Lawline svarar
Hej,
Din fråga berör två aspekter. Den ena handlar om förundersökning och förutsättningar för åtal och är rent processrättslig. Den andra som avser personernas påståenden är straffrättslig. Jag behandlar dem nedan i denna ordning.
Regler om förundersökning och förutsättningar för åtal stadgas i rättegångsbalken som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740. Enligt 23:1 st. 1 i nämnda lag skall förundersökning inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. För förundersökningens inledande krävs således inte att man känner till någon konkret gärningsman och det krävs inte heller någon bevisning av nämnvärd styrka. Det räcker i princip med att det föreligger en misstanke om att ett konkret brott har förövats.
Syftet med förundersökningen är att ge åklagaren tillräckligt med material för bedömningen av huruvida åtal skall väckas eller inte, se 23:2. I det arbetet ingår att identifiera om någon skäligen kan misstänkas och att samla bevis för att utröna om tillräckliga skäl finns för åtal. Ett av verktygen för att kunna fullgöra denna uppgift är just möjligheten att kalla till förhör. I 23:6 stadgas att förhör får hållas med envar som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Det är alltså en medborgerlig skyldighet att inställa sig efter en kallelse och något man således måste finna sig i, även om det kan kännas kränkande då man själv anser sig oskyldig. Så fort förundersökningen resulterar i att en person blir ”skäligen misstänkt” måste dock denne underrättas och informeras om sin rätt till försvarare och om förutsättningarna föreligger skall en offentlig försvarare förordnas.
Att du tiger eller på andra sätt inte samarbetar påverkar inte din ställning utan är något du kan göra. I svensk rätt har åklagaren nämligen bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter som läggs till grund för bedömningen om en person gjort sig skyldig till ett brott. Bevisningen för den aktuella gärningen skall vara så stark att den kan läggas till grund för en fällande dom för att åklagaren skall väcka åtal. Beviskravet för att en tilltalad skall kunna fällas för brottet brukar anges med uttrycket att det skall vara ställt utom rimligt tvivel att denne är skyldig. Det är alltså ett mycket högt beviskrav som ställs.
Att du tiger och motarbetar utredningen kan dock uppfattas som något som ökar misstankegraden mot dig. Vet du att du inte är skyldig råder jag dig därför att samarbeta för att i så hög grad som möjligt underlätta utredningen för att snabbare avfärdas som misstänkt. Åklagare har en skyldighet att även tillvarata och beakta sådan bevisning som talar för att den misstänkte inte är skyldig, något som fastslås enligt den s.k. objektivitetsprincipen i 23:4.
Den andra delen av frågan som rör personernas påståenden om dig är som ovan anförts straffrättslig. Att ange en oskyldig person till åtal med uppsåt att denne skall bli fälld till ansvar är ett brott som kallas falsk angivelse, BrB 15:6 http://www.lagen.nu/1962:700#K15. Dock är det ett högt uppsåtskrav som ställs för att brottet skall vara uppfyllt, personernas uppsåt skall omfatta att den de anger är oskyldig och uppsåtet skall gå ut på att denne blir fälld till ansvar. I lagrummets andra stycke straffbeläggs dock samma gärning om gärningsmannen, dvs personerna, inte insåg men hade skälig anledning att anta att den angivne var oskyldig. Brottet rubriceras då istället som obefogad angivelse. Om anmälan inte kan kvalificeras som en angivelse, utan mer indirekt utpekar någon som brottslig, kan gärningen istället vara straffbar såsom falsk eller vårdslös tillvitelse enligt BrB 15:7. Om du vet med dig att du är oskyldig och personernas agerande uppfyller förutsättningarna för ovan redogjorda brott kan alltså åtal väckas mot dem istället.
Med vänlig hälsning,
