Samtycke - misshandel och Möjlighet att utreda brott - begånget av minderårig.

Question

Hej. Jag ska försöka fatta mig kort.
Fem tonårspojkar kommer på att de vill boxas på skolrastena, de använder de två par boxhandskar skolan har i gymmet och eftersom det i sällskapet finns en grabb som är boxare så förklarar han hur man slår, försvarar sig samt vilka regler det finns. De utser en domare som startar och avbryter samt dömmer överträdelser,. Allt är frid och fröjd tills skolans lärare får reda på vad som sker då en youtube film som pojkarna själva lagt ut kommer till deras kännedom. Därefter går det snabbt, lärarna håller förhör med pojkarna enskillt, sedan kontaktar rektorn polisen och en polisanmälan görs, under denna tiden har ännu inte vårdnadshavare för någon av barnen kontaktats.

Efter skolans förhör så berättar en av lärarna inför andra elever i korridoren att "imorgon så blir det polisförhör för de inblandade".

Dagen efter kommer polisen till skolan, ännu har inte vårdnadshaver för alla barnen kontaktats, en av pojkarna har fått i uppdrag av sin mamma att ringa så fort polisen är på skolan så att hon kan närvara, detta förbjuds han att göra utav sin lärare som nu kallar polisförhöret för informationsträff. Polisen ställer inga frågor, men känner till scenariot i stora drag samt vilket tyder på att skolans förhör är det som ligger till grund för det polisens uppfattning.

Har skolan handlat korrekt, är det ok att hålla "förhör" med en ej straffmyndig person utan att vårdnadshavare eller stöd person närvarar?

Två av pojkarna är anmälda för misshandel, men alla fem protesterar mot anmälan. Kan det anses som samtycke till misshandel då de gjort detta i flera dagar och alla återkommit utan tvång?

Om två av pojkarna blir anmälda för ett brott som de alla var delaktiga i borde inte de andra då också anmälas för osjälvständig brottshandling då de medvetet och aktivt deltog?

Answer 1

Hej, och tack för din fråga!

Till att börja med ska nämnas något angående straffrättsligt ansvar och samtycke. För att en gärning ska kunna utgöra ett brott krävs det att gärningen är brottsbeskrivningsenlig dvs. att alla rekvisit i den aktuella brottsbestämmelsen är uppfyllda samt att det inte finns någon rättfärdigande omständighet som gör gärningen tillåten. En sådan omständighet som kan göra en gärning tillåten är ett samtycke (24 kap 7§ BrB). Ett samtycke måste vara giltigt, ett sådant föreligger om: 1) den utsatte har samtyckt till (accepterat) gärningen, 2) samtycke förelåg vid tidpunkten för gärningen och under hela dess utförande, 3) den samtyckande var behörig att förfoga över det ifrågavarande intresset, 4) den samtyckande hade förmåga att inse innebörden av gärningen, 5) samtycket ska ha lämnats frivilligt och under insikt om relevanta förhållanden och 6) samtycket ska ha varit allvarligt menat (inte på skoj). Vidare krävs att samtycket inte ska vara oförsvarligt i sig.  

När det gäller just misshandel är frågan om samtycke något oklar. Det finns situationer där det är helt okej och andra situationer där det inte är okej att samtycka till en gärning. De omständigheter som bör beaktas vid avgörandet av om ett samtycke gäller i dessa situationer eller inte är främst skadans art, faran för ytterligare skada, gärningsmannens syfte och gärningens sociala värde. Klart är dock att det går att samtycka till ringa misshandel (3 kap 5§ BrB) men inte till grov misshandel (3 kap 6§ BrB)

Ett rättsfall som är av relevans i situationer som dessa är NJA 1993 s. 553. Det handlade om två pojkar (15 år) som ”skojbråkade” i korridorerna i skolan. Det som började som ett bråk på skoj slutade dock med att den ena pojken slog den andre så att han tappade medvetandet, pojken åtalades för misshandel. Det bedömdes dock som att båda pojkarna i princip varit lika aktiva under bråket. HD uttalade att när två ungdomar inlåter sig i bråk med varandra följer därav att båda är inställda på att ofreda den andre och i någon utsträckning tillfoga varandra smärta och ringa övergående skador (t.ex. blåmärken och mindre svullnader). Så länge slagsmålet håller sig på den nivån, ansågs det ligga i situationen som sådan att det inte kan bli fråga om ansvar för misshandelsbrott. Detta p.g.a. samtyckets ansvarsbefriande verkan.

