Vad kan jag göra för att hindra utmätning av vår bostad?
Hej
Kronofogden har beslutat att utmäta vår bostadsrätt för SKV:s räkning.
SkatteSkulden gäller inkomståren 2008-2009 och är på drygt 400.000 kr.
Vår BRF är värd c:a 1,2-1,3 milj. Jag äger endast 10%. Min mor äger 90%. De vill mäta ut mina 10%.
Då vi har betalningsanmärkning har vi inte möjlighet att hyra bostad.
Sedan vår dotter Emma, 8 år, fick sin aitism-diagnos, har vår strävan varit att hon som vuxen ska kunna klara sig själv, göra sina egna val och bli delaktiga i samhället, vilket skulle innebära en väg bort från livslång tillvaro på institution. Förutom den rent mänskliga vinsten skulle därmed kommunen spara in miljontals kronor.
• Tingsrätten ignorerar Högsta domstolens dom NJA 2013 s. 1241, ett fall som är mycket likt vårt.
• Tingsrätten tillmäter inte heller artiklarna 1 och 8 i Europakonventionen någon betydelse.
Jag anser Tingsrättens beslut är felaktigt då det strider mot Europakonventionen, Högsta domstolens avgörande beslut samt FN:s barnkonvention som numera också är svensk lag.
Men mitt yrkande att Hovrätten godkänner en prövning av Tingsrättens beslut avslogs.
Vad kan jag säga till Högsta Domstolen för att de ska skicka tillbaka detta till Hovrätten?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Som jag tolkar din fråga har det av Kronofogdemyndigheten (KFM) beslutats om utmätning av er bostad på grund av obetalda skatteskulder. När det beslutas om utmätning ska sådan ske endast om det belopp som kan beräknas flytas in, efter avdrag för kostnader som uppkommer efter utmätningen, ger ett överskott som gör åtgärden försvarlig (4 kap. 3 § första stycket Utsökningsbalken, UB). Av utmätningsbar egendom bör i första hand tas i anspråk tillgångar som kan användas till skuldens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären (4 kap. 3 § andra stycket UB).
I mål om utmätning av bostad är ett mål från Europadomstolen av betydelse för utvecklingen av svensk rättspraxis (Rousk mot Sverige, nr. 27183/04). I målet hade KFM utmätt Rousks fastighet för en skatteskuld som han fått genom sin näringsverksamhet. Skulden var från början stor (hundratusentals kronor). Rousk fick dock anstånd samma dag som det var försäljning; vid försäljningstillfället hade han en skuld om endast 6.000 kronor till Skatteverket. KFM sålde bostaden för att få in dessa 6.000 kronor. Enligt Europadomstolen kränker ett sådant förfarande den enskildes rätt till egendom och det kränker personens rätt till hem och ett ostört familjeliv.
Det rättsfall du hänvisar till (NJA 2013 s. 1241) kom fem månader efter Europadomstolens dom i Rousk mot Sverige. I domen fastslogs ett tidigare rättsfall (NJA 2010 s. 397 I och II) innebärande att när det gäller den försvarlighetsbedömning som ska göras är det tillräckligt att försäljningen täcker förrättningskostnaden och ett icke obetydligt belopp. Det saknar helt enkelt betydelse om det är ett begränsat belopp i förhållande till egendomens värde. Enligt NJA 2013 s. 1241 är det försvarbart att utmäta en bostad så länge något av skulden kan betalas. I det aktuella fallet fanns det däremot annan egendom än bostaden tillgänglig för utmätning (lön). En försäljning av fastigheten skulle bara ge ett i sammanhanget mindre belopp, motsvarande vad som under en förhållandevis begränsad tid kunde förväntas flyta in genom löneutmätning. I det enskilda fallet fanns det därför inte tillräckliga skäl för utmätning av fastigheten.
I ett senare rättsfall (NJA 2018 s. 9) ändras dock tolkningen av 4 kap. 3 § första stycket UB. Målet aktualiserade betydelsen av en enskilds rätt till respekt för sitt hem enligt art 8 EKMR vid den försvarlighetsbedömning som ska göras enligt 4 kap. 4 § första stycket UB respektive den intresseavvägning som ska göras enligt andra stycket i samma lagrum.
Bakgrunden till fallet var att KFM hade fattat beslut om utmätning av en fastighet som en skuldskyldig ägde tillsammans med sin fru. Fastigheten utgjorde deras gemensamma bostad och utmätningen skedde för betalning av skatteskulder på sammanlagt drygt 277 000 kr. KFM uppskattade fastighetens värde till 3 150 000 kr. Förutom utmätning av fastigheten beslutade KFM om utmätning i den skuldskyldiges lön med 9388 kr i månaden. Den skuldskyldiges fru överklagade KFM:s beslut om utmätning av fastigheten och anförde att verkställighet inte kunde ske då skatteskulderna var föremål för en rättslig prövning som ännu inte var avslutad. Hon gjorde även gällande att utmätningen av fastigheten var oförsvarlig med hänsyn till hennes fysiska och psykiska ohälsa och fastighetens anpassning efter hennes särskilda behov. Hon anförde vidare att det skulle vara tillräckligt att utmäta gäldenärens lön.
