Vilket/vilka brott kan det vara om en bekant som jag gett i uppdrag att sälja min hund missbrukar det uppdraget, och sedan talar illa om mig? Vilken påföljd kan det tänkas bli?

FRÅGA
Hej. En bekant erbjöd sig att ha min hund och skulle hjälpa mig att sälja honom. Jag har skriftligt bevis på att jag inte kommer acceptera att hunden säljs för mindre än 15 000. Hon sålde min hund för 13 000 och gjorde även ägarbyte på min hund utan min tillåtelse eller vetskap och säger inte vart min hund befinner sig. Sedan har hon även hängt ut mig i en facebook grupp med falsk info och även lagt ut bilder från våra privata konversationer vart jag har skickat min adress samt mitt fullständiga namn. Hon har även lagt ut i det inlägget bilder på min hunds pass och andra viktiga papper. Detta är givetvis polisanmält och dom har fått skärmdumpar på allt. Men min fråga är då, vilka brott är det hon har gjort och vad kan straffen bli?
SVAR

Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!

Jag går i tur och ordning igenom de olika händelserna i händelseförloppet och gör en bedömning av vad var och en av dessa kan utgöra för brott, samt vad påföljden skulle kunna bli för vart och ett av brotten. Din beskrivning kan dessutom tolkas på lite olika sätt, så jag går även igenom vad de olika tolkningarna innebär.

Försäljningen av hunden – Du anger att du lämnat din hund hos din bekanta för att hon ska sälja hunden enligt vissa villkor som du ställt upp, men dessa har hon alltså struntat i att ta hänsyn till och undanhåller även hunden från dig.

I brottsbalken (BrB) 10 kap. 1 § slås fast att förskingring föreligger när någon på grund av t.ex. avtal får egendom i besittning "för annan" (dvs. för dig i detta fall) med skyldighet att utge egendomen (ge tillbaka samma egendom) eller "redovisa för denna" (t.ex. ge dig köpeskillingen), men att personen tillägnar sig egendomen eller på något annat sätt åsidosätter vad denne har att iaktta för att fullgöra sin skyldighet. Det krävs även att gärningen innebär vinning för personen och skada för den berättigade (dvs. dig i detta fall), alltså att denne blir rikare medan du blir fattigare.

Här har alltså din bekanta uppenbarligen fått hunden i besittning genom ert avtal om hjälp med försäljning. Jag tolkar även din beskrivning som att hon inte gett dig ens de 13 000 kronorna som hon fick för hunden, vilket innebär att hon både "tillägnat sig" hunden och även på ett ytterligare sätt (undanhållit pengarna) inte gjort vad hon varit skyldig till enligt er överenskommelse.

Kravet på att din bekanta ska ha drabbats av "vinning" och du själv av "skada" får anses uppfyllt här. Hon har ju tillgodogjort sig dels hunden (som ju har ett förmögenhetsvärde/marknadsvärde), dels pengarna, vilket innebär att hon blivit rikare och du blivit fattigare, ekonomiskt sett.

Kort sagt ser alltså hennes agerande (om det är enligt denna tolkning som ditt beskrivna händelseförlopp ska förstås) ut att utgöra förskingring enligt BrB.

Är det dock så att du menar att du faktiskt fått de 13 000 kronorna som betalning – även om du anser att det var för lite – innebär det att det inte rör sig om förskingring, eftersom det brottet (enligt uttalanden i den rättsliga litteraturen) inte tar sikte på försäljning av egendom till underpris.

Däremot kan brottet trolöshet mot huvudman enligt BrB 10 kap. 5 § komma i fråga i så fall (även detta nämns i den juridiska litteraturen), alltså om du som "huvudman" i detta fall har fått köpeskillingen men gått miste om att få just 15 000 kronor. Trolöshet mot huvudman består enligt bestämmelsen av att någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att t.ex. sköta en ekonomisk angelägenhet för någon annan, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen (dig).

Till att börja med kan sägas att kravet på "skada" för huvudmannen dvs. dig är uppfyllt, eftersom underprisförsäljning av huvudmannens egendom anses innebära sådan skada.

Kravet på förtroendeställning innebär att din bekanta behöver kunna betraktas som t.ex. syssloman eller uppdragstagare i detta fall, och detta har ju varit fallet här då hon fått i uppdrag att sälja hunden för din räkning. Det innebär också att kravet på att hon fått till uppgift att "sköta en ekonomisk angelägenhet" åt dig (med det avses t.ex. att man tar betalt för en vara och ska redovisa beloppet för den man agerar försäljare åt, precis som i ditt fall) är uppfyllt.

