Vem ska bevisa att jag inte visste om att jag hade narkotika i väskan?
Om någon vill mig illa och har gömt narkotika i min resväska tex och den upptäcks vid tullfiltret av hund eller människa, hur bevisar man sin oskuld
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till oss på lawline! Jag hoppas jag kan besvara din fråga.
Innehav av narkotika är brottsligt, 1 § Narkotikastrafflagen (NSL). Vidare är de brottsligt att föra in narkotika i Sverige, 6§ Lag om straff för smuggling(Smugglingslagen), om man inte har ett särskilt tillstånd för detta, 3§ 1992:860. Vad de gäller narkotikasmuggling så är även gärningen straffbelagd om den sker med grov oaktsamhet, 7§ Smugglingslagen. Oaktsamhet är tillräckligt för alla former av narkotikabrott om de inte enbart är innehav, 1§ 6p, 3a§ NSL.
Vid brott enligt 1§ narkotikastrafflagen och 6§ smugglingslagen, vilket är huvudregeln för alla brott, så behöver man uppsåt till att vad man gjort, 1 kap. 2§ BrB. Förenklat är detta att man måste veta om vad man gör. Detta följer av skuldprincipen. Man ska inte dömas för något som man inte kunde göra något åt eller inte har gjort medvetet. Vidare är det enligt konformitetsprincipen orättfärdigt att straff den som inte kunnat rätta sig inför lagen.
Ifall någon har lagt ned något i ens väska utan att man vet om detta så har man inte uppsåt till att man innehar eller inför narkotika i landet. Den nedre gränsen för uppsåt är likgiltighetsuppsåt. De är att. (1) Man förstod att de var en risk att man hade narkotika på sig (2) Man var likgiltig inför de faktumet, d.v.s att ifall man hade narkotika på sig eller inte var inte ett beaktansvärt skäl för att inte åka in i landet, Se NJA 2004 s. 176.
De krävs att båda dessa stegen är uppfyllda så om man inte kan visa att personen verkligen insåg risken, så kan man inte ha uppsåt. De är dock oftast de andra kravet som är svårast att bevisa för åklagaren. Nuvarande Justitieråd Peter Asp skriver i Kriminalrättens Grunder att de finns ett begränsat utrymme för domstolen att bedöma att någon har likgiltighetsuppsåt och de krävs oftast att man kan visa att personen hade vad som kallas insiktsuppsåt. D.v.s i detta fallet att man hade insikt om att de fanns narkotika i väskan. Kriminalrättens grunder s. 292 och S. 297.
Vad de gäller oaktsamhet så är finns de två former av oaktsamhet. Medveten och omedveten oaktsamhet.
Medveten oaktsamhet är samma som första delen av prövning ifall någon har likgiltighetsuppsåt, d.v.s insåg du att de fanns en risk för något. De är denna form som oftast kräv för att de ska vara grov oaktsamhet.
Omedveten oaktsamhet är att du inte insåg risken, men du borde ha insett risken. De kan delas i en tvåleds prövning.
För det första fanns de något som du kunde ha gjort för att inse risken, t.ex tänka efter, se efter i väskan osv.
För de andra var detta något som du borde ha gjort. Kan du klandras för att du inte gjorde detta. När man bedömer vad någon borde ha gjort ska man göra en så personlig prövning som möjligt. Man ska alltså beakta om personen t.ex var stressad, ifall den var i ett tillstånd av rädsla eller hade bristande kunskap. Märk dock att enbart innehav av narkotika inte är straffbart ifall man enbart är oaktsam, där krävs uppsåt för att man ska straffas. De behöver nämligen vara särskilt angivet för att oaktsamhet ska vara tillräckligt, 1 kap. 2 § BrB.
Så ifall vi utgår från att du inte alls vet om att narkotikan fanns i väskan och de inte fanns några omständigheter som borde medföra att misstanke om detta så ska man inte dömas.
De är inte du som ska visa att så är fallet. De är åklagaren som har bevisbördan. Han eller hon ska ställa det "utom rimlig tvivel" att du hade uppsåt till att du hade narkotika i väskan. Eller om de är så att du fört in narkotika in landet att du var grovt oaktsam till att de var narkotika i väskan, 7§ Smugglingslagen. Detta betyder inte att åklagaren måste göra det 100 % säkert att så är fallet men de ska inte finnas någon annan rimlig förklaring.
De är alltså åklagaren som måste visa att du visste om eller var likgiltig till ifall de fanns narkotika i väskan. Så som svar på din fråga, de är inte du som ska bevisa något. De är åklagaren som ska bevisa eller ställa de utom rimlig tvivel att de du säger inte är sant. Är de så att det finns vissa saker som pekar på att de du säger är sant så hjälper de dig såklart men som sagt de är åklagaren som har bevisbördan. Bevisbördan är lika stor för att bevisa uppsåt som för att bevisa att de är du som gjort själva gärningen. Åklagaren har en skyldighet att även ta upp saker som är till den misstänktes fördel. T.ex om åklagaren under utredningen finner saker som pekar på att de faktiskt finns någon som vill dig illa så måste han ta upp detta.
Jag hoppas jag besvarat din fråga
Med vänliga hälsningar
