Väsentlig olägenhet för arbetsgivaren

Lagen om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet (1997:1293), som du hittar http://lagen.nu/1997:1293 ., är tvingande till arbetstagarens förmån (vissa avvikelser kan göras genom kollektivavtal). I 3 § anges att en förutsättning för att arbetstagaren ska ha rätt till ledighet är att det inte innebär väsentlig olägenhet för arbetsgivaren. I förarbetena till lagen anges att arbetsgivaren i princip får tåla att en arbetstagares frånvaro innebär olägenhet, det är ju oundvikligt att frånvaron inte innebär det. Det är alltså först om ledigheten medför väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet, som förutsättningarna för rätt till ledighet inte föreligger. Exempel på väsentlig olägenhet för arbetsgivaren är att verksamheten inte kan fortgå på normalt sätt eller att avsevärda arbetsbalanser uppkommer. Som väsentlig olägenhet får också räknas större kostnadsökningar. Däremot bör normal fördyring i samband med att arbetsgivaren anställer en vikarie inte betraktas som väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Olägenheter som beror på att arbetsgivaren väljer att inte anställa en vikarie är normalt inte skäl att vägra arbetstagaren ledighet.
Om du vill läsa mer om lagen se Prop. 1997/98:27