Vad gäller då en närstående ska adoptera internationellt?
Min äldsta dotter som har psykiska problem, har blivit av med sitt barn, en flicka nu 3 år (mitt barnbarn), som nu är fosterhemsplacerad.
Jag har en son med stabil familj boendes i Canada.
Nu vill vi i familjen att flickan skall adopteras av dem.
Det kan tydligen ta upp till 1,5 år med adoptionen. Flickan är nu 3 år och vi vill få över henne så fort som möjligt (bl a för nya språket, innan skolstart)
Det finns något som heter "fostran" eller liknande i Canada då man blir som fosterfamilj och under tiden kan ansöka om adoption ske.
Både min dotter och pappan till flickan har har också gått med på att flytta flickan t Canada.
Jag har kontakt med socialen, men situationen är helt ny för oss alla, så jag undrar hur vi ska gå till väga.
Vänligen
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga rör sig om en så kallad internationell närståendeadoption.
I detta fall undrar Du hur Ni ska gå tillväga då ditt barn som bor i Kanada vill adoptera ditt andra barns barn som bor här i Sverige.
Närståendeadoption - barnets bästa
Först och främst bör tilläggas att det går att adoptera barn till en nära släkting (närståendeadoption) men att det inte behöver väga tungt för att få adoptera barnet. Enligt 4 kap. 1 § föräldrabalken (FB), ska nämligen barnets bästa ges största vikt. Detta innebär att en utgår ifrån vad som nyttjar barnet och inte vårdnadshavaren eller adoptantens vilja vid en eventuell adoption av barnet ifråga.
Domstolsprocessen - hemvistprincipen
Processen går till på så vis att vårdnadshavaren/-na lämnar in en ansökan till tingsrätten om adoption. Den domstol som blir aktuell i detta fall är allmän domstol här i Sverige, enligt hemvistprincipen (4 kap. 12 § FB). Tingsrätten begär i sin tur yttrande från socialnämnden som utreder vårdnadshavarens och barnets levnadssituation. Målet med denna utredning är att få fram barnets bästa. Ifall socialnämnden finner att det är till barnets bästa att få bli adopterad av det närstående paret i Kanada, ges ett medgivande av socialnämnden. Det är den socialnämnd i den kommun där barnet har hemvist som utför denna utredning (4 kap. 14 § FB). Här bör det även tilläggas att en måste vara 18 år för att få adoptera enligt svensk rätt (4 kap. 5 § FB). Slutligen tar domstolen beslut i ärendet och ansvarar för att ärendet blir tillräckligt utrett (4 kap. 13 § FB).
Domstolens bedömning - Haagkonventionen
Vidare bör nämnas att 1993 års Haagkonvention gäller vid internationella adoptioner som denna (Artikel 1, 1993 års Haagkonvention). Konventionen tillämpas bland annat i fall där ett barn med hemvist i en fördragsslutande stat kommer att överflyttas till en annan fördragsslutande stat (den mottagande staten) på grund av adoption (Artikel 2, Haagkonventionen). I detta fall är både Sverige och Kanada anslutna till Haagkonvention, samtidigt som frågan rör adoption, vilket innebär att konventionen blir tillämplig. Enligt artikel 4 i Haagkonvention ska adoption endast äga rum om de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten (Sverige) har fastställt att: barnets kan adopteras, den internationella adoptionen är till barnets bästa och att myndigheterna i mottagarstaten godkänt detta (artikel 4-5 Haagkonventionen).
Sammanfattningsvis är det, precis som Du skriver, en tämligen lång process som väntar. Ni kan dock försäkra er om att denna process är till för barnets bästa då en omfattande utredning görs kring barnets och familjens levnadsförhållanden i båda berörda stater. Det Ni bör börja med är att se vad barnets vilja är så långt som det går och skicka in en ansökan till allmän domstol i barnets hemvist, snarast möjligt.
/Vänligen,
