Lawline svarar
Hej.
Att uttala sig om vilket straff en person kommer att få är alltid väldigt svårt om man inte vet alla omständigheter i fallet. Jag kommer att beskriva hur domstolen går tillväga när man utdömer ett straff och hur de omständigheter som framgår av din fråga kan påverka straffet.
Fråga 1:
Straffet för ett brott bestäms genom en process i flera steg. Till att börja med avgör man vilken straffskala som är tillämplig vid brott av denna typ. Därefter fastställer man vilket straffvärde det enskilda brottet har. Därefter sker val av påföljd, t.ex. ett val mellan fängelse och villkorlig dom/skyddstillsyn.
Olaga intrång och grovt olaga intrång regleras i 4:6 Brottsbalken (BrB). Grovt olaga intrång har en straffskala på fängelse i mellan 14 dagar och två år. Var på denna skala ett visst brott hamnar påverkas av väldigt många olika faktorer som ser olika ut i varje enskilt fall. Svenska domstolar brukar i allmänhet tillämpa den lägre delen av straffskalan. Som utgångspunkt ligger därför brottet nära det minimistraff som är stadgat, alltså 14 dagars fängelse.
Därefter kan det finnas försvårande eller förmildrande omständigheter som påverkar straffvärdet uppåt eller neråt. Några allmänt sett försvårande respektive förmildrande omständigheter räknas upp i 29:2-3 BrB. Det exakta straffvärdet för brottet du beskriver kan jag inte uttala mig om, men eftersom inga särskilda försvårande omständigheter verkar finnas bör straffvärdet ligga i den lägre delen av straffskalan.
När det sedan gäller val av påföljd, finns det vid svenska domstolar en presumtion att inte döma till fängelse utan välja en annan påföljd istället (villkorlig dom eller skyddstillsyn). Utgångspunkten att inte döma till fängelse bryts om den som åtalas tidigare gjort sig skyldig till brott, om brottet är ett ”artbrott” eller om straffvärdet är 12 månaders fängelse eller mer (30:4 BrB). ”Artbrott” är brott som anses särskilt samhällsfarliga såsom narkotikabrott och oprovocerad misshandel, dock inte grovt olaga intrång.
Om vi tittar på situationen du beskriver, kan vi konstatera att det aktuella brottet inte är ett artbrott. Straffvärdet är med största säkerhet lägre än 12 månader. Det som kan tala för fängelse är att personen tidigare dömts för brott. Betydelsen av den tidigare brottsligheten minskar dock med tiden. Åtta år är i sammanhanget en mycket lång tid. I rättsfallet NJA 1995 s.35 ansåg Högsta Domstolen att en fem år gammal dom inte var ett tillräckligt starkt skäl för att välja fängelse som påföljd. Det nya brott personen i ditt exempel begått är också av en annan typ än det tidigare, vilket ytterligare minskar betydelsen av den tidigare domen.
Om fängelse inte döms ut – vilket jag inte tror att det skall i situationen du beskriver – sker ett val mellan villkorlig dom och skyddstillsyn. Valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn avgörs framför allt av om domstolen ser en risk att den dömde kommer att begå nya brott i framtiden (se 30:7 samt 30:9 1 st. Brottsbalken). Här har det betydelse hur den misstänktes levnadsomständigheter ser ut, om denne har missbruksproblematik osv., men även tidigare brottslighet vägs in (en person som återfaller i brott en gång gör det ofta igen). Om man tror att det finns risk för fortsatt brottslighet skall domstolen döma ut skyddstillsyn, annars skall villkorlig dom väljas.
För att då sammanfatta den första delen av din fråga: grovt olaga intrång är inte ett artbrott och straffvärdet i fallet du beskriver ligger under tolv månaders fängelse. Personen är tidigare dömd för brott, men denna dom ligger så långt bak i tiden att det ensamt inte borde motivera att fängelse väljs. Jag tror därför att personen i exemplet kommer att dömas antingen till villkorlig dom eller skyddstillsyn. Valet mellan dessa påföljder styrs av sannolikheten för fortsatt brottslighet.
Fråga 2:
Jag tror att du med ”brottsföreläggande” syftar på strafföreläggande. Strafföreläggande regleras i 48 kap. Rättegångsbalken (RB) och innebär att åklagaren utfärdar ett lämpligt straff som den misstänkte godkänner och därigenom undviker rättegång (48:2 RB).
Strafföreläggande kan bara avse böter eller villkorlig dom (48:4 RB). Det avgörande för möjligheten att få ett strafföreläggande blir därför åklagarens egen bedömning av vilken påföljd som är mest sannolik. Om det är uppenbart att ingen annan påföljd än villkorlig dom och böter kommer i fråga, har åklagaren möjlighet att utfärda strafföreläggande.
Fråga 3:
En berusad person som medvetet gör något olagligt döms på samma sätt som om personen varit nykter. Om en berusad person misstar sig och t.ex. inte inser att området han klättrar in på är förbjudet för honom, så döms han ändå för intrånget om misstaget beror på berusningen.
Det ställs alltså samma krav på berusade personer som på nyktra, och den som valt att berusa sig får ta konsekvenserna av att han sedan inte förmår ”tänka klart.”
Detta gäller så länge det är fråga om frivillig berusning. Om en person blir drogad mot sin vilja, eller drabbas av ett s.k. patologiskt rus (personen reagerar t.ex. kraftigt och helt oförutsett på en medicin som hans läkare skrivit ut åt honom) kan det vara en förmildrande omständighet.
Brottsbalken och Rättegångsbalken finner du nedan:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19420740.htm
Vänligen,
