Begränsningar i bevisprövningen

Question

vad innebär andra raden : vad om verkan av visst slag av bevis är stadgat vare gällande,
enligt RB 35 : 1 ? är den en inskränknig av den fria bevisprövningen

Answer 1

Hej!
Tack för din fråga här på Lawline.

RB 35:1§ stipulerar precis som du verkar väl medveten om en grundläggande processrättslig princip vilket närmre bestämt är den fria bevisföringen och bevisvärderingen. Bevisföringen berör parts möjlighet att föra fram omständigheter som de anser vara av intresse medan bevisvärderingen är domstolens fria bedömning av det som faktiskt presenteras.

Utan att gå in allt för djupt i denna så ger den enligt huvudregeln att alla bevis som åberopas skall bedömas av domstolen. Med stöd i omedelbarhetsprincipen, vilken ger att allt material skall bedömas så som det presenteras vid rättegång, så får vi genom dessa principers samverkan den generellt gällande strukturen i svensk processrätt.

Vad andra stycket gör är att ge utrymme för vissa undantag från denna ordning. Det rör sig alltså då om bevis eller bevisformer som inte behandlas på samma sätt som andra. Två exempel som vanligen nämns i förarbetena till detta stycke är dels erkännande i dispositiva tvistemål som, dvs mål där förlikning mellan parterna är möjlig, vilket du hittar i RB 35:3§ och dels en tidigare syn på plats vid en tvist gällande arrende som regleras närmre i JB 9:28§.
Andra stycket får anses ge uttryck för situationer då domstolen ej skall värdera bevisningen i samma utsträckning som annat material utan erkänna dem som material av högt bevisvärde.
Svaret på din fråga blir därför att RB 35:1§ 2st begränsar den fria bevisvärderingen/prövningen.

Hoppas denna information var dig behjälplig.

Gott nytt år!
Mvh
Patrik