Redan i det inledande skedet av domskälen hänvisade HD till artikel 8 i EKMR. Enligt domstolen måste rätten till respekt för hemmet särskilt beaktas när det är fråga om utmätning av en bostadsfastighet. Med hänvisning domen i Rousk mot Sverige poängterade HD att det krävs starka skäl för att en bostad ska utmätas. Vidare diskuterade HD den försvarlighetsbedömningen enligt 4 kap. 3 § 1 st. UB som ska göras för varje egendomsslag som kan bli föremål för utmätning. HD hänvisade i detta hänseende till NJA 2010 s. 397 I och II där HD slog fast att utmätning av viss egendom, även en bostadsfastighet, får ske så snart det förväntade överskottet täcker mer än de kostnader som uppkommer i och med utmätningen. Den tidigare slutsatsen ifrågasattes dock och HD frågade sig, med hänsyn till Rousk-avgörandet, om inte den enskildes rätt till respekt för sitt hem kräver viss beaktande även vid försvarlighetsbedömningen. HD drog därmed en ny slutsats om att mindre överskott inte behövde vara tillräckliga och därmed försvarliga. Det förväntade resultatet av utmätningen måste alltså uppnå sådan storlek att utmätningen av fastigheten framstår som försvarlig i ljuset av den skuldskyldiges eller tredje mans intresse av att tvingas från sitt hem. I det aktuella fallet ansåg dock HD att det förväntade överskottet var så pass stort att utmätningen av fastigheten skulle anses försvarlig.
I fallet fanns även möjlighet att utmäta den skuldskyldiges lön, varför HD gick vidare till att beakta den intresseavvägning som ska ske enligt 4 kap. 3 § andra stycket UB (valet mellan flera egendomsslag). HD konstaterade att vid en intresseavvägning hänsyn måste tas till den enskildes rätt enligt EKMR, vilket innefattar rätten till respekt för sitt hem. Därefter ställde HD upp ett antal punkter som hänsyn ska tas till i valet mellan löneutmätning och utmätning av en bostadsfastighet. Det ska särskilt beaktas inom vilken tid borgenärens fordring kan bli betald och vem som är borgenär. Vem borgenären är spelar roll då en bedömning av sökandens intresse av en snabb betalning alltid ska göras. HD framhöll även att staten och en ekonomiskt stark enskild borgenär kan få acceptera en något längre tid innan fordringen blir fullt betald. HD påpekade även risken med en långvarig löneutmätning och att en sådan kan medföra generellt större risker för borgenären då nya skulder kan tillkomma över tid. I sammanhanget tillade HD att förekomsten av risker för att borgenärens rätt till betalning inte kan säkerställas, kan få betydelse för utmätningsordningen.
I beslutet hänvisade HD även till att KFM i ett "ställningstagande" presenterat vissa arbetsrutiner med anledning av Rousk mot Sverige. Enligt ställningstagandet kan verkställighet av utmätning i normalfallet stanna vid löneutmätning om sökandens fordran kan antas bli fullt betald inom 12 månader, även om annan egendom såsom en bostadsfastighet finns att tillgå. Tiden på 12 månader är dock en riktlinje och bedömningen av hur lång tid en löneutmätning kan pågå, ska göras i varje enskilt fall. I sista hand, om full betalning inte kan erhållas alls eller först efter lång tid, även om annan egendom mäts ut, påpekar HD att betydelse då kan fästas vid hur stort det förväntade överskottet av den andra egendomen skulle bli. En jämförelse kan då göras med tiden för löneutmätning och hur länge en sådan måste pågå för att svara mot det förväntade överskottet som en utmätning av den andra egendomen kan förväntas ge.
I det aktuella fallet kom HD fram till att en utmätning av fastigheten skulle ge ett överskott som hade räckt för full betalning av skatteskulderna. Då annan egendom fanns tillgänglig behövdes däremot en avvägning göras. Enligt HD:s uppfattning skulle en löneutmätning fördröja full betalning med tre år. Däremot påpekade HD att utmätning av fastigheten skulle innebära olägenheter för den skuldskyldige och hans fru och att borgenären (Skatteverket) ansågs vara en stark borgenär som kunde få acceptera viss väntan på full betalning. I det aktuella fallet ansåg domstolen dock att en så lång väntan som tre år var allt för lång tid och att fastigheten därför ändå skulle utmätas.
I ditt fall kan du hänvisa till NJA 2018 s. 9 enligt vilket ett mindre överskott inte behöver vara tillräckligt och försvarligt för utmätning. Bedömningen är dock även beroende av om det finns andra tillgångar att tillgå (t.ex. löneutmätning) och när skulden preskriberas. Utan närmre insyn i ditt ärende om skulder, ekonomi och tillgångar går det dessvärre inte att ge ett tydligare svar. Ovan har du dock gällande praxis det kan hänvisas till.
Då det kan vara svårt att skriva en överklagan själv är min rekommendation att du vänder dig till en jurist som ser till att skriva den korrekt och att få med allt som kan vara relevant i ditt fall. Om du önskar hjälp av en just från Lawline juristbyrå är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
