FrågaSTRAFFRÄTTSexualbrott, 6 kap. BrB08/05/2022

Våldtäkt mot barn om gärningsmannen är 14 år i sinnet?

Nu vet jag att byxmyndighetsåldern är satt till 15-år, men tror ni att en domstol skulle döma en utvecklingsstörd vuxen som ligger på en 14-årings nivå (eller lägre) och som haft samtyckande sex men en 14-åring (med en 14-årings mognadsnivå)? Finns det sådana fall?

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Inledningsvis vill jag tydliggöra att det inte med säkerhet går att säga hur en domstol skulle bedöma det fall du beskriver. Mitt svar ska därför endast ses som ett förslag på lösning, och inte den enda nödvändigtvis den enda lösningen. Jag förutsätter vidare att den du beskriver som ”vuxen” är över 18 år. Sexualbrott regleras i Brottsbalken (förkortad BrB). 

Det är våldtäkt mot barn att ha sex med en underårig som deltar frivilligt

Varje samlag med den som är under 15 år utgör våldtäkt mot barn, förutsatt att brottet begås med uppsåt (6 kap. 4 § första stycket BrB). Vad ”uppsåt” innebär återkommer jag till nedan, då kravet på uppsåt inte är absolut när det kommer till våldtäkter mot barn. Om den underårige deltar frivilligt eller inte spelar alltså ingen roll, vilket annars är fallet vid våldtäkt (6 kap. 1 § BrB). Den som utför ett samlag med någon under 15 år kan dock (i stället för våldtäkt mot barn) dömas för det mildare brottet sexuellt utnyttjande av barn, om den underårige deltagit frivilligt och gärningen med hänsyn till övriga omständigheter är mindre allvarlig (6 kap. 5 § BrB).

Uppsåt och oaktsamhet krävs för straffansvar

För att dömas för våldtäkt mot barn krävs det att gärningsmannen haft uppsåt till samlaget, och att han/hon i vart fall varit oaktsam beträffande den omständighet att barnet var under 15 år (1 kap. 2 § första stycket och 6 kap. 13 § BrB). Kravet på uppsåt till samlaget är uppfyllt så fort gärningsmannen kontrollerat sitt handlande. Endast i yttersta undantagsfall kommer man fram till att detta krav inte är uppfyllt. Det skulle till exempel kunna handla om att en vuxen omedvetet, i sömnen, skulle bli utsatt för ett samlag av en 14-åring. Den vuxne hade då objektivt sett utfört ett samlag med någon under 15 år, och därmed gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn. Men då den vuxne inte begått gärningen medvetet skulle han/hon inte kunna dömas för brottet (man kan inte ha uppsåt till en gärning som man inte kontrollerar).

När det kommer till kravet på oaktsamhet i förhållande till den unges ålder kan oaktsamheten antingen vara medveten eller omedveten. Medveten oaktsamhet kan bestå i att gärningsmannen misstänkte att barnet var under 15 år, men utförde samlaget ändå i hopp om motsatsen. Omedveten oaktsamhet kan föreligga i de fall då gärningsmannen inte insåg risken för att barnet var under 15 år, trots att han/hon borde insett den. Vid oaktsamhetsbedömningen tar man framför allt hänsyn till den unges kroppsliga mognad, men även andra omständigheter kan påverka bedömningen. Skyldigheten att försäkra sig om den unges ålder ökar desto tydligare indikationer det finns på att den unge inte uppnått 15 års ålder (prop. 2017/18:177 s. 88 f.).

Kan en psykiskt funktionsnedsatt ha uppsåt?

Även den med psykisk funktionsnedsättning kan begå gärningar med uppsåt. Gärningsmannens funktionsnedsättning beaktas dock i uppsåtsbedömningen. Generellt sett kan man ställa sig frågan om gärningsmannen skulle anses ha uppsåt om han/hon haft samma sakföreställning utan sin funktionsnedsättning. Om svaret på den frågan är ja föreligger det uppsåt trots funktionsnedsättningen (NJA 2004 s. 702). I det nu aktuella fallet krävs det uppsåt till samlaget, och detta är som sagt uppfyllt om gärningsmannen handlat medvetet. Enligt min bedömning måste även den som är 14 år i sinnet på grund av en funktionsnedsättning anses kunna utföra ett samlag medvetet/kontrollerat. Ingenting tyder på att den vuxne som du beskriver i din fråga inte kontrollerade utförandet av själva samlaget. 

Kan en psykiskt funktionsnedsatt vara oaktsam?

