Vad krävs för att dömas för barnpornografibrott?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att din son har blivit misstänkt för barnpornografibrott, och att ni nu har lite frågor om vad som krävs för att dömas för det, och vad som händer näst i processen.
Jag kommer börja med att förklara förutsättningarna för att dömas för brottet barnpornografibrott i förhållande till det du beskriver, och sedan gå över till att förklara processen.
Vad krävs för att dömas för barnpornografibrott?
Den som bland annat innehar, sprider eller förevisar en bild som skildrar ett barn i pornografisk bild, kan dömas för barnpornografibrott till fängelse högst två år (16 kap. 10a§ brottsbalken). Så som jag förstår dig så handlar det om att din son antingen haft en barnpornografisk bild sparad på sin telefon, eller att han ska ha spridit en sådan bild, vilket faller inom ramen för det brottsliga innehavet. Med spridning avses att han skickat den till någon annan eller delat den på plats där andra kan ta del av den. Med barn avses i sammanhanget en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad, eller som är under 18 år. Med pornografiskavses en skildring med sexuellt motiv, en bild med handlingar som har sexuell karaktär eller bilder som vädjar till sexualdriften enligt allmänna språkbruk och värderingar. Med bild avses alla tänkbara bildformer, såväl tecknade, som fotograferade eller bilder framställda med datateknik.
Utan att veta vad bilden i din sons fall innehåller, kan jag av förklarliga skäl inte göra en egen bedömning av om bilden är en sådan bild som avses under barnpornografibrottet.
Vidare krävs det som sagt hantering av bilden av något sätt. Om bilden finns på hans telefon, kommer han troligtvis anses vara innehavaren av bilden oavsett om han vetat om det eller inte, då den förvarats i hans telefon inom hans besittning. Din fråga om huruvida din son kan dömas för detta innehav om han inte visste om att bilden fanns på telefonen, är däremot dels en fråga om hans uppsåt, dels en bevisfråga.
I första hand förutsätts för att kunna dömas för barnpornografibrott, att gärningspersonen har uppsåt till samtliga moment av brottet. Det innebär alltså att din son måste ha uppsåt till såväl innehavet av bilden, alltså att han vet om att den sparats i sin telefon/att han skickat den, som dess motiv. Det krävs då att han åtminstone varit likgiltig inför att han innehar bilden, alltså att bilden lagrats på hans telefon/att den spridits till andra, och att den innehåller just det som den innehållit. Man behöver dock inte ha uppsåt till att det är ett barn på bilden, utan det räcker att man varit oaktsam i förhållande till att det är en person under 18 år, vilket innebär att man borde ha förstått att det var ett barn, givet omständigheterna. Så som du beskriver det, så tolkar jag det som att din son inte visste att bilden fanns på hans telefon, och att han inte heller visste om att den skickats från hans telefon. Om så är fallet, är utgångspunkten att han inte heller ska dömas för brott, även om bilden finns på hans telefon. Man måste alltså kunna knyta innehavet till en viss persons uppsåt, vilket handlar om v
Utöver uppsåtsfrågan, så aktualiserar din fråga även bevisfrågor. Det är polisen/åklagaren som ska bevisa såväl de objektiva kraven, alltså att bilden förvarats/spridits av din son samt bildens innehåll, som de subjektiva, det vill säga din sons insikter och avsikter. Om bilden funnits och spridits från din sons mobil, är det som utgångspunkt en ganska stark indikation på att det är din son som innehaft och spridit bilden också. Här kan alltså din son behöva ge en trovärdig förklaring till varför det inte är han som har spridit bilden, och att han inte heller kände till att bilden fanns på telefonen. Om hans version är tillförlitlig och trovärdig, kan det anses att brottet inte kan bevisas bortom rimligt tvivel, och då ska han inte dömas. Viktigt i sammanhanget är då alltså att förklara hur hans telefon vanligen hanteras, om det nu är så att fler personer har tillgång till mobilen och liknande.
Beslagtagen mobil
Jag förstår det som att polisen beslagtagit din sons mobil. Det kan polisen göra om det skäligen kan antas att mobilen bland annat har betydelse för utredningen av brottet (27 kap. 1§ 1p rättegångsbalken). Det gör de alltså antagligen för att undersöka om de kan hitta denna bild, och se hur den tillkommit. Det är inte ovanligt att polisen gör detta när det rör sig om denna typ av brottslighet. Jag tolkar det som att informationen om bilden måste tillkommit polisen på annat sätt än genom att de själv identifierat bilden på din sons telefon, eftersom mobilen först beslagtagits efter att misstanken uppstod. Det kan ju vara så att en annan person har anmält brottet, eller att bildens existens och spridning uppdagats i samband med utredning av annan person. Då torde polisen behöva beslagta hans telefon för att säkerställa innehavet. Jag förstår att detta är ett ingrepp i din sons integritet, och det är också något som lagen erkänner, och förskriver därför att beslagtagning av föremål endast får förekomma om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som åtgärden innebär för din son (27 kap. 1§ 3st rättegångsbalken). I denna övervägning beaktas vilket föremål det rör sig om, syftet med beslaget, brottets allvar och liknande. När det gäller denna typ av brottslighet, brukar dessa åtgärder anses proportionerliga. Det finns dock möjlighet att begära prövning av beslaget i domstol (27 kap. 6§ rättegångsbalken). Din son bör framställa sådant önskemål till polisen/åklagaren i sådana fall, men i ärlighetens namn tror jag det är svårt att få medhåll, då min uppfattning är att det vanligen anses proportionerligt i dessa sammanhang.
