Stoppningsrätt vid konsumentköp
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga. I det följande utgår jag från att det inte finns någon överenskommelse mellan företaget och privatpersonen som - på ett sätt som avviker från 61 § köplagen - reglerar konsekvenserna av att konsumenten försätts i personlig konkurs.
Som du redan utgått ifrån är det konsumentköplagen och inte köplagen som är tillämplig mellan ett företag ("näringsidkare") och en privatperson ("konsument"). Det är även mycket riktigt att en regel liknande den som finns i 61 § köplagen inte finns i konsumentköplagen. I förarbetena till konsumentköplagen (SOU 1984:25, s. 225 f.) uttalades dock att en regel motsvarande 61 § köplagen var rimlig också för konsumentköpens del. Köplagens regel bör därför kunna tillämpas analogt vid konsumentköp. Med analog tillämpning menas att en regel som inte är direkt tillämplig i en viss situation ändå kan tillämpas eftersom det föreligger likheter mellan den ifrågavarande situationen och det fall då regeln är direkt tillämplig. Bestämmelsen i 61 § köplagen kan tillämpas analogt av såväl näringsidkare som konsumenter.
För att stoppningsrätten i 61 § köplagen ska kunna tillämpas krävs att de förhållandena som åberopas till stöd för stoppningsrätten inte var kända vid avtalsslutet. Av din fråga framgår att konkursen inträffat efter avtalsslutet varför denna förutsättning borde vara uppfylld. För att stoppningsrätten ska kunna utövas krävs vidare att motpartens handlingssätt eller ekonomiska förhållanden är sådana att det finns starka skäl att anta att motparten inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. Personlig konkurs har länge varit ett sådant förhållande på konsumentens sida som medför en rätt för näringsidkaren att utöva sin stoppningsrätt. Att det befarade avtalsbrottet ska avse en "väsentlig del" av motpartens förpliktelser innebär att stoppningsrätten inte kan utnyttjas om konsumenten t.ex. redan har betalt en större del av köpeskillingen och endast en mindre delbetalning återstår att göra.
Som framgått ovan kan alltså ett företag ha stoppningsrätt om företaget har sålt en bil till en privatperson och denne sedan går i konkurs. Stoppningsrätten innebär att parten har rätt att vänta med fullgörelse utan att den försenade fullgörelsen ses som ett avtalsbrott. Det bör dock uppmärksammas att den försenade fullgörelsen ses som ett avtalsbrott om förutsättningarna för stoppningsrätt inte är uppfyllda. Det bör vidare uppmärksammas att en part som utövar sin stoppningsrätt har en skyldighet att genast meddela motparten om detta samt att stoppningsrätten upphör om motparten ställer godtagbar säkerhet för fullgörelsen.
Med vänliga hälsningar,
Catarina Cali
