Vår son vill verkligen inte bo med sin pappa, kan bestämma att sonen ska bo bara hos mig?
Min son är 5,5 år och jag och min ex-man har varit skilda sedan juli 2015. Min son vill inte bo hos sin pappa. Han har haft kraftiga reaktioner vid bytet ända sedan vi skildes och fortfarande nu försöker han smita ner för trappan, bort från sin pappas lägenhet, vid lämning hemma hos honom. Och han ber mig men panik i rösten "mamma snälla lämna mig inte hos pappa, jag vill inte vara hos honom. Jag älskar dig så mycket mamma, snälla, snälla lämna mig inte här".
Och även när det är dags för byte på dagis så får han ångest kvällen och morgonen innan och vill inte ens gå dit då han vet att han blir hämtad av pappan.
Jag har frågat varför han inte vill vara hos pappa och då svarar han att pappa är dum och tråkig. Det kan ju betyda vad som helst egentligen, men då reaktionerna varit så kraftiga i så många år så får jag själv ångest efter en dålig lämning och blir orolig över om något är riktigt fel hemma hos pappan.
Kan man på något vis få 100% av boendet eller en större del? Pappan kommer inte självmant gå med på det. Han vägrar också att gå på samarbetssamtal och han vägrar att vår son skall få gå till barnpsykolog.
Han utövade både fysisk och psykisk misshandel mot mig när vi bodde ihop och han är troligtvis psykopat. Han är riktigt duktig på att manipulera och framstå som en fantastisk människa. Vi gjorde en utredning hos socialen i samband med vår skilsmässa men han lyckades manipulera dem och det höll på att gå illa för mig (och därmed min sons del) istället så
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag vill börja med att beklaga din svåra situation. Din fråga är familjerättslig och regleras i föräldrabalken (FB). Vid den här typen av konflikter, särskilt då barn är inblandade, är det ibland mycket svårt att hitta en lösning som känns bra och fungerar för alla som är inblandade. Tyvärr finns det också få möjligheter för föräldrar att få juridisk vägledning för att lösa den här typen av problem. Jag ska försöka ge dig en bild av vad lagen säger om barn, vårdnad och boende och hur barn själva brukar få delta i besluten. Jag kommer i viss mån referera till föräldrabalken (FB), som du kan hitta här. I slutet förklarar jag hur gällande rätt skulle kunna påverka dig och ditt ex och jag avslutar med vilka olika möjligheter som finns för din del.
Gemensam vårdnad och barns boende
Den som har vårdnad om ett barn har rätt och är skyldig att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (FB 6:11). Detta betyder att en vårdnadshavare måste se till att barnet vårdas och tas om hand. När ett barn står under två personers vårdnad ska besluten tas av de båda vårdnadshavarna gemensamt (FB 6:13). Stora beslut som var barn ska bo eller gå i skolan måste fattas av båda vårdnadshavare tillsammans, men om det uppstår konflikter så finns det väldigt lite reglering av vad som ska gälla enligt lag. Utgångspunkten är att vårdnadshavarna måste komma överens och att de ska ta det beslut som är bäst för barnet.
Kommer vårdnadshavarna överens om var barnet ska bo kan de för att göra allt klart och tydligt, upprätta ett avtal som socialtjänsten kan godkänna (15 a § FB). En förälder eller båda gemensamt kan också väcka talan i domstol (FB 6:14a) Om det görs, så ska domstolen besluta om var barnet ska bo och domstolen fattar beslutet utifrån vad som verkar bäst för barnet. Huvudsakligen ska dock barnet ha en fungerande relation med sina vårdnadshavare.
Barns inflytande i fråga om boende, umgänge och vårdnad
Barn under 18 år har i juridisk mening ingen rätt att själva fatta beslut i de här frågorna och de är inte heller skyldiga att göra det, utan det är alltid föräldrarnas ansvar att komma fram till en lösning som är bäst för barnen. Det är däremot inte fel att låta barnen berätta vad de själva vill och tycker känns bäst. När socialtjänsten eller en domstol avgör frågor om boende, vårdnad och umgänge ska de ta hänsyn till barnens egen vilja i den mån det är lämpligt med hänsyn till barnens ålder och mognad. Det betyder att ju äldre och mognare ett barn är, desto större vikt ska läggas vid deras egen vilja i dessa frågor. Det regleras faktiskt i lag att hänsyn ska tas till barnets ålder och att barnets vilja ska beaktas i förhållande till dess ålder och mognad (6 kap. 2a § FB). Det finns ingen lagstadgad ålder för när barn kan ta egna beslut, utan det beror på vad saken gäller och hur gammalt barnet är. I frågor om vårdnad, boende och umgänge är utgångspunkten att man tar hänsyn till barns åsikter när de fyllt 12 år. Desto äldre ditt barn blir, desto mer hänsyn tas till dess åsikter och ålder.
