Vem får hunden vid en skilsmässa?
Jag och min sambo köpte en hund. Han står som ägare, men vi har betalat halva summan av köpesumman på hunden. Jag har stått för veterinärkostnader, mat, leksaker, bur, allt en hund kan behöva. Jag har också haft hunden 90% av tiden. Den tiden min sambo har haft honom har han oftast lämnats iväg till någon annan, exempel min sambos mamma. Uppfödaren till hunden kan intyga att JAG var den som kontaktade henne ang. Hunden från första början.
Nu ska vi flytta ifrån varandra och han säger att han ska ta hunden och jag aldrig mer ska få se honom. Jag vägrar lämna ifrån mig hunden då han har det betydligt bättre hos mig. Min sambo använder även droger och väljer att åka iväg varenda helg för att umgås med sina vänner medan jag tar hand om hunden.
Vad kan jag göra?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline!
I lagens krassa ögon är en hund en lös sak som vilken annan, och betraktas som en sådan även vid bodelning. Huvudregeln vid bodelning är att vardera maken har rätt att i första hand utfå sin egen egendom, 11 kap. 7 § äktenskapsbalken. Att din make står som registrerad ägare talar visserligen inte för din sak, men under äktenskapsförhållanden kan en presumtion om samägande uppstå – åtminstone om egendomen förvärvades för gemensamt bruk och ni båda har bidragit ekonomiskt. Se b.la. NJA 2008 s. 1053, där domstolen hade att bedöma om en häst var samägd eller inte. Du har bevisbördan, men jag är tämligen övertygad om att du med hjälp av vittnen, kvitton och bankutdrag kan övertyga en domstol om att hunden faktiskt är samägd.
Det innebär att ingen av er har en företrädesrätt till hunden enligt 11 kap. 7 § äktenskapsbalken. Då återstår att antingen komma överens sinsemellan, eller att ansöka om en bodelningsförrättare enligt 17 kap. 1 § äktenskapsbalken. Bodelningsförrättaren ska sedan fördela den omtvistade egendomen. Processen är förenad med kostnader och garanterar inte dig framgång.
En annan möjlighet är att gå via samägandelagen. Den riktar sig inte huvudsakligen till makar men har i rättspraxis visat sig tillämplig även på dem och deras samägda lösöre. Du kan enligt 6 § samägandelagen ansöka om att hunden säljs på offentlig auktion. Köpeskillingen delas sedan mellan delägarna i egendomen. Om du är mer mån om att ta hand om hunden, kan du på det sättet förvärva full äganderätt. Du kommer visserligen behöva betala för hunden igen – men det kanske är värt? Du kommer ju delvis att ersätta dig själv.
Om en av er behandlar hunden som att den är er egen, dvs. i praktiken går från sambesittning till ensambesittning, kan vederbörande göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande. Vad din man aviserar om - att aldrig mer låta dig träffa hunden - är således inte tillåtet.
Sammanfattning
Hunden är enligt min bedömning samägd. Ingen har således "bättre rätt" till den i bodelningen. Du kan attackera problemet på olika sätt: (i) ansöka om en bodelningsförrättare, eller (ii) ansöka om att hunden utbjuds på offentlig auktion och se till att du lägger det vinnande budet.
Om du önskar vidare konsultation uppmanar jag dig att kontakta våra jurister.
Lycka till!
Vänligen,
