Vad kan man göra om en förälder nekar den andra föräldern kontakt med barnet?
Hej! Vi har en 23-årig son som fått barn med en kvinna som är betydligt äldre. Han flyttade till hennes småstad från Stockholm i tron att de skulle leva som familj. Barnet föddes och han blev bryskt avvisad. Sedan dess (1 år) isolerar sig modern med barnet och släpper inte in varken pappan eller släkt på hans sida. Hon fick vår son att skriva över vårdnaden på henne när barnet föddes. Vi misstänker att han inte riktigt förstod vad det innebar förutom att barnet skulle bo hos henne. Han håller fast vid att bo i närheten, hans släkt och vänner bor i annan stad och det ser ut som att hon konsekvent håller honom borta från barnet. Vad har han för rättigheter och vad har barnet för rätt till sin familj och släkt på pappans sida?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Barnets bästa och barnets rätt till båda föräldrarna
När man beslutar om vårdnad, boende och umgänge för ett barn ska barnets bästa alltid vara avgörande (6 kap. 2 a § första stycket FB). För att bedöma vad som faktiskt är barnets bästa i praktiken så spelar barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna en viktig roll (6 kap. 2 a § andra stycket FB). Att barnets mamma hindrar umgänget mellan din son och hans barn är en sådan sak som då inte är barnets bästa.
Barn har även en lagstadgad rätt till umgänge med båda föräldrarna (6 kap. 15 § första stycket FB). Barnets föräldrar har i och med den rättigheten ett gemensamt ansvar för att tillgodose barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Det verkar som att din son försöker fullgöra det ansvaret medan barnets mamma inte gör det. Umgängessabotaget talar även för att mamman skulle vara mindre lämplig än din son i frågor som rör vårdnad och boende. Trots det finns det dock praxis där en mamma fick fortsatt enskild vårdnad om sitt barn som hon nekat pappan all kontakt med i princip hela barnets liv, fram tills vårdnadstvisten, där barnet var 3,5 år (NJA 1998 s. 675). Att domstolen trots det gav henne fortsatt enskild vårdnad berodde på att man inte ville rubba barnets vardag i onödan med att riva upp hela barnets liv för att flytta barnet till en förälder som barnet aldrig träffat. Med tanke på att din sons barn bara är 1 år så väger det resonemanget kanske inte lika tungt som det gjorde i det här rättsfallet. Oavsett bör din son fortsätta försöka få till en förändring innan det går en längre tid.
Vad kan man göra?
Det din son kan göra nu är att försöka få igenom ett beslut i fråga om vårdnad, boende och/eller umgänge för barnet. Det kan han göra antingen genom att antingen avtala om det direkt med barnets mamma eller låta domstolen ta ett beslut i frågan. Jag kommer att redogöra lite närmare för alternativen nedan. Det verkar som att din son redan har försökt att samtala med barnets mamma utan resultat. Om han inte vill fortsätta försöka samtala är alternativet till det då att starta en rättslig process. För att göra det börjar man med att lämna in en stämningsansökan till tingsrätten. Jag rekommenderar din son att ta kontakt med en familjejurist i sådant fall för vidare hjälp. I tingsrätten går det även att få hjälp med förlikningssamtal, samarbetssamtal och medlare. Jag vill även påpeka att det går att både avtala om och driva en rättslig process i fråga om vårdnad, boende och umgänge hur många gånger som helst. Att din son har godtagit enskild vårdnad är alltså ingenting som inte går att ändra på.
Vårdnad
Din son och barnets mamma kan själva avtala om vårdnaden. Avtalet ska vara skriftligt och godkännas av socialnämnden (6 kap. 6 § FB). Din son kan också ansöka om ändring hos rätten i frågan (6 kap. 5 § första stycket FB).
Boende
Din son och barnets mamma kan också själva avtala om barnets boende. Avtalet ska vara skriftligt och godkännas av socialnämnden (6 kap. 14 a § andra stycket FB). Rätten kan även ta ett beslut i den frågan (6 kap. 14 a § första stycket FB).
Umgänge
Om din son vill få en fastställd umgängesrätt med barnet går det även att avtala om det direkt med barnets mamma. Avtalet ska vara skriftligt och godkännas av socialnämnden (6 kap. 15 a § tredje stycket FB). Även rätten kan ta ett beslut i den frågan (6 kap. 15 a § första stycket FB).
Hoppas att du fått svar på din fråga och lycka till! Du är välkommen att ställa en ny fråga om du har några fler funderingar.
Vänligen,
