Vad har barn för rätt till umgänge med andra än föräldrar?
Har sedan tidig 2012 varit delaktig i 2 barns liv genom att ha ett förhållande med fadern, yngsta är 7 och fyller 8år. Har tagit väldigt hårt på henne i en separation och både hon och jag vill ha umgänge (hon vill byta mamma helt) men hennes biologiska motsätter sig all kontakt trots att barn, pappan och jag kan sköta det utan biologiska mamman helt - duger inte heller. I flickans värld är jag mamma vilket hon själv valt att kalla mig, tillsammans med hennes pappa har vi en biologisk son på 3år och de finns både tid, plats och engagemang och kärlek nog för mig att ha flickan. Vad har BARNET för rättighet gällande mig?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Som jag tolkar din situation är du inte biologisk mamma till flickan du vill ha umgänge med, men däremot har du en son tillsammans med flickans pappa. Som jag tolkar det har du och flickan en nära relation och ni vill kunna fortsätta umgås även om flickans biologiska mamma motsätter sig detta.
Det är barnet som har rätt till umgänge
Barnets rätt till umgänge regleras i 6 kapitlet i föräldrabalken (FB). Det är barnets vårdnadshavare som har ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses, 6 kap. 15 § tredje stycket FB. Detta innebär alltså att vårdnadshavarna har ett ansvar att i möjligaste mån tillgodose barnets behov av att umgås med andra vuxna som står barnet särskilt nära. Detta ansvar är inte något som behöver fastslås av en domstol utan ingår i vårdnaden om barnet.
Om vårdnadshavarna inte tillgodoser barnets behov av detta umgänge, har socialnämnden möjlighet att inför domstol föra talan om att barnet ska få umgänge med någon annan än en förälder. När socialnämnden bedömer om en sådan talan ska föras, ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära, 6 kap. 15 a § andra stycket FB. Det är alltså inte möjligt att i egenskap av närstående till barnet själv föra talan om att man anser att barnet bör ha umgänge med en för att man står barnet särskilt nära, utan en sådan talan får endast föras av socialnämnden.
Det är viktigt att belysa att det är barnet som har rätt till umgänge med någon annan än sina föräldrar. Det är inte någon annan närstående till barnet, exempelvis en mormor eller en extra-mamma, som kan hävda någon rätt att för sin del umgås med barnet, utan man utgår alltid från vad som är bäst för barnet och om barnet har behov av umgänget med personen i fråga.
Bedömning i ditt fall
Det är alltså flickans behov av umgänget med andra än föräldrarna som är utgångspunkten i ditt fall. Det framgår även att du och flickan har haft en nära och god relation som ni vill kunna fortsätta ha. Det kan därmed antas att flickan har ett behov av att fortsatt kunna umgås med dig. Man kan även tänka sig att flickan har ett behov av att kunna umgås med dig och fortsätta ha en god relation till dig, då du är mamma till flickans halvbror. Att flickans biologiska mamma motsätter sig umgänget mellan dig och flickan tas inte med i bedömningen, utan bedömningen av om flickan ska få umgås med dig utgår som sagt från barnets behov av umgänget, inte vad en biologisk förälder anser om umgänget.
Avslutningsvis råder jag dig att vända dig till socialnämnden i barnets kommun, som får utreda och ta ställning till om de anser att talan bör föras om umgänge för dig och flickan.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
