Lawline svarar
Efter att en polisanmälan registrerats hos polisen, kortare förhör gjorts samt eventuell teknisk undersökning ska det beslutas om förundersökning ska inledas. Förundersökning ska inledas om det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats, om det inte är uppenbart att brottet inte går att utreda enligt Rättegångsbalken (RB) 23 kap 1§. Beslutet ska fattas av polismyndigheten eller av åklagare. Enligt 13b § i Förundersökningskungörelsen ska målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om beslut om att förundersökning inte ska inledas, beslut om att inledd förundersökning ska läggas ned eller beslut om att åtal inte ska väckas. Denna rätt tillkommer alltså målsägande vilken enligt 20 kap 8 § 4st RB är ”den mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada”. Alla inblandade blir alltså inte informerade om var som händer med förundersökningen.
Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger (skyndsamhetsprincipen) och om det inte längre finns skäl att fullfölja en förundersökning ska den läggas ned. Justitieombudsmannen har vid ett flertal tillfällen kritiserat åklagarmyndigheten och polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökning men det är svårt att ge något exakt svar på hur lång tid det får ta med tanke på hur olika omfattande förundersökningar kan vara och beroende på vilken typ av brott saken gäller.
När det gäller preskriptionstider finns regler i 35 kap 1 § Brottsbalken. Hur lång preskriptionstid som gäller från det att ett brott begåtts tills att åtal måste väckas beror på hur svårt straff som gäller för det aktuella brottet. Två års preskriptionstid gäller exempelvis för brott som har upp till ett års fängelse i straffskalan.
