Vad gäller vid beslut rörande ett barns vardag?
Vad har extra vuxna (bonusföräldrar) för laglig rätt egentligen? Har de laglig rätt att utan mitt samtycke bo tillsammans med mitt barn, att delta på avslutningar, tävlingar, uppträdanden, dela omklädningsrum, träna i samma förening utan mitt ex närvarande, vara tränare för mitt barn (mitt ex beslutade att flytta min dotter till en annan förening utan att samråda med mig, delta i diskussioner hos mitt ex som handlar om mitt barns hälsa, kalla sig bonusförälder/bonusmamma när de inte är föräldrar. Jag vet att det är socialt accepterat med ordet bonus förälder/pappa/mammabonusföräldrar samt att de engagerar sig i sin partners barn. Så vad har ny partner för rättigheter till mitt barn utan mitt samtycke? Bakgrunden är att det är stor konflikt mellan mig o mitt ex och han fattar själv beslut kring det som gäller mitt barn.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är föräldrabalken (FB). Baserat på din ärendebeskrivning utgår jag ifrån att det föreligger gemensam vårdnad. Och på barnrättens område gäller följande.
En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter och vid gemensam vårdnad ska föräldrarna i stort sett fatta alla beslut rörande barnet tillsammans, se 6 kap. 11 § och 13 § 1 st. FB. Det kräver ett långtgående samarbete mellan föräldrarna och deras beslutskompetens bygger på två bärande principer, vilka är tillgänglighetsprincipen och beslutsprincipen. Den förra principen innebär att den förälder som för tillfället finns tillgänglig hos barnet ibland kan ha rätt att ensam fatta beslut i vissa frågor. Den senare principen betyder att beslutsbehörigheten beror på vilket typ av beslut det handlar om. Allt detta följer av 6 kap. 13 § 2 st. FB och där anges att är en vårdnadshavare till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.
För att en vårdnadshavare, i det här fallet pappan, ensam ska kunna fatta beslut krävs alltså att frågan handlar om någonting "som inte utan olägenhet kan uppskjutas", men som inte är "beslut av ingripande betydelse" eller utgör "beslut av ingripande betydelse, men där barnets bästa uppenbarligen kräver" att ett beslut ändå tas. Daglig omsorg kopplat till barnets mat, kläder, sovtider, fritidsaktiviteter och andra dylika saker är vanliga exempel på beslut av mindre vikt, dvs. beslut som inte är av ingripande betydelse, men som kanske ändå inte utan olägenhet kan uppskjutas. Det hade sannolikt också blivit mindre funktionellt för det praktiska rättslivet om enighet mellan föräldrarna alltid krävdes för alla typer av beslut, exempelvis mer vardagliga sådana som tidpunkten för ett barns sänggående. Dessa beslut kan både du och pappan ta utan den andres samtycke, vilket innebär att du exempelvis kan köpa sådant i vardagen som barnet behöver och sedan kräva pappan på ersättning motsvarande hälften av kostnaderna.
Beträffande det ovan nämnda uppenbarlighetsrekvisitet i lagtexten ställs däremot relativt höga krav på den förälder som vill åberopa det här undantaget. Placering vid förskola, sedvanlig skolgång och flytt utgör alla exempel på företeelser som sorterar under begreppet ingripande betydelse för barnets framtid (om inte föräldrarna lever isär och överenskommelse om växelvist boende saknas, då bestämmer den s.k. boföräldern, dvs. den hos vilken barnet varaktigt bor). Skolboksexemplet på ett beslut av ingripande karaktär när barnets bästa uppenbarligen kräver ett resolut och snabbt agerande från den ena föräldern är en svår operation som inte kan vänta. Men inget av detta är det ju fråga om här.
Det korta svaret på din huvudsakliga (och i stort sett enda) fråga lyder att en bonusförälder egentligen inte besitter några som helst rättigheter. I vart fall inte på det sätt som du verkar mena, dvs. den aktuella personen har ingen rätt till ditt barn. Det som hela tiden står i lagstiftarens fokus är barnet bästa, inte eventuella andra vuxna människor runtomkring barnet och deras bästa och/eller deras ”rättigheter” i förhållande till barnet. Däremot har du i egenskap av vårdnadshavare och precis som påtalades inledningsvis rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Och vid gemensam vårdnad ska som sagt föräldrarna i stort sett fatta alla beslut rörande barnet tillsammans, vilket också framhölls ovan. Om ni absolut inte kan komma överens föreslår jag att du vänder dig till kommunen och initierar ett s.k. samarbetssamtal. Av 6 kap. 17 a § 1 st. FB följer nämligen att föräldrar enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (SoL) kan få hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge. I den nyss nämnda bestämmelsen uttalas bl.a. att kommunen ska sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende, umgänge och frågor som gäller barnets försörjning (samarbetssamtal). Vidare kan ni även erbjudas värdefulla och matnyttiga informationssamtal, se 5 kap. 3 a § 1 st. SoL. Och allt detta syftar naturligtvis till att om möjligt kunna undvika en domstolsprocess.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
