handlar om ändå lär vara förhållandevis låga.

Lycka till!

Vänligen,