Likaså kan en psykiskt funktionsnedsatt person vara oaktsam. Även vid oaktsamhetsbedömningen tas dock gärningsmannens personliga förmåga in i bedömningen. Det ställs till exempel inte lika höga krav på att den med psykiskt nedsatt förmåga ska kunna tänkta efter, uppmärksamma sig om vissa förhållanden eller skaffa relevant information som i normalfallet. När det gäller oaktsamheten i förhållande till den unges ålder ställs det alltså (generellt sett) inte lika höga krav på att en psykiskt funktionsnedsatt ska försäkra sig om den unges ålder som det hade ställts på en med normalt psyke. Detta då den psykiskt funktionsnedsatte anses ha sämre förutsättningar att bete sig aktsamt. 

Oaktsamhetsbedömningen kan därför bli något problematisk. Å ena sidan är kraven för att betrakta en gärningsman som oaktsam i förhållande till den unges ålder ganska lågt ställda. Å andra sidan är dessa krav något högre ställda för den lider av en psykisk störning. Samtliga omständigheter i det enskilda fallet måste därvid beaktas, såsom den unges kroppsutveckling, och om gärningsmannen uppfattat (eller borde uppfattat) någon indikation på att den unge faktiskt inte nått 15 års ålder. Sådana indikationer kan såklart skilja sig från fall till fall. Framför allt när man bedömer vad gärningsmannen borde ha uppfattat bör hans/hennes psykiska nedsättning spela in. Generellt sett borde dock en sådan psykisk nedsättning som du beskriver (14 år i sinnet) inte medföra någon avgörande skillnad vid oaktsamhetsbedömningen, om det i vart fall funnits någon indikation om att den unge var under 15 (detta bör även 14-åringar kunna uppmärksamma, beroende på hur indikationen gett sig tillkänna). 

Ansvarsfrihet på grund av ringa åldersskillnad m.m.?

När det gäller brottet våldtäkt mot barn finns det en särskild möjlighet att undgå straffansvar. Den möjligheten är om det är uppenbart att samlaget inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till att ålders- och utvecklingsskillnaden mellan gärningsmannen och barnet varit liten, samt omständigheterna i övrigt (6 kap. 14 § BrB). Denna regel är dock ägnad att tillämpas mycket försiktigt och endast i undantagsfall. Det krävs också att den faktiska åldersskillnaden mellan gärningsmannen och den underårige är ”obetydlig”. Enligt domstolspraxis kan till exempel en 17-åring undgå ansvar enligt denna regel, om han/hon haft samlag med en frivilligt deltagande 14 ½-åring, förutsatt att de ingått en nära relation (NJA 2007 s. 201). Att en vuxen skulle kunna undgå ansvar enligt denna regel är däremot mycket svårmotiverat då det strider mot regelns ändamål. Jag kan dock inte utesluta att en ”underutvecklad” eller ”omogen” 18-åring eventuellt skulle kunna undgå ansvar enligt denna regel, om han/hon haft samlag med en frivilligt deltagande partner som strax ska fylla 15 och i övrigt är mogen för sin ålder.

Sammanfattning

Enligt min bedömning skulle det vara svårt för en vuxen person med en 14-årings sinne att undgå straffansvar, om han/hon haft samlag med någon under 15 år. Om gärningsmannen däremot varken känt till eller haft någon möjlighet att uppfatta att den underårige var under 15 år, kan han/hon gå fri från ansvar. Detta då det krävs att gärningsmannen i vart fall borde ha insett att den underårige var under 15 år för att han/hon ska kunna straffas för sin handling. Varje indikation på att den unge kan vara under 15 år ökar gärningsmannens skyldighet att försäkra sig om den unges ålder. Denna skyldighet gäller även för den psykiskt funktionsnedsatte, även om inte lika höga krav kan ställas på denne att han/hon ska ha uppfattat indikatorerna. 

Undantagsregeln för ringa åldersskillnad m.m. är vidare inte avsedd att tillämpas i fall där gärningsmannen är vuxen, utan bara i undantagsfall när både gärningsmannen och den underårige ligger nära 15-års ålder. Då det mig veterligen inte har prövats av domstol, kan det dock inte uteslutas att regeln skulle kunna tillämpas i ditt fall om den vuxne var 18 år och den underårige mycket nära att fylla 15. Samtliga omständigheter i det enskilda fallet måste dock få avgöra den bedömningen, vilket jag inte har tillgång till. Hursomhelst skulle gärningen i det fall du beskriver sannolikt att betraktas som ett sexuellt utnyttjande av barn, och inte en våldtäkt mot barn, med tanke på de omständigheter du beskriver. 

Jag hoppas att du har fått svar på din fråga.

Med vänlig hälsning,

Ludwig KarlssonRådgivare