Kravet på "missbruk" betyder kort sagt att gärningsmannen har gjort något med hjälp av sin förtroendeställning som denne uppenbarligen inte borde ha gjort med hänsyn till sina skyldigheter gentemot den (dvs. dig) som personen företräder. En form av missbruk som faller under brottet trolöshet mot huvudman är mer allvarliga så kallade "befogenhetsöverskridanden" dvs. att man har fått tillåtelse att göra något (t.ex. sälja en sak) men inte håller sig till de närmare villkoren för det man ska göra (t.ex. en instruktion att sälja till ett visst lägsta pris). I ditt fall är ju detta vad som skett, och din bekanta har ägnat sig åt ett befogenhetsöverskridande. I och för sig är inte varje liten avvikelse från de instruktioner man fått straffbar som trolöshet mot huvudman, men i ditt fall skulle man kunna argumentera för att det är straffbart eftersom skillnaden i pris ändå är så mycket som 2000 kronor, och för att du litat på att en person som du känner ska sköta affären som du önskat. Det är dock svårt för mig att göra någon helt säker bedömning av detta så här på förhand.

Kort sagt, vad gäller försäljningen av hunden beror det alltså dels på vilket brott som kan komma i fråga beroende på hur din beskrivning ska tolkas, dels (om det är så att du tog emot de 13 000 kronorna) om det faktiskt begåtts trolöshet mot huvudman i ert fall, eftersom det kan diskuteras om din bekantas egna initiativ till försäljningspris faktiskt kan anses rentav ha varit ett slags "missbruk" (i lagtextens mening) av ditt förtroende för henne.

Uthängningen på Facebook – Den del av din beskrivning som framför allt är intressant här är att du anger att du blivit uthängd (tydligen även med falsk information) av personen du är bekant med. Även om det är svårt att säga något utifrån din korta beskrivning skulle detta kunna utgöra förtal enligt BrB 5 kap. 1 §.

För att ett uttalande (oavsett om det är muntligt eller skriftligt) ska vara förtal krävs det enligt bestämmelsen att:

- någon pekar ut någon annan som brottslig, eller

- någon pekar ut någon annan som "klandervärd i sitt levnadssätt", eller

- någon lämnar uppgift som är ägnad att utsätta någon annan för andra personers missaktning.

De enda tillfällen då det är tillåtet att komma med sådana uttalanden (och då det alltså inte är straffbart förtal) är när personen kan visa att det var sant (eller att denne åtminstone hade "skälig grund" för den dvs. tillräckligt bra fog för den). Förutom det krävs det också att:

- den som gjort uttalanden haft en (juridisk) skyldighet att göra det, eller

- det annars var försvarligt med hänsyn till omständigheterna.

Här framgår inte vad exakt det är som din bekante skrivit om dig, men om det är så att hon t.ex. skrivit att du är ohederlig, lögnaktig eller på något sätt lever efter/i allmänhet beter dig på ett dåligt sätt är detta ett slags utpekande av dig som "klandervärd i [ditt] levnadssätt". Om det är så att hon skrivit något om dig som på något sätt är information som kan tänkas få andra att tycka illa om dig och se dig som en sämre människa, kan det sägas utgöra en "uppgift som är ägnad att utsätta [dig] för andra personers missaktning".

Förutsatt att det hon skrivit om dig kan sägas vara den typen av saker jag beskrev, förutsatt att de inte stämmer eller inte ens är någorlunda befogat, samt förutsatt att det inte var försvarligt (vilket jag har svårt att se att det skulle vara här) kan alltså uthängandet på Facebook vara förtal enligt BrB.

Vilken påföljd kan komma i fråga för det din bekanta gjort? Till att börja med anges i bestämmelsen för förskingring (se ovan) att det föreskrivna straffet är fängelse i högst två år. För trolöshet mot huvudman är det föreskrivna straffet böter eller fängelse i högst två år. För förtal är det föreskrivna straffet böter.

Detta säger dock egentligen ingenting om vilken påföljd hon kan tänkas få om hon blir dömd för brottet/brotten, utan påföljden bestäms efter ganska detaljerade överväganden av domstolarna utifrån en stor mängd bestämmelser i BrB 29 och 30 kap.

Utgångspunkten för påföljden är "straffvärdet" enligt BrB 29 kap. 1 §, det vill säga hur stor skada, fara eller kränkning gärningen medfört samt vad gärningsmannen haft för avsikter eller insikter (dvs subjektiva tankar) med gärningen. Man gör kort sagt en bedömning av hur klandervärt/allvarligt dennes agerande varit i det enskilda fallet och anpassar påföljden efter det. Man mäter straffvärdet utifrån hur mycket det skulle motsvara i fängelsetid eller bötesbelopp.