Vad händer nu?
Nu har din son varit på förhör. Polisen kommer troligtvis se över underlaget i utredningen för att se om det finns skäl att fortsätta bedriva utredningen, alltså om fler personer behöver höras, om det ska göras några fler tekniska analyser eller liknande. Därefter kommer de, i samråd med åklagare, besluta om förundersökningen ska läggas ner, eller om det finns tillräckliga skäl at väcka åtal. Innan dess kommer din son få ta del av hela utredningen och få möjlighet att begära ytterligare utredningsåtgärder om han önskar det. Om åklagaren anser att det finns tillräckliga skäl att väcka åtal, görs det vid en tingsrätt. Hur lång tid detta kan ta, kan jag tyvärr inte svara på, då det varierar kraftigt utifrån utredningens beskaffenhet, resurser och liknande. Det torde dock inte ta alltför lång tid om det endast är ett fall/bild/video som utredningen avser. Troligtvis torde åklagaren kunna fatta beslut om åtal ska väckas eller inte, inom någon månads tid. Ni kan alltid kontakta utredande polis och fråga om var i processen utredningen befinner sig.
Om åtal väcks kommer din son att kallas till huvudförhandling, där han får möjlighet att lägga fram den bevisning han vill, och förklara sin version.
I sammanhanget vill jag betona att din son har rätt att företrädas av en försvarare, om han inte redan gör det. Man kan ha rätt till en offentlig försvarare, en advokat utsedd av domstol, och som, som utgångspunkt bekostas av staten. Inte alla brott ger denna rätt, utan man gör en bedömning utifrån brottets art, allvar, utredningens beskaffenhet, personliga skäl och oklarheter i påföljdsfrågan (21 kap. 3-3a§ rättegångsbalken). För denna typ av brottslighet, samt omständigheten att din son är 19 år, torde han dock beviljas en offentlig försvarare. Om han inte redan företräds av en offentlig försvarare, rekommenderar jag att han framställer en sådan begäran till polisen och anger skälen för detta, så vidarebefordrar de begäran till domstolen som fattar beslut i frågan. Finns det någon särskild advokat som han önskar, bör han också ange detta.
För det fall domstolen ändå inte skulle anse att skäl finns, kan han alltid anlita en privat försvarare. Utgångspunkten är dock att han själv måste bekosta detta, men om han frias i domstol, kan han begära ersättning för detta av staten.
Sammanfattning och råd
Sammantaget krävs det, utöver bildens karaktär, att din son åtminstone varit likgiltig inför innehavet/spridningen av bilden/videon, för att han ska kunna dömas för barnpornografibrott. Det förutsätter såklart även att han är medveten om att den finns på hans telefon/skickats från hans telefon. Om han menar att han inte är det, så ska han som utgångspunkt inte heller dömas för brott. Det räcker då inte att bilden finns på hans telefon enbart, utan polis/åklagare måste kunna styrka att han också varit medveten om detta. Men om polisen hittar bilder/videor med barnpornografiskt material på hans mobil, torde det innebära att han anses vara innehavare/spridaren av bilden, samt varit medveten om dess existens. Då måste din som alltså ge en trovärdig förklaring till varför bilden/videon finns på hans telefon, utan hans vetskap, och betona att han saknar uppsåt till detta. Viktigt är då i sammanhanget att lyfta konkreta omständigheter under vilka andra personer kan haft tillgång till hans telefon, att den skickats till honom utan hans vetskap eller liknande. Det är som utgångspunkt polisen/åklagaren som ska bevisa din sons skuld, men under omständigheterna att bilden finns på din sons mobil, tillämpas ibland en viss börda av förklaring från din sons sida, för att det ska finnas skäl att anse att brottet inte kan styrkas.
Jag rekommenderar att din son, om han inte redan har en offentlig försvarare, framställen en begäran om att få en sådan, hos polisen. Han kan ringa/maila den ansvariga utredaren med en sådan begäran, och då även ange skälen och en särskild person om han har ett önskemål. Det finns goda chanser för att han får en offentlig försvarare givet omständigheterna. I övrigt kan ni tyvärr bara invänta vidare kontakter från polisen. Ni torde få reda på om förundersökningen läggs ner, eller när utredningen är klar. Om målet går till domstol, rekommenderar jag honom att begära en huvudförhandling.
Tyvärr kan vår byrå inte vara behjälplig vidare, då vi inte åtar oss vidare uppdrag inom straffrätt. Önskar du dock förtydligande eller har några följdfrågor kan du i den närmaste veckan kontaktat mig på sara.pedersen@lawline.se.
I övrigt hoppas jag att ni fått någon vägledning i era frågor!
Bästa hälsningar,
