Vad händer vid stöld utan uppsåt?
Hej! Jag har stulit klädesplagg för 4 800 kronor i en butik. Jag hade dem hängande på armen medan jag gick omkring i butik och tittade på skor och annat. Plötsligt kom jag på att jag måste skynda mig till mitt möte och gick då ut ur butik med kläderna, med prislappar på, helt öppet och utan att tänka mig för, jag blev bara så stressad över mitt möte att jag inte tänkte på vad jag gjorde.
Jag blev förhörd av polis på plats och försökte svara på deras frågor, bland annat erkände jag stöld, eftersom jag ju förstår att jag inte får gå ut ur butik med varor som inte är betalda, men samtidigt hade jag inget uppsåt, jag blev bara stressad och tänkte mig inte för, jag går ofta omkring med jackor och annat hängande på armen. Tas uppsåt med i bedömningen av straffet? Finns det någon chans till strafföreläggande i och med att kläderna var så dyra?
Att jag har erkänt, är det till fördel eller nackdel? Jag hade inte uppsåt att stjäla, samtidigt har jag ju uppenbart gjort det, i lagens mening. Kan tillfälligt stresspåslag, som kan dokumenteras av min psykiatriska historia vägas in i åklagarens bedömning? När ärendet väl är registrerat hos polisen, och de ska sammanställa för att skicka till åklagaren, kan polisen själv, eller butiken, lägga till andra uppgifter om stölden, som jag inte vet om? Dvs, kan de addera information om brottet som de vet om, men som jag inte själv har vetskap om, eftersom de har övervakningskameror? Jag är gift, fast arbete, två barn, vägs det in hos åklagare?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vände dig till Lawline med din fråga.
Mina utgångspunkter
Jag kommer i mitt svar att utgå ifrån att du talar sanning, och att du inte i din fråga förskönat varken dina avsikter eller ditt handlande. Därutöver tolkar jag din fråga som att du glömde att kläderna inte var dina, och gick ut ur butiken som en följd av sådan plötslig tanklöshet som då och då drabbar oss alla. Jag tolkar vidare det som att du erkänt de faktiska omständigheterna (d.v.s vad som har hänt) men att du inte erkänt att du hade för avsikt att faktiskt stjäla kläderna (eftersom du inte hade det).
Du är misstänkt för stöld
Av din fråga, framgår att du är misstänkt för stöld (8 kap 1 § brottsbalken, hädanefter BrB). Stöld består av att en person i) olovligen tager ii) vad annan tillhör, iii) med uppsåt att tillägna sig det. Det krävs också att iv) tillgreppet innebär skada. Alla fyra rekvisiten (förutsättningarna) måste vara uppfyllda, för att det skall vara fråga om stöld. Innan jag går vidare med något annat, skall jag först och främst utreda om du överhuvudtaget gjort dig skyldig till stöld.
Har du olovligen tagit vad annan tillhör och därigenom orsakat skada?
Du har tagit ett antal klädesplagg, och fört ut dem från en butik. Att ta föremål (t.ex kläder) i en butik och föra dem ur butiken utan att ha betalt för dem, är i regel tillräckligt för att någon skall anses ha "olovligen tagit vad annan tillhör". Det är uppenbart att ett sådant tillgrepp innebär skada för butiken. Värdet av kläderna är vidare så högt, att brottet inte kan anses som ringa (8 kap 2 § BrB).
För att gärningen skall vara brottslig, krävs uppsåt
För att en viss gärning skall vara straffbar, krävs som huvudregel uppsåt. Med uppsåt förstås, förenklat, att gärningsmannen hade för avsikt att begå brottet (1 kap 2 § BrB).
För att ditt agerande skall vara brottsligt krävs dessutom, som redan nämnts ovan, att du hade uppsåt att tillägna dig de tagna kläderna. Innebörden av detta, är (återigen förenklat), att det för straffansvar (d.v.s för att det skall vara brottsligt) krävs att din avsikt med att ta kläderna, var att kläderna skulle bli dina.
