Lawline svarar
Hej,
Gåva av fast egendom regleras i Jordabalkens fjärde kapitel 29 - 31§§, https://lagen.nu/1970:994#K4P29S1. Av dessa framgår att en gåvohandling rörande fast egendom ska upprättas skriftligt för att vara giltig. Både gåvogivaren och gåvotagaren ska underteckna gåvohandlingen. Uppfylls inte formkraven är gåvan att se som ogiltig. Som huvudregel har varje myndig person rättshandlingsförmåga och får efter eget huvud använda sin egendom på sätt som han finner bäst. Visserligen finns det i avtalslagen ett antal ogiltighetsregler vilka skulle kunna appliceras även på gåvobrev, men de rör främst otillbörliga påtryckningsmedel från motpartens sida såsom tvång, hot och svikligt förfarande, och de tycks inte vara den sortens ogiltighet det rör sig om i ditt fall.
Som frågan är formulerad tänker jag främst på situationen då en arvlåtare ger bort egendom på bekostnad av bröstarvingarnas laglott och då finns det regler i Ärvdabalkens 7 kapitel 4§, https://lagen.nu/1958:637#K7P4S1. Har arvlåtaren under sin livstid givit bort egendom och situation är sådan att gåvan snarast är att se som ett testamente så ska gåvans värde läggas till kvarlåtenskapen för att beräkna värdet på laglotterna och gåvan återgå till dödsboet i den mån det krävs för att täcka laglotterna. Lagstiftaren syftar här på gåvor som uppenbart är menade att reglera förhållanden efter gåvogivarens död, exempelvis en gåva när arvlåtaren är döende. Vid bedömning om gåvan är att jämställa med testamente tittar man på om den ligger nära dödsfallet, om gåvogivaren är inställd på att dö och/eller om gåvogivaren har rätt att nyttja egendomen fram till sin död även efter gåvans fullbordan. För att få ut sin laglott måste en bröstarvinge väcka talan vid domstol inom ett år från bouppteckningens avslutande. Men man ska komma ihåg att 7:4§ ÄB utgör ett undantag från huvudregeln om den fria äganderätten och därför ska behandlas med viss försiktighet, en person har som huvudregel rätt att råda över sin egendom under hela sin livstid.
Som exempel kan nämnas NJA 1998 s. 534, https://lagen.nu/dom/nja/1998s534, där en dam gav bort en fast egendom bestående av sju jordbruksfastigheter till Kungliga skogs- och lantbruksakademin. HD påpekade att för att tillämpning av 7:4§ ÄB ska komma på fråga måste gåvan ha syftet att ordna successionen efter givarens frånfälle. Om det kan visas att givaren haft ett eget, under livstiden riktat, intresse till att genomföra gåvan är lagrummet inte tillämpligt. Trots att givaren led av såväl lungemfysem som bröstcancer och behandlats ett antal gånger på sjukhus ansåg domstolen inte situationen vara sådan att givaren trott att hon var döende. Man pekade också på att gåvan inte var grundad i givarens hälsotillstånd utan i hennes önskan att hålla samman egendomen och försäkra sig om dess fortlevnad och förvaltning. HD ogillade därför bröstarvingarnas talan om återgång av gåvan.
Så endast det faktum att gåvogivaren befinner sig på ett sjukhus/är sjuk medför inte att gåvan blir ogiltig. Utan att veta exakt i vilken situation tvisten har uppkommit (en arvstvist förutsätter ju att arvlåtaren har avlidit) och på vilka grunder ogiltigheten åberopas så är min bedömning, utifrån det ovan sagda och den informationen som framgår i frågan, att gåvan är giltig i och med upprättandet och underskriften av gåvobrevet förutsatt att omständigheterna inte är sådana att gåvan faller antingen under 33§/36§ Avtalslagen eller laglottsundantaget.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
