Vad krävs för att dömas för ringa narkotikabrott?

Question

Hej

Min son säger att han blev drogad på krogen med MDMA enligt provtagningen och analysen och nu är han misstänkt för ringa narkotikabrott.

Anledningen för detta är att ett vittne har hört att han och hans vänner pratat om detta vid det aktuella tillfället.

Därför anses det att han begick gärningen med uppsåt vilket han nekar till.

Han får ingen offentlig försvarare därför ska jag följa med han och jag vill ha lite kött på benen så att säga, så att jag kan försvara han på bästa sätt.

Han är 19 år och varken före eller efter denna händelsen provat droger samt att han inte har varit på krogen efter 6 juli när det hände, på grund av att han är rädd att det ska hända igen.

Ringa Narkotikabrott

lagrum: 1§ 1 st 6 p och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64)

Muntlig bevisning

1. Förhör med den tilltalade som nekar brott.

2. Förhör med vittnet angående vad hon hört den tilltalade och andra säga om dennes narkotikabruk vid det aktuella tillfället för att bevisa att den tilltalade haft uppsåt till gärningen.

Övrig bevisning

Analysresultat för att bevisa att den tilltalade haft MDMA i sitt blod.

Vad betyder detta och vad kan jag göra för att hjälpa han ??

Tacksam för svar

// Hjälplös mamma

Answer 1

Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

I mitt svar utgår jag ifrån att din son är misstänkt för ringa narkotikabrott på grund av eget bruk. Regler om narkotikabrott återfinns i narkotikastrafflagen (NSL). Din fråga är hur du kan försvara din son som nekar till ringa narkotikabrott. Jag kommer därför att beskriva vad ringa narkotikabrott för eget bruk är, samt förutsättningarna för att kunna dömas för ringa narkotikabrott.

Vad är ringa narkotikabrott för eget bruk och vad kan påföljden bli?

I svensk rätt är det bland annat illegalt att bruka och inneha narkotika (1 § 1 st. 6 p. NSL). Narkotikabrott kan delas in i fyra straffskalor; ringa narkotikabrott (2 § NSL), narkotikabrott av normalgraden (1 § 2 st. NSL), grovt narkotikabrott (3 § 1 st. NSL) och synnerligen grovt narkotikabrott (3 § 2 st. NSL).

Med hänsyn till arten och mängden narkotika, samt övriga omständigheter kan ett narkotikabrott betraktas som ringa. Om ett narkotikabrott bedöms att vara ringa kan en åtalad dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (2 § NSL).

Eget bruk av narkotika leder oftast till dagsböter oavsett vilken slags narkotika det rör sig om.

Vilka är förutsättningarna för att kunna dömas för ringa narkotikabrott?

För att en gärning ska betraktas som ett brott, är det en förutsättning att gärningen har begåtts med uppsåt av den misstänkte (1 § 2 st. NSL). Den olovliga gärningen i detta fall består i att inneha eller bruka narkotika. Det går att begå grovt oaktsamt narkotikabrott, men den formen av oaktsamhet gäller inte för narkotikabrott som avser innehav eller eget bruk (3a § NSL).

Uppsåt betyder att gärningspersonen medvetet har gjort en olovlig gärning. För att någon ska kunna dömas till ansvar måste personen ha haft förmåga att kontrollera gärningen. En person kan inte dömas till ansvar om personen utan sin vetskap till exempel har blivit drogad. För att kunna beläggas med skuld krävs någon form av uppsåt. I svensk rätt finns det tre sorter av uppsåt:

AvsiktsuppsåtInsiktsuppsåtLikgiltighetsuppsåt

Avsiktsuppsåt föreligger då en gärningsperson har avsikt att en viss följd ska inträffa. Gärningspersonen ska enligt denna uppsåtsform haft en avsikt att bruka narkotika. Insiktsuppsåt kallas den form av uppsåt där gärningspersonen förstår och inser att en viss följd ska inträffa. Likgiltighetsuppsåt är den lägsta graden av uppsåt, där gärningspersonen förhåller sig likgiltig inför att en viss följd kan inträffa. Likgiltighetsuppsåt kan föreligga om en gärningsperson är medveten om att det kan finnas narkotika till exempel i en drink, men bestämmer sig för att dricka den ändå.

Vem har bevisbördan för en gärningsmans uppsåt och gärning?

I brottmål är det åklagaren som har bevisbördan för att det föreligger uppsåt hos en gärningsman. Åklagaren ska bevisa gärningsmannens uppsåt men även själva gärningen. Beviskravet i brottmål är bortom rimligt tvivel.

Om en person har blivit drogad utan sin vetskap har personen inte haft uppsåt till gärningen och därmed inte begått ett brott. Det är därför åklagarens uppgift att lägga fram bevisning för det åklagaren påstår, det vill säga att den tilltalade har haft uppsåt till gärningen. Rätten ska sedan bedöma att åklagarens påståenden är bevisade bortom rimligt tvivel för att en person ska kunna dömas.

Åklagaren har i detta fall åberopat muntlig bevisning i form av vittnesförhör för att styrka uppsåt hos den tilltalade. Åklagaren har även åberopat analysresultat för att styrka gärningen, det vill säga att den tilltalade har brukat narkotika genom att ha MDMA i blodet.

Slutsats

För att kunna dömas för brott krävs någon form av uppsåt enligt svensk rätt. Det är åklagaren som ska bevisa både uppsåt och gärning. Detta ska åklagaren bevisa utom rimligt tvivel vilket är anledningen till att åklagaren har åberopat både teknisk och muntlig bevisning.

Det är svårt att ge tydliga rekommendationer då jag inte är tillräckligt insatt i ert fall. Rent generellt så kan din son framföra en alternativ förklaring till varför hans analysresultat visade på att han hade MDMA i blodet. Den alternativa förklaringen kan väcka tvivel rörande åklagarens påstående om att din son uppsåtligen har brukat narkotika. Förslagsvis kan din son berätta hur och varför han tror att han blivit ofrivillig drogad. Viktigt att komma ihåg är att domstolen kommer att pröva om förklaringen är trolig och om den är sannolik. Om det finns bevisning som stödjer den alternativa förklaringen kan de åberopas.

Hoppas du fick svar på din fråga, du är alltid välkommen att ställa en till!

Vänligen,