Åklagarens bevisbörda

Question

Hej, jag har en fråga som jag grubblat på i många år men som inte fått något vettigt svar på och hoppas ni kan reda ut detta. 1986 blev min pappa mördad, jag säger mördad men den rätta benämningen antar jag skulle vara dråp. Han var på en fest och blev knuffad ut från ett fönster på tredje våningen och avled omedelbart. Detta utfördes av hans ex. sambo. När polisen kom och gjorde sina förhör på platsen erkände hon att det var hon som knuffat honom då hon citat "hatade honom eftersom han lämnat henne". Teknisk utredning visade också att pappa inte kunde ha "ramlat" ut genom fönstret då han landade ca 2 meter ut från husväggen... etc, etc. Allt visade på ett solkart fall med en fällande dom. Men... under pågående utredning valde den misstänkte att ta tillbaka erkännandet och neka till allt. Rättegången slutade med att hon blev frikänd i brist på bevis. Min fråga, varför "ogillas" ett erkännande på plats i en rättegång i Sverige? I USA tex. säger polisen som griper en misstänkt gärningsman "Every thing you say can and will be used against you in the court of law...." Hade vi tillämpat denna metod är jag övertygad om att hon blivit dömd. Det som gör mig mest frustrerad är att jag i efterhand har hört flera personer som var på samma fest säga att "jo visst var det hon som knuffade honom, det såg vi..." men ingen vill träda fram och vittna under pågående rättegång....

Förväntar mig ej något konkret svar men en kommentar kanske....

Mvh
Johan

Answer 1

Hej, och tack för din fråga

Som du säger kan det tyckas märkligt att en person som har erkänt ett brott sedan kan neka och bli frikänd. Men i Sverige är rättssäkerheten väldigt viktig, och fastän någon har erkänt ett brott måste åklagaren bevisa att detta faktiskt har skett - bevisbördan ligger på åklagaren. Det brukar sägas att det ska stå utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Att kravet är satt så högt är att man hellre vill fria än fälla. Man tar den lilla risken att en som faktiskt har begått brott går fri än att en oskyldig person blir dömd.

Så egentligen spelar det inte så stor roll om en person nekar till brott eller erkänner brottet, Sanna utredning måste ändå göras. I fallet med din pappa hade kanske fallet fått en annan utgång om
vittnen hade trätt fram, men även där måste rätten göra bedömningen om vittnen är att anse som trovärdiga.

Jag hoppas du fått lite mer klarhet i hur allting fungerar. Men även hur viktigt det är att vittnen faktiskt träder fram i brottmål och att det finns mycket bevis. För det kan vara endast en liten detalj som avgör om man kan döma en person för ett brott eller ej.