Allmänt sett kan man säga att domstolarna brukar bestämma straffvärdet till ganska nära minimum om det inte rör sig om mer uppseendeväckande/allvarliga gärningar, dvs. man håller sig oftast till den nedre delen av straffskalan för brottet/brotten det rör sig om. I brist på närmare information i din beskrivning utgår jag från att det lär bli så även i ditt fall.

Böter eller fängelse? Om böter eller fängelse väljs beror lite på vilken påföljd domstolen anser vara mest passande/lämplig och kännbar/seriös i det enskilda fallet.

För förskingring och trolöshet mot huvudman är det (enligt bestämmelserna för dessa brott samt BrB 26 kap. 1 § andra stycket) ett fängelseintervall på mellan 14 dagar och två år som gäller.

För förtal (samt för trolöshet mot huvudman om böter väljs som påföljd för det brottet) är det ett intervall på mellan 30 och 150 dagsböter som gäller enligt BrB 25 kap. 2 §. Antalet dagsböter bestäms utifrån brottets "straffvärde" enligt vad jag skrev ovan. Hur stor varje dagsbot blir beräknas ganska detaljerat, men beror i stort sett på vad den tilltalade har för årsinkomst och varje dagsbot blir 1/1000 av årsinkomsten. Det följer av riksåklagarens riktlinjer som domstolarna regelmässigt följer.

I ert fall lär det (eventuella) förtalet leda till cirka 30 dagsböter eftersom det är den nedre gränsen för straffskalan som domstolarna oftast brukar hålla sig till. Samma sak gäller om hundförsäljningen bedöms vara trolöshet mot huvudman och böter väljs som påföljd för det.

Fängelse eller en icke-frihetsberövande påföljd? Om påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter eller om bara fängelse är föreskrivet, blir frågan om man faktiskt ska döma till fängelse eller till något annat alternativ. Enligt BrB 30 kap. 4 § ska domstolen särskilt beakta omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Det finns dessutom enligt den bestämmelsen bara tre skäl för att välja fängelse som domstolen kan ta hänsyn till, och åtminstone ett av dessa skäl måste anses finnas. De är att:

- gärningen har ett så högt straffvärde att det motiverar fängelse (i praxis krävs att gärningen är så allvarlig att den kan sägas motsvara/vara förtjänt av ett års fängelse), eller

- gärningen är ett så kallat "artbrott" dvs. en brottstyp som i sig talar för fängelse, oavsett om gärningen i det enskilda fallet varit allvarlig eller inte, eller

- gärningsmannen nu har återfallit i brott.

Det kan finnas omständigheter som talar för att villkorlig dom ska väljas istället för fängelse. I BrB 30 kap. 7 § framgår att en sådan omständighet, som gör att villkorlig dom är lämpligt, kan vara att det inte finns någon särskild anledning att anta att den tilltalade kommer begå brott igen.

På samma sätt finns omständigheter som kan tala för skyddstillsyn istället för fängelse. I BrB 30 kap. 9 § nämns att den påföljden kan väljas bl.a. om den kan antas bidra till att den tilltalade avhåller sig från att begå brott igen.

I ert fall har jag svårt att se varför straffvärdet för förskingringen alternativt trolöshet mot huvudman skulle motsvara särskilt mycket högre än minimum (dvs. 14 dagars fängelse enligt vad jag skrev ovan). Straffvärdet kan nog i vart fall inte sägas vara så högt som motsvarande ett års fängelse, och motiverar alltså inte att fängelse väljs för personen du är bekant med. Inte heller anses dessa brott utgöra så kallade "artbrott", och i din beskrivning framgår inte att hon skulle ha begått brott tidigare dvs. återfallit i brott nu.

I mina ögon verkar det alltså som att det finns fler skäl för en icke-frihetsberövande påföljd (villkorlig dom eller skyddstillsyn beroende på vad domstolen tycker är lämpligast, mest seriöst osv) och egentligen inga skäl för fängelse utifrån lagtexten i BrB 30 kap. 4 §. Därför tror jag att din bekanta får villkorlig dom eller skyddstillsyn om hon döms för förskingring alternativt trolöshet mot huvudman. Dock kan nämnas att villkorlig dom som huvudregel ska förenas med böter enligt BrB 30 kap. 8 §. Detta är också möjligt vid skyddstillsyn, men då ska det motiveras antingen utifrån ett högt straffvärde, att det är ett artbrott, eller att gärningsmannen återfallit i brott (och inget av dessa kriterier är ju uppfyllt här). Det framgår av BrB 30 kap. 10 §.

Hoppas detta svar varit till hjälp för dig!

Med vänlig hälsning,

Kevin Läräng
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?