Vilken rätt har jag att umgås med mitt barn?
Hej. Jag har en snart 10-årig dotter som absolut inte vill bo hos mig. Hon är väldigt tydlig med vad hon vill och det är att träffa sin mig, hon skrev för en vecka, kanske nån gång kan jag komma. det fram gick inte att hon kommer för att stanna eller något men inte sova över hos mig på mina veckor, hennes mamma och jag i samråd med social och familjerätten hade vi kommit överens att vi skulle ha varannan veckan barnet. men nu får jag smaka på detta och för en vecka bakåt fick mamman ett nytt barn med sin nya sambo. och jag undrar om detta kan vara en grej som gör att flickan vill ha uppmärksamhet från mamma p.g.a. våran dotter blir inte längre minst i familjen. jag har försökt att prata med mamman och förklara att detta är oacceptabelt. jag har sagt till mamman att hon måste säga till våran dotter att pappan vill också träffa henne. dottern mår inte bra hos mig säger hon. Hon har inga kompisar där pappan bor. Hon känner sig ångestfylld och orolig när hon är hos sin pappa. Rädd är hon att pappan skall bli arg på henne osv. För att göra en lång historia kort så har detta tärt på förtroendet för mig som pappa. Hos mig har hon rätt att gå över till kompisar och nära till skola. Hon uttrycker väldigt tydligt att hon känner sig trygg hos mamma och mer hemma där. Jag har försökt peppa och motivera henne att vara hos pappan. Mamma har Även försökt skära ned på vistelsen hos sin mig till inga dagar alls. Jag kan väl inte tvinga henne att komma till mig?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Frågor gällande vårdnad, boende och umgänge för barn regleras i föräldrabalken (FB) och utgår alltid från barnets bästa, 6 kap. 2 a § FB. Man ska även ta hänsyn till barnets vilja utifrån barnets ålder och mognad, vilket är en bedömningsfråga som rätten får ta ställning till. Alla fall gällande barn behandlas nämligen enskilt från fall till fall, vilket gör att det inte är möjligt för mig att ge dig ett säkert svar om vad som gäller i ditt fall.
Jag utgår i mitt svar från att ni har gemensam vårdnad om er dotter då inget annat anges. Båda föräldrarna har som utgångspunkt rätt till umgänge med barnet, just eftersom de är barnets föräldrar, 6 kap. 15 § stycke 1 FB. En god och nära kontakt med båda föräldrarna anses som utgångspunkt vara det bästa för barnet (6 kap. 1 § FB), men beroende på omständigheterna i ert enskilda fall är det inte säkert att det är bäst för just ert barn. Jag saknar dock omständigheter för att kunna avgöra det vidare, men generellt brukar umgänge med båda föräldrarna anses vara viktigt och betydande för barnet.
Med tanke på att ni har konsulterat med social- och familjerätten och kommit överens om detta som en lösning som ni tror på, är det rimligt att det anses vara bra för barnet att få kontakt och umgänge med båda sina föräldrar. Detta kräver dock att båda föräldrarna agerar för att främja umgänge med den andra föräldern.
När det gäller umgänge vid gemensam vårdnad har nämligen ni båda ett gemensamt ansvar som föräldrar för att umgänget kommer till stånd, 6 kap. 15 § stycke 2 FB. I detta ansvar åligger de förälder som barnet bor stadigvarande hos att motivera barnet till umgänge med den andra föräldern. En förälder som motarbetar umgänget för den andra föräldern riskerar att förlora vårdnaden i en vårdnadstvist om barnet, om detta ansvar inte uppfylls. Du ska därför ha rätt att få till umgänge med din dotter. Det är enbart om det anses lämpligt utifrån barnets vilja och barnets bästa att umgänge inte kommer till stånd på det sätt ni har bestämt, vilket bör vara en fråga som i så fall behöver utredas vidare av rätten eller genom stöd av socialnämnden, 6 kap. 17 a § FB.
Hoppas att du fick hjälp med din fråga!
Vänliga hälsningar,
