Vad händer när socialtjänsten beslutar om LVU?
Jag vill ha ett svar på vad som händer om min son döms (vilket ju är fallet för det mesta har jag hört) till ett fortsatt icke-liv som LVU:ad. Min syster och svågern fick avslag att adoptera honom pga lvu. Har jag inte rätt att träffa mitt eget barn innan jag dör?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss med din fråga.
Vad innebär LVU?
När behövliga insatser för en ungdom inte kan göras/utföras med föräldrarnas medgivande kan socialtjänsten besluta att en särskild bestämmelse för vård av unga skall träda in. Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. När socialtjänsten beslutar om LVU har inte deras grundläggande lagstiftning i socialtjänstlagen (2001:453), SoL ansetts räcka för att hjälpa barnet/den unge, eftersom den krävs ett samförstånd med både ungdom och förälder för att hjälpa unga personer utifrån SoL. När detta inte finns så ska LVU användas som ett sista skyddsnät och utväg. Kraven för att få tillämpa LVU förutsätter att det finns en påtaglig risk att den unges hälsa och utveckling skadas på grund utav missbruk, brottslig verksamhet eller socialt nerbrytande beteende, enligt 3 § LVU. Det kan även vara för att det anses föreligga påtaglig risk för fysisk eller psykisk misshandel, ett otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller av något annat förhållande i hemmet som skadar den unges utveckling och hälsa, i enlighet med 2 § LVU. Det måste föreligga någon av dessa grunder för den unge för att socialnämnden ska få tillämpa lagstiftningen. Alla beslut enligt LVU ska grunda sig på vad som anses vara bäst för den unge.
När socialtjänsten ska göra en bedömning om LVU är nödvändigt, föreligger vanligtvis en tidigare utredning utifrån socialtjänstlagen. Under utredningens gång ska socialtjänsten förespråka hjälpinsatser till den vårdnadshavare som har problematik med att uppfylla barnets rätt till ett välmående liv. Det finns så mycket som kan orsaka missförhållande och att barn far illa, både inom hemmet och utom. Detta måste socialtjänsten tillsammans med föräldrarna se över och komma fram till en lösning. Barn ska först och främst få hjälp att må bra tillsammans med sina föräldrar. Ett yngre barn som tvångsförflyttas från föräldrarna mår oftast mycket dåligt av att inte få en närvaro av dessa, och detta bör i högsta grad undvikas. Kan man hjälpa familjen på plats ska detta ske främst. Det blir därför av största vikt att föräldrar samarbetar med socialtjänsten när en utredning av något skäl upptas. Ett barn som hastigt tvångsomhändertas placeras sedan hos en jourfamilj/familjehem.
Vad är ett familjehem?
Ett familjehem är ett hem för tvångsomhändertagna barn och ungdomar. Dessa placeras vanligtvis i en vanlig familj som utbildats att ta hand om barn och ungdomar. Om problematiken kring barnet varit hos denne själv kan hemmet hjälpa barnet med det destruktiva beteendet, och om problematik förelegat i barnets hem så kan barnets föräldrar få den hjälp och eventuella vård som kan behövas för att barnet ska kunna återförenas med sin biologiska familj. Ibland tar detta några månader och ibland flera år. En del barn bor i sina familjehem tills de blir vuxna och flyttar till egna boenden. Det beror i allra högsta grad på föräldrarnas förmåga att sköta om barnen och barnets vilja att återförenas med föräldern. Det är väldigt viktigt att barnet upprätthåller en kontakt med föräldrarna, även om denne bor i en annan familj, för att alla ska kunna se framåt i processen. Hela idén med familjehemsplacering är att barn i samhället ska få en trygg uppväxt. Barn vill normalt sett ha en god kontakt med sina föräldrar även om ett liv tillsammans på heltid är problematiskt. Det är därför viktigt att familjehemmet och vårdnadshavarna hittar ett samarbete dem emellan. Det finns naturligt föräldrar som vägrar acceptera barnets nya hem och vägrar att samarbeta, vilket inte är för barnets bästa. Det händer även att familjehemmet har åsikter om barnets förälder och vill stänga kontakten dem emellan, vilket inte heller alltid är för barnets bästa.
Vad innebär adoption?
Att adoptera ett barn/ungdom är en mer långtgående och permanent lösning. Detta innebär att barnet får nya vårdnadshavare som därmed blir barnets nya föräldrar. Den som adopterar bort sitt barn lämnar inte bara över omvårdnaden till någon annan utan lämnar även bort den legala rätten att någonsin ha ett familjeband till barnet. Rätt till arv, umgänge, insyn, etc försvinner med adoptionen. Nationella adoptioner godkänns väldigt restriktivt av socialnämnden och när ett barn omfattas av LVU gör man det knappast alls. Det beror helt enkelt på att man vill orda upp barnets förhållanden och att adoption många gånger inte är lösningen på en redan besvärlig situation. Socialtjänsten vet av erfarenhet att många barn som familjehems-placeras flyttar tillbaka till föräldrarna inom en framtid.
Vid omhändertagande av ett barn
Den som fått sitt barn omhändertaget av socialtjänsten ska naturligtvis överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Det bästa en vårdnadshavare kan göra för sitt barn är att genast visa sig öppen för samarbete. En process i domstolen kan ta lång tid och en icke samarbetsvillig förälder kan stängas av från barnet under utredningen och processens gång, vilket kan bli en fruktansvärd situation för både barn och förälder. Att inte veta hur barnet mår eller få möjlighet att kontakta denne är givetvis mycket svårt för en förälder, och inte mindre för barnet.
Det är ingen tröst men ändå viktigt att i denna förtvivlade situation påminna sig om att alla barn en dag blir vuxna och då själva bestämmer vart de vill bo och vem de vill umgås med. En människa är därmed inte LVU:ad för resten av livet, utan endast fram till den dagen det ser ljusare ut i den unges situation. En prövning ska göras kontinuerligt av förvaltningsrätten kring behovet av LVU då detta endast är en temporär åtgärd och därmed ha som mål att upphöra snarast möjligt.
