Vapenbrott m.m.
Har egentligen två olika frågor. Först, Person A och B är legala innehavare av vapen, men slarvar med godkänd förvaring. Båda får sina vapen stulna. I person A fallet hittas vapnen eller försvinner för gott. Men i person B fallet används vapnen i en fruktansvärd terrorhandling där många människor dör. Blir då straffen olika för person A och B? antar att båda mister sin licens samt får ett begränsat straff, men riskerar inte person B dessutom att få betala mycket höga skadestånd? Men däremot inte person A? Trots att de rimligen begått samma brott.
Nästa fråga. Om någon blir kidnappad utomlands, vill då polisen att anhöriga betalar lösensumman då? Detta gör ju dem då sannolikt utfattiga och skuldsatta för livet. Kanske en hel släkt blir det då de ställs inför ett omöjligt val. Hur funkar det där?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Fråga 1
En person som äger ett vapen ska enligt 5 kap. 1 § vapenlagen ta hand om vapnet och hålla vapnet under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den. Enligt 5 kap. 2 § vapenlagen ska ett vapen som inte används förvaras i ett säkerhetsskåp eller i något annat förvaringsutrymme som är lika säkert som ett säkerhetsskåp. Om någon slarvar med förvaringen av vapnet, t.ex. genom att ha det liggandes i en byrålåda, har denne person begått ett brott mot vapenlagen, se 9 kap. 2 § 1 st. c. vapenlagen. Värt att notera är att det inte krävs att person har haft uppsåt till att bryta mot bestämmelsen i 5 kap. 2 §, dvs att personen med vilje har lagt vapnet på en osäker plats, det räcker med att personen har varit oaktsam i förhållande till bestämmelsen. I 9 kap. 2 § stadgas vidare att straffet för ett brott mot 5 kap. 2 § vapenlagen är böter eller fängelse i högst sex månader.
Om ett vapen har förvarats i strid mot bestämmelsen i 5 kap. 2 § och därmed varit föremål för brott enligt 9 kap. 2 § vapenlagen så kan vapnet komma att förverkas enligt 9 kap. 5 § vapenlagen. Vidare kan ägarens vapentillstånd komma att återkallas om innehavaren av vapnet anses olämplig att inneha skjutvapen, se 6 kap. 1 § 1 st. a § vapenlagen. Om en innehavare har begått ett brott enligt 9 kap (vilket är fallet här) så brukar innehavaren anses olämplig och tillståndet kan således återkallas. Det bör framhållas att om en domstol förklarar vapnet förverkat enligt 9 kap. 5 § vapenlagen så ska tillståndet återkallas.
Vad gäller frågan om straffen blir olika så blir svaret nej. Personen i exemplet kan enbart klandras för det faktum att hen begick brott mot vapenlagen genom att inte förvara vapnet på ett säkert sätt. Att det är en terrorist som tar vapnet och sedan använder vapnet i ett attentat är inte en förutsebar följd, det föreligger ingen så kallad adekvat kausalitet. För att åskådliggöra det nyss sagda används följande exempel:
Två personer, person A och B, kastar varsin sten mot varsin fönsterruta i två olika hus.
- Person A träffar fönsterrutan och fönsterrutan går sönder. Ingenting annat händer.
- Även person B träffar fönsterrutan och även i det här exemplet går fönsterrutan sönder. I det huset som person B kastar sten mot bor det emellertid en hund. Hunden blir oerhört skrämd av stenen och springer ut på gatan genom sin hundlucka. På gatan tvingas en bil väja för hunden och föraren av bilen kör rakt in i ett betongfundament och dör.
- I de båda fallen har personerna gjort sig skyldig till skadegörelse när de kastar sten mot fönsterrutan. Följden av stenkastningen i fallet med person B blev dock mycket allvarligare än i fallet med person A. Person B kan dock inte hållas ansvarig för något ytterligare brott som har med bilförarens död att göra. Detta beror på att person B inte hade kunnat förutse att det skulle finnas en hund i huset --> att hunden skulle bli rädd --> att hunden skulle springa ut på gatan --> att en förare skulle tvingas väja för hunden --> att föraren krockar och avlider. Den slutliga följden är helt enkelt alldeles för långt borta från den ursprungliga gärningen, och då säger man att det inte föreligger adekvat kausalitet.
Så för att besvara om personen vars vapen blir stulet av en terrorist bestraffas hårdare är svaret nej. Personen har likt den andra personen gjort sig skyldig till vapenbrott, men kan inte fällas till något straffrättsligt ansvar för att en terrorist använder vapnet för att döda människor, varför det i något brottmål inte heller kan utdömas något skadestånd för vad som hände.
Då det inte föreligger någon adekvat kausalitet mellan händelserna blir det även svårt att i ett civilrättsligt mål nå framgång med en sådan skadeståndstalan.
Fråga 2
Gällande din andra fråga så regleras den situationen inte i lag. Det är dock utrikesdepartementet, och således regeringen, som har det yttersta ansvaret i den situationen en svensk medborgare blir felaktigt frihetsberövad i utlandet (t.ex. kidnappas). Den svenska regeringens principiella hållning är att lösensumma inte ska betalas ut till människor eller organisationer som har frihetsberövat svenska medborgare, Sverige strävar i stället efter att en lösning ska nås med hjälp av Sveriges diplomatiska förbindelser i utlandet. Självfallet torde regeringen för att nå en lösning även ta hjälp av polisen då de kan bidra med nyttiga underrättelser via sina internationella samarbeten. Då Sveriges policy är att inte betala ut lösensummor så borde polisen inte ta ställning till huruvida någon lösensumma borde betalas eller inte.
Detta är som sagt inte stadgat i lag, utan återspeglar snarare vad utrikesdepartementet har framhållit gällande sin policy.
Jag hoppas att du har fått svar på några av dina funderingar. Vill du veta något mer är du välkommen att ställa en ny fråga!
Med vänliga hälsningar
