Lawline svarar
Hej,
Enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen (läs http://www.lagen.nu/1972:207#K4P1 ) är en arbetstagare skadeståndsansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.
Skada som en arbetstagare vållar genom "fel eller försummelse" innebär att arbetstagaren skall ha orsakat skadan uppsåtligen (med vilja) eller av vårdslöshet. I vårdslöshetsbedömningen tar man hänsyn till subjektiva rekvisit, t.ex. så brister skadeståndsansvaret om det är en oerfaren arbetstagare som fått en svår uppgift att sköta.
Med "arbetstagarens ställning" avses att man ska ta hänsyn till arbetstagarens uppgifter. Man ställer större krav på någon som har en ansvarsfull befattning än på någon som har enklare arbetsuppgifter.
Med ”den skadelidandes intresse” avses att man ska ta hänsyn till arbetstagarens intresse av skydd mot att drabbas av ett betungande skadeståndsansvar. I den mån arbetsgivaren fått skydd av försäkring kommer det knappast i fråga att göra arbetstagaren ansvarig. I stort sett på samma sätt bör man behandla den situationen att arbetsgivaren kunnat och borde ha skyddat sig genom en försäkring (t.ex. mot stöld) men underlåtit detta.
Kravet på "synnerliga skäl" syftar närmast på en presumtion för att arbetstagaren skall gå fri från skadeståndsansvar. Utgångspunkten är sålunda att en arbetstagare normalt inte skall åläggas skadeståndsansvar med anledning av vållande av skada i tjänsten. Paragrafen vilar på ett mycket starkt principalansvar; vilket innebär att en arbetsgivare i regel ska svara för skada som hans arbetstagare orsakar. Detta innebär att ifall du inte gjorde detta uppsåtligt, d.v.s. med insikt/vilja, så borde du inte heller ersätta skadan.
Med vänlig hälsning
