Lawline svarar
Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens områdes 36 § är en allmän jämkningsregel. Den används för att jämka avtalsvillkor alternativt för att bortse från dem på grund av att de är oskäliga. Om villkoret har en betydande inverkan på avtalet i sin helhet kan hela avtalet förkastas.
Till ledning för att bedöma huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt får man enligt bestämmelsen använda sig av en rad faktorer. De är omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Just passusen ”omständigheterna i övrigt” gör det legitimt att argumentera utifrån i princip vad som helst för att ett avtal skall vara oskäligt.
Bestämmelsen skall tillämpas med stor restriktivitet. Det har visat sig att man vid frågeställningen huruvida den är tillämplig eller inte skall tillmäta storleksförhållande mellan parterna stor betydelse. Bäst förutsättningar för tillämpning finns då det är stor skillnad mellan dem.
Typfall på situationer då bestämmelsen är tillämplig är:
-Ena avtalsparten förbehåller sig ensam beslutanderätten i en viss fråga.
-Missförhållanden mellan parternas förmåner.
-Ingen rimlig proportion mellan kontraktsbrott och påföljd.
-En avtalspart utsätts för diskriminerande behandling-
