Vem ansvarar för skyldigheterna i 5 kap. SoL och vad sker om paragraferna inte följs?
Hej! Jag undrar över en grej i Socialtjänstlagen. I 5 kap om bestämmelser för olika grupper. Vad sker om reglerna i dessa paragrafer inte följs? Är det bara kommunernas ansvar?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Allmänt om kommunernas och andra huvudmäns ansvar
Precis som du har noterat innehåller 5 kap. socialtjänstlagen (SoL) bestämmelser för olika grupper och olika skyldigheter gentemot dessa grupper. Kapitlet innehåller även skyldigheter att samverka med andra aktörer, såsom regioner, staten och frivilligorganisationer. Kapitlet omfattar merparten av socialnämndernas verksamhetsområde. De grupper som 5 kap. SoL reglerar är barn och unga, äldre människor, människor med funktionshinder, missbrukare, personer som vårdar eller stödjer närstående, brottsoffer, våldsutövare och slutligen skuldsatta personer. Skyldigheterna att agera läggs på kommunerna och dess socialnämnder/socialtjänst enligt kapitlets paragrafer.
Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Men andra huvudmän/aktörer kan samtidigt också ha ett ansvar för dessa uppgifter. Även om det som sagt är kommunerna som har det yttersta ansvaret för enskildas ekonomiska och personliga trygghet (2 kap. 1 § första stycket SoL). Till kommunernas uppgifter hör bl.a. omsorg, service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomiskt hjälp och annat bistånd (3 kap. 1 § SoL). Man kan lite förenklat säga att 5 kap. SoL tydliggör skyldigheter och fyller på med skyldigheter för kommunerna. Men man ska dock bära med sig att socialtjänstlagen är en målinriktad lag som inte är så detaljreglerad och som ger stor frihet i användningen av lagen för att anpassa insatser till individers särskilda behov.
Exempel på då andra huvudmän än kommunerna också har ett ansvar för grupperna i 5 kap. SoL
Om vi då går över till att titta på vilka andra huvudmän än kommunerna som har ett ansvar för sådana uppgifter som åläggs kommunerna i 5 kap. SoL kan nämnas kommunens ansvar för människor med funktionshinder (5 kap. 7-8 a §§ SoL). Detta ansvar förtydligas i LSS där kommunen ansvarar för insatserna i 9 § punkt två till tio LSS enligt 2 § andra stycket LSS. Medan regioner ansvarar för insatserna i 9 § punkt ett LSS enligt 2 § första stycket LSS. Dessutom tar staten genom Försäkringskassan över ansvaret för funktionshindrade som behöver personlig assistans i mer än 20 timmar per vecka (9 § punkt två LSS och 51 kap. 3 § socialförsäkringsbalken).
Om vi tittar i kommunernas skyldigheterna gentemot barn och unga i 5 kap. 1 § SoL som t.ex. skyldigheten att motverka och förebygga missbruk och att främja barn och ungas goda levnadsförhållanden m.m. kan nämnas att staten genom Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård av bl.a. ungdomar med missbruksproblematik på så kallade SiS-hem (t.ex. 3 och 12 §§ LVU och 6 kap. 3 § SoL)
Ett annat exempel som kan tas upp är gällande våldsutövare. Socialnämnden ska verka för att den som utsätter närstående för våld och andra övergrepp ska ändra sitt beteende (5 kap. 11 a § SoL). Samtidigt ska även Kriminalvården verka för att människors återfall i brott förebyggs (2 § första stycket punkt tre förordning (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården).
Och slutligen kan ett exempel ges på en regel som visar på skyldigheten för olika huvudmän att samverka för enskildas bästa i gränsöverskridande situationer. Regeln vittnar även om att det ibland är svårt att dra en klar och tydlig gräns för ansvaret mellan huvudmännen. Om den enskilde är i behov av insatser av hälso- och sjukvården som regionen är primärt ansvarig för men samtidigt är i behov insatser från socialtjänsten som kommunen är ansvarig för, ska regionen och kommunen tillsammans ta fram en plan. Det kan exempelvis röra sig om en funktionsnedsatt person som är i stort behov av sjukhusvård. I planen ska det framgå vilka insatser som behövs, vilka insatser regionen och kommunen ska svara för, vilka åtgärder som ska vidtas av någon annan än regionen eller kommunen och slutligen vem av regionen och kommunen som ska ha det övergripande ansvaret för planen (16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen).
Vad sker om dessa paragrafer inte följs?
Myndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utövar tillsyn över socialtjänsten (13 kap. 1 § SoL och 25 § LSS). Och ska inom ramen för sin tillsyn bl.a. kontrollera att eventuella brister och missförhållanden avhjälps (13 kap. 3 § punkt tre SoL). Klagomål kan lämnas in till IVO genom både tips och genom formella klagomål. IVO kan vidta flera åtgärder om inte skyldigheterna i 5 kap. SoL och andra skyldigheter uppfylls. Ett exempel från verkligheten var då Norrköpings kommun i kölvattnet av det uppmärksammade "Lilla Hjärtat-fallet" fick ett vitesföreläggande (hot om vite) på en miljon kronor från IVO som syftade till att få kommunen att rätta till bl.a. sina allvarliga brister i skyddet och stödet till barn i samband med hemflyttning efter tvångsvård (möjligheten till vitesföreläggande finns i 13 kap. 8 § SoL). I beslutet hänvisar IVO bland annat till 5 kap. 1 § punkt ett SoL som stadgar att kommunen är skyldiga att verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden.
Enskilda tjänstemän på socialtjänsten kan även åtalas och dömas för tjänstefel om tjänstemannen uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosätter vad som gäller för uppgiften. I lindriga fall ska det dock inte dömas till ansvar (20 kap. 1 § första stycket brottsbalken). Med myndighetsutövning menas beslut eller andra åtgärder som ger uttryck för det allmännas maktbefogenheter mot enskilda.
Justitieombudsmannen (JO) utövar även tillsyn över kommunens ansvar enligt 5 kap. SoL och andra skyldigheter i lagens övriga delar. JO kan efter anmälan eller på eget initiativ granska både myndigheter och enskilda tjänstemän i dessa myndigheter och kan vidta vissa åtgärder mot dessa och kan rikta kritik i sina beslut.
Socialnämndens beslut som har gått emot en enskild kan även överklagas till allmän förvaltningsdomstol i de fall som räknas upp i 16 kap. 3 § SoL och 27 § LSS. Allmänna brister i skyldigheterna i 5 kap. SoL är dock inte överklagbara utan där får man vända sig till direkt till kommunen eller till tillsynsmyndigheterna med sina klagomål. Beslut från socialnämnden om att förbjuda eller begränsa en persons möjlighet att inrymma andras barn i hemmet kan dock överklagas (5 kap. 2 § SoL och 16 kap. 3 § SoL).
Jag hoppas att du känner dig nöjd med svaret!
Med vänliga hälsningar,