Eftersom aktiviteten verkar ha inslag av idrottsutövning (lek) kan även den sociala adekvansen omnämnas (oskriven undantagsregel). Under förutsättning att det rör sig om frivilligt deltagande i leken (sporten) är alla gärningar, (som med beaktande av spelets regler och idé är att anse som tillåtna risktaganden), också i sig socialadekvata. Detta medför (förenklat) att misshandel i form av t.ex. amatörboxning enligt huvudregeln inte är brottsligt, när alla är med på det och det man gör inte går utöver vad som är tillåtet enligt spelets idé. I båda dessa bedömningar kan naturligt nog ungdomarnas ålder spela in. Ett litet barn kan exempelvis p.g.a. sin ålder ha svårt att förstå innebörden av det han samtyckt till.        

I fallet i din fråga tycks det röra sig om killar som ännu inte nått straffbarhetsåldern (15 år). Detta innebär inte att dessa ungdomar inte kan begå brott i Sverige, däremot innebär det att de inte kan få någon straffrättslig påföljd (1 kap 6§ BrB). De kan alltså begå brottet misshandel men de kan inte straffas för det. Polisen har dock sedan 2010 fått en utökad möjlighet att utreda brott begångna av unga under 15 år. Det inleds ingen förundersökning men däremot kan en s.k. §31-utredning inledas (31§ LuL) Syftet med en sådan utredning är dels att utreda den unges behov av sociala insatser men även att utreda omständigheterna kring själva brottet (vilka kan få betydelse vid ett ev. skadeståndsanspråk). Det råder numera presumtion för att en sådan utredning ska inledas vid misstanke om brott utifall det för brottet i fråga är föreskrivet fängelse i 1 år eller mer (vilket det är för misshandel), om inte särskilda skäl talar emot en utredning (t.ex. att omständigheterna är klarlagda och ingen utredning behövs). Möjligheten att bryta presumtionen är även knuten till barnets ålder, mognad och utveckling. För att inleda en sådan utredning mot någon som är under 12 år krävs synnerliga skäl. 

Även om den unge inte kan straffas för sin gärning kan alltså polisen fortfarande t.ex. kalla honom till förhör. Om någon under 15 år misstänks för att ha begått ett brott eller om en §31-undersökning har inletts mot den unge, ska dennes vårdnadshavare e.d. som huvudregel underrättas omedelbart samt kallas till förhör som hålls med den unge (33§ LuL), i princip detsamma gäller Socialnämnden (34§ LuL). Det låter underligt att läraren skulle ha förbjudit eleven att kontakta sin mamma när polisen kom. Vissa förhör kan dock hållas ”upplysningsvis” dvs. innan den unge är misstänkt för något brott. Det är svårt att säga exakt vad det rör sig om här.  

Lärarna på en skola har naturligtvis inte samma befogenheter som en polisman även om de har visst utrymme att t.ex. ingripa när det utövar sin tillsynsplikt eller avvärjer bråk e.d. (5 kap 6§ SkolL)Vidare har lärare möjlighet att utvisa elever ur undervisningslokalerna och ge dem kvarsittning under vissa omständigheter (5 kap 7-8§§ SkolL) Enligt (5 kap 9§ SkolL) ska skolans rektor tillsätta en utredning om någon elev vid upprepade tillfällen stör ordningen eller uppträder olämpligt eller om eleven gjort sig skyldig till en allvarlig förseelse. En sådan utredning ska dock ske i samråd med elevens vårdnadshavare. Lärare har dock inte samma rätt att t.ex. ”hämta” eller ”kvarhålla någon” vid förhör vilka utgör straffprocessuella tvångsmedel. Att slippa bli frihetsberövad är en grundlagsstadgad rättighet enl. (2 kap 8§ RF) och kan endast inskränkas under vissa speciella omständigheter. Att en lärare samtalar med en elev om dess beteende på skoltid är naturligtvis inget konstigt, men om lärarna misstänkte att eleverna begått något brott borde de istället kontaktat polisen som har speciella befogenheter att utreda ett sådant. Skolpersonal får inte utsätta en elev för kränkande behandling (6 kap 9§ SkolL)

För att sammanfatta kan sägas att det är tvivelaktigt att det som skett (enligt din utsaga) utgjort ett brott över huvud taget p.g.a. samtycke eller social adekvans. Om de visar sig att det var ett brott kan ungdomar under 15 år inte ådömas straffrättsligpåföljd, däremot kan unga bli föremål för en utredning. Även om skolan har vissa befogenheter gentemot en elev, har de ingen generell rättighet att (likt en polisman) utreda brott begångna av elever och använda sig av straffprocessuella tvångsmedel.    

Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se för BrB (https://lagen.nu/1962:700), för SkolL (https://lagen.nu/2010:800), för LuL (https://lagen.nu/1964:167)

Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga. 

MVH/ Veronica Eriksson