Vad händer om den man ärver av ger bort blivande arvegods i gåva?

Question

Förstärkt laglottsskydd?

Min pappa, 84 år, är sedan 35-40 år omgift med en kvinna som alltså inte är min mor.

Jag har inga syskon, och min styvmir har inga egna barn.

Pappa och styvmor köpte en fastighet tillsammans (50/50) år 1999, för 1,1 Mkr, som idag har ett uppskattat värde på 2,5 - 3 Mkr.

Nu har det kommit till min kännedom att min far gav bort sin hälft av fastigheten till min styvmor i gåva år 2015. Hon är alltså ägare till 100%, och står ensam på lagfarten.

Hur deras ekonomi och tillgångar ser ut i övrigt har jag ingen insikt i. Men det skulle förvåna mig om pappa har mer än maximalt 150 000 kr på banken; troligen mindre.

Pappa är sjuk i Alzheimers, men bor forfarande hemma. Inom 1, max 2 år blir det dock förmodligen nödvändigt att han flyttar in på ett särskilt boende.

Min styvmor har nu plötsligt fått väldigt bråttom att sälja fastigheten. Var de istället ska bo, och vad som sedan ska ske, är högst oklart. Mest sannolikt är att de flyttar till en mindre hyreslägenhet.

Det är också möjligt att pappa hamnar på särskilt boende tidigare än planerat, och att min styvmor flyttar utomlands.

Jag undrar nu vad som händer med mitt fadersarv, i synnerhet laglotten som man ju alltid har rätt till, i det här läget.

Jag vet att det finns något som heter förstärkt laglottsskydd. Är det tillämpligt i det här fallet? Kan jag, teoretiskt. sätta stopp för försäljningen av fastigheten, med motiveringen att gåvan är "testamentsliknande"?

Answer 1

Det förstärkta laglottsskyddet
Huvudregeln är att man under sin livstid fritt får förfoga över sin egendom. Det förekommer emellertid begränsningar. En sådan är att barn vid förälders bortgång alltid har rätt till sin laglott, vilken utgör hälften av arvslotten (7 kap. 1 § ärvdabalken, ÄB). Detta har man rätt till trots att arvlåtaren skulle ha testamenterat bort all egendom (7 kap. 3 § ÄB).

En till begränsning förekommer vid gåva. Undantaget innebär att den som erhåller gåvan kan bli återbäringsskyldig till det belopp som motsvarar barns laglott, i fall att arvet inte skulle räcka till deras laglott. För att kunna tillämpa undantaget måste gåvorna kunna likställas med testamente. Detta är det som utgör det inom svensk rätt så kallade förstärkta laglottsskyddet och regleras i 7 kap. 4 § ÄB. Skyddet finns för att se till att bröstarvingar, i det här fallet du, inte går miste om rätten till laglott. Det förstärkta laglottsskyddet blir vanligen aktuellt när gåvogivaren ger bort en gåva med villkor om att gåvogivaren fortfarande kommer att ha rätt att nyttja gåvan fram till sin död samt i det fallet då gåvogivaren inom en snar framtid kommer att gå bort. En gåva kan alltså komma att likställas med ett testamente dels när gåvogivaren inväntat sin död inom relativt kort tid därefter, dels när gåvogivaren kunnat nyttja egendomen fram till sin död. I det här fallet ser jag emellertid inte att det kan bli fråga om det första, det vill säga när gåvogivaren inväntat sin död inom relativt kort tid därefter - detta eftersom det passerat så lång tid. Har gåvogivaren kunnat nyttja egendomen har emellertid hur lång tid innan döden som gåvan skett mindre betydelse. Eftersom din pappa bott kvar så länge så kan detta i dagsläget falla in under den andra situationen, det vill säga att han fått nyttja egendomen. Däremot så kommer en försäljning innebära att denna andra situation inte heller kan bli tillämplig och jag ser inte heller en möjlighet för dig att “sätta stopp för försäljningen av fastigheten”.

Viktigt att tänka på här är att för att det förstärkta laglottsskyddet över huvud taget ska komma i fråga måste din pappas avsikt med gåvan ha varit att reglera hur egendomen fördelas vid sin bortgång, det vill säga en vilja att fördela kvarlåtenskapen (hans egendom). Finns det ingen avsikt att genom gåvan fördela kvarlåtenskapen är det förstärkta laglottsskyddet således inget som kommer i fråga. Du säger emellertid att din pappa är sjuk i Alzheimers och om detta var fallet även när han gav bort gåvan kan ockerparagrafen komma i fråga.

Formkrav för gåvobrev och eventuellt ocker enligt 31 § avtalslagen

Din pappa har gett bort del av en fastighet i gåva. Eftersom det gäller en fastighet så måste gåvan ha givits genom ett gåvobrev som uppfyller formkrav. För att ett gåvobrev som gäller fastighet ska vara giltigt krävs att det är skriftligt, undertecknad av din pappa (gåvogivaren) och din styvmor (gåvotagaren), bevittnat av två personer, fastigheten ska anges med fullständig fastighetsbeteckning och slutligen ska en överlåtelseförklaring komma till uttryck (4 kap. 29 § - 31 § jordabalken). Om gåvobrevet inte följer dessa formkrav är det alltså automatiskt ogiltigt. Jag rekommenderar därför dig att kolla om det finns ett gåvobrev och se så att det följer formkraven. Finns det inte ett gåvobrev, alternativt att det brister i något av formkraven så är inte gåvan giltig och din pappa har alltså aldrig gett bort sin del av fastigheten. Om allt däremot gått rätt till kan det även finnas en möjlighet att angripa gåvobrevet med hänvisning till din pappas Alzheimers.

Avtal (och därmed gåvobrev) kan ogiltigförklaras om din pappa inte varit i sina sinnes fulla bruk när han gav bort sin del av fastigheten (31 § avtalslagen). Av paragrafen framgår att ett avtal inte gäller om någon begagnat siv an annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning för att få förmåner som står uppenbart i missförhållande till vederlaget eller för vilket inget vederlag utgått. I ditt fall gäller det en gåva och därför har inget vederlag utgått. Vidare, för det fall att din pappa hade Alzheimers vid tidpunkten för gåvan, så kan detta mycket väl vara ett fall som faller in under denna paragraf.

Avslutningsvis ser jag en större möjlighet för dig att hänvisa till 31 § avtalslagen eftersom denna mycket väl kan komma att kunna tillämpas i ditt fall. Detta till skillnad från förstärkt laglottsskydd som inte verkar kunna bli tillämpligt.

Hoppas du fick svar på din fråga.

Med vänlig hälsning,