Skillnad mellan arvsavsägelse och arvsavstående, tillika fråga om arvsavståendes sakrättsliga skydd

Question

Jag har studerat frågor och svar på detta ”forum” och tycker mig ha sett olika svar från olika experter angående vad det innebär att avstå från arv. Se t.ex. svar 8347 (”Om du avstår ett arv kommer det att tillfala de övriga dödsbodelägarna”) och svar 4449 (”Ja, du kan avstå från arvet efter din far genom ett arvsavstående ….. och arvet hopper då över dig och går vidare i lika delar till dina barn.”). Jag skulle därför vilja ha ett entydigt (om det går) svar på följande frågor:

1. Vad är skillnaden på att avstå från ett arv och att avsäga sig ett arv?

2. Om man upprättar ett arvsavstående av hela arvet (signerat dokument, presenterat för boutredningsman och dödsbodelägare samt bifogat bouppteckningen), kan man då förhindra att kronofogden utmäter arvet?

3. Är det någon skillnad på att göra arvsavståendet före och efter arvlåterens bortgång?

Answer 1

Hej!

Att de svar Du refererar till skiljer sig åt har den naturliga förklaringen att testamentsrätten (som spelar in här) karaktäriseras just av de olika lösningar och tolkningar som förekommer. En viktig utgångspunkt för den reglering som finns är nämligen att det är testators vilja som är utslagsgivande, något som naturligtvis innebär att svaren kan variera ordentligt. Mina svar på Dina frågor kommer därför präglas av den bland jurister väl använda frasen "det beror på".

Låt oss börja med skillnaden mellan en arvsavsägelse och ett arvsavstående, vilket torde utgöra svar på såväl Din första som Din tredje fråga:

Att avsäga sig ett arv innebär att en arvinge med arvlåtaren, _innan dennes död_, avtalar bort sin rätt till framtida arv. En sådan avsägelse måste ske skriftligen och kan exempelvis (vilket är vanligt) ske genom ett godkännande av testamente, se 17 kap 2 § Ärvdabalken. Arvingen saknar därmed rätt till arvet när arvlåtaren dör, däremot _beror det på omständigheterna_vem som träder i arvingens ställe. Om inte annat framgår av omständigheterna gäller avsägelsen även mot arvingens avkomlingar, se nämnda paragrafs tredje stycke).

Att avstå från ett arv innebär istället att en arvinge _efter fallet arv_avstår från detsamma. Ur denna aspekt betraktas arvet således som en förmögenhetstillgång som arvingen kan förfoga över enligt eget tycke.

Din andra fråga, om man genom ett arvsavstående kan förhindra utmätning av arvet, rör de krav som ställs på arvsavstående för att detta skall få sakrättsligt skydd.

Här har praxis uppställt vissa krav. Om arvsskiftet inte ännu verkställts krävs att dödsboet underrättats som avståendet. Detta skall ske genom underrättelse till boutredningsman eller testamentsexekutor eller, om ingen av dessa finns, till övriga dödsbodelägarna eller åtminstone till den som sitter i boet. Det kan emellertid, av praktiska skäl, vara tillräckligt att arvingen anmäler sitt arvsavstående vid bouppteckningsförrättningen, även om samtliga dödsbodelägare inte är närvarande, under förutsättning att avståendet också anmärks i bouppteckningen. Jfr till det sagda NJA 1993 s 34.

Jag hoppas att detta besvarat Dina frågor!

Med vänliga hälsningar