Det är sålunda fråga om en bedömning av barnets bästa (6 kap. 2a § FB). I bestämmelsen stadgas att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Detta innebär att domstolen vid vårdnadstvister ska välja den lösning som bäst kan antas främja att barnet får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda.
Det är däremot viktigt att barnen inte i slutänden blir skyldiga att själva avgöra frågan, utan besluten ska fattas av vårdnadshavarna.
Gemensam vårdnad och delad vårdnad
Gemensam vårdnad av barn innebär en skyldighet att ta alla beslut som rör barnet gemensamt. Det betyder också att för att gemensam vårdnad ska vara möjlig, så krävs det att vårdnadshavare kan samarbeta utan större svårigheter. Att det föreligger personliga konflikter kring andra frågor än vårdnaden ska som regel inte påverka, men om vårdnadshavare har så stora svårigheter att samarbeta att vårdanden inte kan skötas och barnen blir lidande, så kan ett alternativ vara att en förälder har enskild vårdnad och då fattar beslut som rör vårdnaden själv. Om båda vårdnadshavare är överens om att en bör ta över vårdanden, så kan de själva avtala om det och gå avtalet godkänt av socialnämnden (ÄB 6:6). Det går också att väcka talan i domstol om det inte går att nå en överenskommelse i frågan (FB 6:5). Domstolen avgör om vårdnaden ska vara gemensam eller enskild och i så fall vem som ska vara vårdnadshavare. Om båda motsätter sig gemensam vårdnad, så måste domstolen ge en av parterna enskild vårdnad. I samband med en sådan process kan frågor om umgänge och boende också avgöras. I en sådan prövning av vårdnad undersöks det huruvida barnet riskerar att råka illa ut hos den andre föräldern, exempelvis risk för skada, övergrepp, missbruk eller att en förälder har en psykisk sjukdom, alternativt huruvida det finns så djupgående brister i relationen mellan föräldrarna så att barnet tar skada av dessa. Det ska sägas att domstolar kräver att samarbetssvårigheterna ska vara ganska omfattande för att man ska kunna utdöma ensam vårdnad.
Mina rekommendationer
Det viktigaste att vara medveten om är att du och ditt ex som gemensamma vårdnadshavare måste vara överens om alla beslut som har med ert barn att göra. Ert barn är inte gammalt nog för att det ska vara lämpligt att lyssna på vad det själv vill i fråga om boende och umgänge.
Även om ni skulle besluta att barnen ska bo permanent med den ena föräldern, så har barnen umgängesrätt och ska få ha kontakt med den andra föräldern för att säkerställa en god relation. Om barnet bor permanent med en förälder är båda fortfarande skyldiga att delta i och samarbeta kring vårdnaden, så länge den är gemensam.
Eftersom ni har försökt med samarbetssamtal och utifrån din beskrivning av situationen, så verkar ni ha relativt stora samarbetssvårigheter. Om det är svårt att ta beslut i flera frågor som har med barnen att göra och om barnen blir lidande, så är det eventuellt läge att låta en domstol avgöra i vårdnadsfrågan och/eller boende och umgängesfrågan. Domstolen kommer dock förmodligen bara överlåta vårdnaden till dig om ni har väldigt stora samarbetssvårigheter, eller om det finns risk för att barnet riskerar att råka illa ut hos den andre föräldern.
Dock ska alla typer av domstolsprocesser undvikas så länge det för barnens skull inte blir absolut nödvändigt, då det ofta är emotionellt påfrestande och tidskrävande för alla inblandade. Ett annat alternativ är att göra ytterligare försök att nå en överenskommelse med hjälp av socialstyrelsen.
Det går alltså inte att säga med säkerhet att domstolen kommer bestämma att barnet ska bo hos dig.
Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma till mig på pontus.schenkel@lawline.se!
