Lawline svarar
Hej!
Inledningsvis kan det sägas att nyttjanderättsavtal enligt lag har vissa begränsningar i tiden, oavsett vad avtalet stadgar. Detta regleras i Jordabalken (JB) 7 kap. 5 § och framåt. Som exempel har nyttjanderätt till fast egendom inom detaljplan en maximal bindningstid på 25 år.
Nyttjanderättsavtal har generellt sett inga formkrav. Ett dylikt avtal kan alltså ingås muntligen, men det gör förhållandet avsevärt mycket osäkrare och då bortfaller även möjligheten att erhålla inskrivning av nyttjanderätten (inskrivning är ett slags offentliggörande av nyttjanderätten som syftar till att skydda nyttjanderättshavaren mot nya ägare). Självklart är ett skrivet avtal i två exemplar att föredra, och givetvis ska båda parter då skriva under.
Vad gäller inteckning kan denna term ha olika betydelser. Antingen kan den åsyfta just det som beskrivits ovan, alltså den myndighetsåtgärd enligt vilken nyttjanderättsavtalet offentliggörs och som försäkrar nyttjanderättsinnehavaren sin rättighet mot nya ägare (inskrivning med andra ord). Att i avtal inte tillåta inskrivning av nyttjanderätter är dock inte tillåtet enligt JB 7 kap. 10 §. Det mest troliga är därför att inteckning i detta fall syftar på den säkerhet man upplåter i nyttjanderätten vid tagande av lån. Avtalsbestämmelsen skulle alltså i denna mening förbjuda belåning genom säkerhet i nyttjanderättsavtalet.
Hur det faktiskt ligger till i detta avseende kan jag tyvärr inte svara på. Mitt förslag är att du undersöker detta vidare för att vara säker på vad avtalet stadgar.
Mvh
