Våldtäkt: retroaktiv lagtillämpning, preskription, bevisvärdering, m.m.
Hej, jag har funderat på att anmäla en kille för sexualbrott. Vid två tillfällen blev jag tvingad att ha sex med den här killen. Jag vet att det uppfyller rekvisiten enligt 6 kap. 1§, 1 st, p. 1-2 BrB. Sedan är det lite oklart, kan jag placera oralsex under rekvisitet samlag eller går under sexuellt övergrepp enligt 6 kap. 2 § BrB? Jag vet att rekvisiten är uppfyllda, det bör förmodligen också anses som försvårande omständigheter att jag var 15 år och att han var 20 år. Jag har läst att preskriptionstiden är 10 år, och att tiden inte börjar rulla förens den dag jag fyllde 18. Idag är jag 19 år och det har gått 4 år sedan händelserna inträffade, men knappt ett år av de 10 möjliga.
Men mitt problem är bevisningen, jag har inte mycket mer bevis än mitt ord. Jag har självklart flera kompisar som har vetat om händelsen från dag ett, men jag har i princip inga faktiska bevis eller vittnen. Vad har jag för chanser att få honom dömd? Är det värt att göra en anmälan?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar huvudsakligen brottsbalken (BrB).
Inledningsvis kan vi konstatera att du hänvisar till den nya varianten av 6 kap. 1 § BrB som trädde i kraft i mitten på detta år. Eftersom brottet du utsattes för ägde rum får några år sedan tillämpas den variant av lagstiftningen som gällde vid tiden för brottet enligt förbudet mot retroaktiv strafflagstillämpning som är grundlagsstadgat genom 2 kap. 10 § regeringsformen. Utifrån den beskrivning du gett är detta enligt min uppfattning förmodligen inte relevant eftersom de punkter du hänvisar till i huvudsak gällde redan i paragrafens äldre utformning, men det kan ändå vara värt att ha i åtanke.
Gällande frågan om oralsex utgör detta enligt förarbetena till lagen en sådan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Även detta faller alltså under våldtäktsbestämmelsen i 6 kap. 1 § BrB.
Vad gäller din och gärningsmannens ålder vid gärningstillfället och detta förhållandes inverkan på straffmätningen är det fullt tänkbart att det faktum att du vid gärningstillfället var minderårig kan inverka på bedömningen av straffvärdet enligt 29 kap. 2 § 3 p. BrB. Mycket mer än så kan inte sägas utan närmare information om omständigheterna i fallet.
Avseende preskriptionstiden för brottet kan det konstateras att denna mycket riktigt är tio år enligt 35 kap. 1 § BrB om brottet är att bedöma som våldtäkt. Det är värt att notera att detta handlar om åtalspreskription och inte preskription av eventuell rätt till kränkningsersättning. Eftersom preskriptionstiden är tio och år det bara gått fyra år sedan brotten begicks utgör alltså detta inget hinder mot åtal i ditt fall, särskilt med tanke på regeln om beräkning av preskriptionstid i 35 kap. 4 § 2 st. 2 p. BrB som du själv noterat.
Bevisläget i våldtäktsmål är, som du säkert vet, mycket svårt i många fall. Enbart en målsägandes påstående kan förstås aldrig anses ställa det utom rimligt tvivel att ett brott begåtts. I många fall finns dock viss stödbevisning såsom larmsamtal, vittnesmål om målsägandens beteende från närstående, läkarundersökningar, överlåtelser av viss egendom, med mera. I fallet NJA 2017 s. 316 går Högsta domstolen pedagogiskt igenom utgångspunkter för bevisvärderingen i våldtäktsmål och finner omständigheter som dessa tillräckliga för att döma den tilltalade. Även om denna praxis kan göra bedömningen något mer förutsebar är det värt att ha i åtanke att bevisvärdering i allmänhet och bevisvärdering i våldtäktsmål i synnerhet i hög grad är subjektiv och därmed svårförutsebar. Det kan dessutom vara värt att notera att bedömning i fallet ovan fått utstå viss kritik (bland annat för att den tycks kräva ett visst beteende från brottsoffer utan individuella hänsyn) vilket ytterligare förstärker osäkerheten kring hur en enskild domare bedömer ett enskilt fall.
Mot bakgrund av ovan är min rekommendation till dig att läsa fallet jag hänvisat till och jämföra det med vilka former av bevis du och åklagare/polis skulle kunna framställa. Om ditt bevisläge är uppenbart sämre än det i fallet, inte minst med hänsyn till att lång tid gått sedan brottet begicks i ditt fall, är sannolikheten att du skulle nå en fällande dom mycket låg. I det läget kan det ur mitt perspektiv inte anses värt att lägga din och samhällets energi och resurser på att försöka nå ett onåbart mål. Med detta sagt är det självklart ditt beslut och om du anmäler brottet är det polisens och åklagarens uppgift att bedöma om det finns förutsättningar för att väcka åtal, vilket de sannolikt är bättre skickade än du att bedöma. Är du osäker på bevisläget kan det alltså möjligen vara värt att göra en anmälan om du upplever att det finns ett värde i att få saken uppklarad för dig. Har du några ytterligare frågor kan du lämna dem i kommentarsfältet nedan så ska jag göra mitt bästa för att besvara dem.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
