Vad har jag för rättigheter när mitt barn har blivit familjehemsplacerat enligt LVU?
Hej!
Min son är familjehemsplacerad enl. LVU sedan fyra år tillbaka. Familjehemmet har bedrivits i många år där även fostermammans döttrar arbetar i verksamheten med egna fosterbarnsplaceringar. Utöver familjehemmet har fostermamman även anställning som socialsekreterare i kommunen samt är aktiv i flera andra bolagsengagemang.
Stöd, samtal eller planering med socialtjänsten eller familjehemmet existerar inte.Den kontakt jag har med min son är telefonsamtal en ggr/vecka mellan 19.30-20.00, då även hans pappa, mor och farföräldrar får ringa, samt att jag får umgås med honom tillsammans med hans mormor 1-2 dagar vid skollov.
När min son har samtal med sin socialsekreterare på barn-och ungdomsenheten i kommunen deltar även fostermamman i sin roll som socialsekreterare. Ska inte min son ha möjlighet att prata enskilt med handläggaren? Är detta lagenligt?
Jag står fortfarande som vårdnadshavare för min son. Har jag några rättigheter över huvud taget?Vad ska jag göra? Mycket tacksam för svar! Maktlös och förtvivlad mamma.
Lawline svarar
Inledning
Hej!
Först och främst beklagar jag att du hamnat i en situation där samarbetet med socialtjänsten inte fungerar. Jag hoppas att svaret kan vara dig till nytta och välkomnar följdfrågor via kommentar eller mejl (marcus.backstrom@hotmail.com) om du vill att någonting ska utvecklas. För läsvänlighetens skull är svaret uppdelat på några rubriker. En sammanfattning och mina egna slutsatser återfinner du längst ned. Alla lagrumshänvisningar avser LVU.
Hur regleras umgänge i LVU?
Enligt 14 § ansvarar socialnämnden för att den unges "behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses". Tanken är att socialhandläggaren och vårdnadshavaren ska komma överens om hur umgänget ska ske.
Om det inte går att nå en uppgörelse bör handläggaren överlämna umgängesfrågan till nämnden, som då fattar ett formellt beslut om hur umgänget ska utformas. Ett sådant beslut kan av den unge själv eller vårdnadshavaren överklagas till förvaltningsrätten med stöd av 41 §. Vid bedömningen av hur umgänget ska läggas upp ska hänsyn tas till barnets egen åsikt (36 §). Barnets åsikt väger tyngre och tyngre ju äldre och mer mogen hen är.
Socialtjänstens skyldigheter under vårdens gång
Om ett barn omhändertagits med stöd av 2 § (vilket jag antar är fallet här) är socialnämnden enligt 13 § skyldig att var sjätte månad "överväga" om vården ska fortsätta och hur den ska vara utformad. Det är visserligen inte nödvändigt att socialnämnden varje halvår fattar ett nytt formellt beslut om att vården ska fortsätta men om barnet själv eller vårdnadshavaren begär att vården ska avslutas ska socialnämnden fatta ett beslut i frågan. Beslutet kan då, om barnet eller vårdnadshavaren är av en annan uppfattning än nämnden, överklagas enligt 41 § (d.v.s. samma paragraf som under föregående rubrik).
Utöver skyldigheten att kontinuerligt se över behovet av vård ska socialnämnden bl.a. ha enskilda samtal med både den unge och vårdnadshavaren (13 a §).
Sammanfattning och slutsats
Gällande umgänget ska socialnämnden eftersträva att komma överens med vårdnadshavaren. När det inte går ska ett beslut om umgänget fattas, som vårdnadshavaren kan överklaga. Socialnämnden är därutöver skyldig att löpande se över behovet av vård och bl.a. föra enskilda samtal med både barnet och vårdnadshavaren.
Med reservation för att jag har väldigt lite bakgrundsinformation att utgå ifrån tycker jag att den situation som du beskriver ter sig märklig på flera sätt. Dels framstår ett umgänge som inskränker sig till korta telefonsamtal en gång i veckan som väldigt snålt. Dels ter det sig olämpligt att familjehemsmamman, i egenskap av medarbetare på socialtjänsten, sitter på dubbla stolar. Att hon medverkar i de samtal som din son ska ha med socialnämnden (i praktiken handläggaren) står i direkt strid med lagtexten i 13 a §. Det säger sig självt att din son under sådana förhållanden kanske inte känner att han kan vara helt ärlig med vad han tycker om sin situation, vilket är allvarligt. Dessutom har du också rätt att regelbundet samtala med handläggaren, vilket inte verkar uppfyllas alls.
Min rekommendation är att du begär att få umgängesfrågan formellt prövad i socialnämnden. Om du inte är nöjd med det beslut som sedan fattas bör du överklaga till förvaltningsrätten. Hör av dig om du behöver fortsatt vägledning avseende detta. Därutöver tycker jag att du, t.ex. genom ett brev eller ett mejl, ska påtala för socialnämnden det felaktiga i att din son inte får samtala med sin handläggare ensam och att du överhuvudtaget inte blir kallad till samtal. I mina ögon borde det vara mycket svårt för socialnämnden att rättfärdiga en sådan hantering.
Med vänlig hälsning,
