Lawline svarar
Hej,
Med internationellt vatten menas det fria havet som så att säga tillhör alla och ingen. Det är alltså allt hav som inte tillhör en stats territorialhav eller inre vatten. Förhållandena på det fria havet regleras i 1958 års Genevékonvention om det fria havet, för de stater som ratificerat den, samt i 1982 års Havsrättskonvention som idag är bindande för ungefär 150 stater.
Alla stater har rätt att fritt använda sig av områdena, men det ska ske med respekt för andra staters intressen. När det sedan kommer till den exekutiva jurisdiktionen, dvs. myndighets rätt att ingripa i ett fartygs förehavanden, gäller som huvudregel flaggstatsprincipen. Flaggstatsprincipen innebär precis som det låter att t ex svensk myndighet har exklusiv jurisdiktion över svenskflaggade fartyg, dvs. inga andra stater får utöva någon jurisdiktion mot fartyget.
Det finns naturligtvis några undantag från huvudregeln där flaggstaten delar jurisdiktion med andra stater, generellt den som har ett särskilt intresse i fallet. Bland dessa undantagssituationer kan nämnas:
1. Piratverksamhet- man får alltid borda ett fartyg som misstänks ägna sig
åt piratverksamhet.
2. Man har även rätt att förfölja ett fartyg som man på _goda grunder_ misstänker har brutit mot statens nationella lagar. Men det krävs då att förföljelsen påbörjas inom statens territorial vatten och att den fortgått utan avbrott.
3. Vid vissa sorters förorening.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att svenska myndigheter som huvudregel inte har någon rätt att borda ett utländskt fartyg på det fria havet.
Med vänliga hälsningar
