Vårdnadstvist

2016-03-15 i Vårdnadstvist
FRÅGA
Hur stor är chansen att jag får ensamvårdnad om min dotter när jag och pappan inte kommer överens och inte kan göra ett vuxet samtal med varandra?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Vid bedömningen är det flera aspekter som man fäster särskild vikt vid men det som är avgörande är vad som utgör det bästa för barnet. Barnets bästa och behov är nämligen avgörande för vårnadsrelaterade tvister. Enligt Föräldrabalken (FB) 6:1 görs bedömningen utifrån den trygghet, omsorg och god fostran som barnet kan få, (se även FB 6:2 a). Vid bedömningen för vad som är bäst för din dotter, görs bedömning utifrån din dotters behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I bedömningen tar man även hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Det krävs att barnet har lämpliga vårdnadshavare som har förmågan att förstå barnets känslor och behov och att de kan, på ett lämpligt sätt, tillfredsställa dem. Ytterst är det socialnämndens och domstolens uppfattning, antaganden samt bedömning som blir avgörande (Prop. 1997/98:7 s 194). Lagen säger att barnet ska ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna (Se FB 6:2a ), såvida det inte finns risk för barnet att fara illa av ett annat avgörande.

Gemensamt vårdnadsansvar är utgångpunkten. Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna, ska rätten fästa särskild vikt vid förälderns förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet enligt FB 6:5. Gemensam vårdnad ska inte förordnas i de fall det saknas förutsättningar för ett någorlunda konfliktfritt samarbete mellan föräldrarna.

I NJA 2007 s 382 rörde fallet en treårig flicka vars föräldrar aldrig hade bott tillsammans och som hade varit indragna i en domstolsprocess rörande vårdnaden, boende och umgänge sedan barnet var fyra månader. HD konstaterade att parternas samarbetsproblem var av sådan omfattning att ett gemensamt vårdnadsansvar inte kunde anses vara till det treåriga barnets bästa. Anledningen till detta var för att parterna hade haft en pågående rättslig process från det att barnet var fyra månader och att umgänget med barnet hade reglerats på ett mycket ingående sätt genom olika domstolsbeslut.

I NJA 1999 s 451 blev dock utgången det motsatta och HD fann att båda föräldrarna ansågs vara lämpliga vårdnadshavare, trots samarbetssvårigheter. HD konstaterade att lagstiftningen numera förutsätter att gemensam vårdnad normalt är till barnets bästa. Endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad, skall vårdnaden anförtros en av föräldrarna ensam.

Sammanfattningsvis gör man en helhetsbedömning av det enskilda barnets situation utifrån barnets behov, intressen, trygghet, stabilitet samt andra faktorer, såsom barnets kontakter med skola och kamrater osv.

Hoppas du fick svar på din fråga! Är det något som är oklart är du välkommen att höra av dig igen. Lycka till!

Vänligen

Melina Memar
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Vårdnadstvist (739)
2020-07-31 Oro för att barn far illa hos vårdnadshavare
2020-07-25 Barnets inflytande i fråga om boende
2020-07-25 Kan en förälder kräva att barnet bor i samma land?
2020-07-24 Vårdnadstvist

Alla besvarade frågor (82582)