Du har inte haft uppsåt, och därför inte gjort dig skyldig till ett brott
Av din fråga framgår att du, under ett par sekunders obetänksamhet och stress, sprang ut ur butiken med kläder slängda över din arm. Vad som skedde därefter framgår inte riktigt av din fråga. Jag kommer därför att utgå ifrån att du (eller alternativt någon annan person på plats) mycket kort efter att du kommit ut upptäckte vad som skett, och att du därefter frivilligt (d.v.s utan att någon höll fast dig tills polisen kommer eller grep dig eller liknande) stannade kvar för att reda ut vad som hänt.
För att stöld skall vara brottsligt, krävs som sagt s.k tillägnelseuppsåt (avsikt att kläderna skall bli dina). Du har förvisso gått ut med kläderna ur butiken, men enligt frågan så gjorde du inte detta för att sno kläderna; utan för att du helt enkelt gjorde ett ärligt misstag, och under några sekunds obetänksamhet glömde att du hade dem över armen.
Om så är fallet, så innebär det att du inte tog kläderna ur butiken med något som helst uppsåt att de skulle bli dina. Du har följaktligen inte gjort dig skyldig till stöld. Något straff för stöld bör därför inte utgå.
Finns det risk att du straffas ändå?
Människor som anklagas för stöld eller snatteri från en butik, slänger regelmässigt fram invändningar av typen "jag hade glömt att jag hade godiset i fickan", "jag gjorde ett misstag" eller något liknande. Den invändningen håller naturligtvis inte alltid, och jag kommer därför nu att försöka bedöma om bevisläget i ditt fall är så pass dåligt för dig att du löper risk att straffas för brottet, fastän du inte "objektivt" hade uppsåt.
I ett brottmål är det åklagaren som har hela bevisbördan. Det är alltså åklagaren som skall ställa det utom rimligt tvivel (ett mycket högt krav på bevisningen d.v.s) att du hade uppsåt att tillägna dig kläderna.
Flera omständigheterna talar enligt min mening till din fördel. För det första, hade du kläderna helt öppet över armen. Vanligen när man stjäl saker ur en affär, försöker man dölja stölden så att den inte upptäcks. Att du inte gjort det talar i det här fallet för att du, precis som du säger, glömde att du hade kläderna över armen.
För det andra stannade du frivilligt kvar och förklarade att du inte hade för avsikt att stjäla kläderna. Även om inte alla som blir påkomna med "riktig" stöld omedelbart springer iväg, så antyder även detta att du inte hade för avsikt att stjäla kläderna egentligen.
Sist men inte minst, har du (såsom jag förstår dig) intyg från psykiatriker eller liknande, som bekräftar att du är en stressad person, och att du (likt många andra) blir lite "enkelspårig" när du är stressad. Även detta talar för att du inte haft uppsåt i förhållande till stölden.
Sammanvägt är min bedömning att åklagaren har en klurig uppgift, om han skall försöka ställa det utom rimligt tvivel att du verkligen hade för avsikt att kläderna skulle bli dina, och att du inte bara begick ett misstag. Jag känner dock inte till alla omständigheter, och vågar därför inte uttala mig med säkerhet.
Polisen kan använda information som enbart de har i sin bedömning
Du undrar i din fråga om polisen i sin bedömning kan använda information de har som inte du har tillgång till. Svaret är att polisen givetvis kan göra bruk av information som du inte har tillgång till när de utreder brottet; om brottet går till åtal har du dock rätt att ta del av förundersökningen (som polisens utredning kallas).
Kort angående strafföreläggande
Du har, såsom jag bedömer saken, inte begått ett brott. Omständigheterna visar också i viss mån på att du inte gjort dig skyldig till något brott. Något strafföreläggande bör därför inte bli aktuellt. Om ett strafföreläggandet ändå skulle skickas till dig, så borde du inte godkänna det.
Sammanfattning
Du har enligt min bedömning inte gjort dig skyldig till stöld, eftersom du inte hade tillägnelseuppsåt när du tog kläderna. Jag anser inte heller, utifrån vad jag fått reda på i frågan, att omständigheterna talar mot dig på ett sådant sätt, att det finns någon större risk att du blir straffad av en domstol - notera dock att sådana här bedömningar är svåra, och att en domstol kan göra en annan bedömning. Det är emellertid som sagt inte alldeles givet, så mm ett strafföreläggande utfärdas, bör du inte godkänna det.
Jag hoppas att svaret är till hjälp!
Lyckönskningar och hälsningar,
