Vad är bäst, vuxenadoption eller testamente?
Hej
jag är gift och har ett vuxet biologiskt barn. Dessutom har jag varit pappa åt min frus vuxna biologiska dotter, sen hon var 5 år.
Vi ändrade vår dotters namn till mitt redan vid 6 års ålder. Den biologiska pappan, som är bosatt i annat land gick med på namnbyte, men ville inte gå med på adoption.
När vår dotter blivit myndig, skulle vi adoptera men hade dåligt med pengar och andra omständigheter som gjorde att det inte blev gjort. Därefter har tiden gått och eftersom jag snart går i pension, så känner jag att något måste göras, så att båda barnen har samma arvsrätt. För min dotter, som nu är 39 år och hennes tre barn är jag pappa och morfar.
Jag vill ha svar på vilket alternativ som är bäst , de olika tiderna på att bli klar samt kostnad för följande alternativ:
1. Vuxenadoption
2. Testamente
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Jag tolkar förutsättningarna enligt det följande; du är gift och har ett biologiskt barn. Dessutom har du fungerat som en pappa till din sambos vuxna biologiska dotter sedan hon var fem år, hon är idag 39 år. Din önskan är att både hon och din biologiska dotter har samma arvsrätt och undrar därmed vilket som är bäst, de olika tiderna på att bli klar samt kostnad för vuxenadoption respektive testamente.
Vuxenadoption
Den som fyllt 18 år får adopteras endast om det finns särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om adoptionen även i övrigt är lämplig. Vid bedömningen av om det finns särskild anledning till en adoption ska det särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som motsvarar den mellan barn och förälder (4 kap. 4 § FB).
Som synes krävs särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som ska adopteras. Adoptionen ska även i övrigt anses lämplig. Lämplighetsbedömningen ska utgå från samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Sökandens personliga egenskaper och lämplighet i övrigt, åldersskillnaden mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera samt den sistnämndas behov av adoption ska beaktas. Även inställningen hos föräldrarna till den som sökande vill adoptera ska beaktas.
Vuxenadoptioner är inte helt okomplicerade då det ofta ställs höga krav för att adoption ska beviljas. I rättsfallet RH 2003:18 nekades tillstånd till adoption med hänsyn till familjeförhållandena. En man ville adoptera hustruns 24-åriga dotter som han uppfostrat sedan treårsåldern. Mor och dotter samtyckte men den biologiske fadern motsatte sig adoptionen. Hovrätten ansåg att behovet att stärka eller befästa bandet mellan sökandena och barnet normalt fick anses mindre när barnet blivit vuxet. I rättsfallet RH 2016:4 gav hovrätten avslag på en ansökan om adoption av makes 22-åriga barn i strid mot moderns vilja. Det faktum att det rörde sig om adoption av vuxen samt att adoptionen skulle upphäva alla juridiska band med den biologiska familjen på moderns sida ansågs tala emot adoption med sådan tyngd att tillstånd till adoption inte skulle ges. I ett äldre rättsfall, RH 1997:20, ansågs särskild anledning till adoption av en 21-årig kvinna föreligga, huvudsakligen på grund av 21-åringens behov av stöd och den speciella relation som utvecklats mellan henne och sökandena.
I bedömningen ska det även särskilt beaktas om den sökande har uppfostrat den som sökanden vill adoptera eller om adoptionen avser att bekräfta en relation som väsentligen motsvarar det mellan förälder och barn. Det räcker inte att sökanden och den sökande vill adoptera har en god relation eller är släkt. En adoption innebär att de rättsliga banden och rätten till arv mellan den adopterade och de biologiska föräldrarna upphör. Adoptivbarnet ärver och ärvs istället av adoptivföräldrarna och deras släktningar. En adoption kan bara upphöra om den som adopterats blir adopterad på nytt. Skulle en adoption beviljas kommer din adoptivdotter att jämställas med din biologiska dotter ur arvshänseende.
I ert fall förstår jag det som att du varit som kvinnans pappa och att du uppfostrat henne sedan hon var barn. Det talar till er fördel i bedömningen av om en vuxenadoption ska beviljas. Tyvärr kan jag inte göra någon bedömning av om den kommer att beviljas. Sett till praxis är beviljandet av vuxenadoptioner förhållandevis snävt.
För ansökan om adoption av vuxen finns det ingen speciell blankett utan du måste skriva ansökan själv. För att ansöka om adoption ska du beställa personbevis för både dig och den du vill adoptera. Det finns särskilda personbevis för ändamålet vilket kan beställas av Skatteverket.
I ansökan ska du skriva namn, personnummer, telefonnummer, postadress och e-postadress för dig som vill adoptera. Du ska förklara anledningen till varför adoptionen är lämplig och varför den är bra för personen som blir adopterad. Det ska även skickas med att personen som eventuellt ska adopteras att vederbörande samtycker. Ansökan ska vara undertecknad och du ska betala in ansökningsavgiften om 900 kronor till domstolen. Ansökan ska lämnas in till tingsrätten där den som du vill adoptera var folkbokförd den 1 november föregående år. Du kan läsa mer om förfarandet på Sveriges domstolars hemsida.
Hur lång tid det tar att få en vuxenadoption prövad kan jag tyvärr inte besvara. Det finns ingen "länga tid" för ansökan utan kommer att ske utifrån vilken belastning som finns hos domstolen. Tiden kommer givetvis att utsträckas för det fall att ni får avslag och väljer att överklaga.
Testamente
Utgångspunkten enligt svensk arvsrätt är att ditt barn (bröstarvinge) ärver dig (jfr 2 kap. 1 § ärvdabalken, ÄB). Arvsordningen går dock att till stor del påverka genom testamente. Ens bröstarvingar kan däremot inte göras helt arvlösa. En bröstarvinge har alltid rätt till sin laglott. Laglotten är hälften av arvslotten (7 kap. 1 § ÄB). För utfående av laglott krävs att arvingen påkallar jämkning av testamente inom sex månader från att hen tog del av testamentet i samband med att testator gick bort (7 kap. 3 § ÄB).
I ditt fall kan vi exemplifiera det enligt följande: Antag att kvarlåtenskapen efter dig är 100.000 kronor vid ditt frånfälle. Ditt biologiska barns arvslott som enda arvinge vore allt detta. Testamenterar du bort kvarlåtenskapen till någon annan kan hen påkalla jämkning av testamentet och har då rätt till laglotten, vilket är hälften (50.000 kronor). I ditt fall innebär det att det torde vara möjligt att testamentera din kvarlåtenskap så kvinnan du uppfostrat och ditt biologiska barn ärver lika mycket. Om vi återigen tänker oss att det vid ditt frånfälle finns en kvarlåtenskap om 100.000 kronor. Har du då skrivit ett testamente om att hälften ska tillfalla ditt biologiska barn och hälften den andra kvinnan ska det respekteras. Eftersom att ditt biologiska barn enligt testamente får ut hälften av vad hen egentligen skulle haft rätt till inkräktar arvet inte på laglotten (hen får ju enligt testamente ut sin laglott). Skulle du däremot adoptera den andra kvinnan krävs det inte ens att du skriver ett testamente för att de ska ärva lika mycket. Är den andra kvinnan adopterad och det inte finns ett testamente delar barnen på kvarlåtenskapen efter dig.
Du kan skriva ett testamente själv, men det kan även vara en god idé att ta hjälp av en jurist för att få det korrekt juridiskt utformat och enligt dina önskemål. Om du önskar hjälp från en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för ett kostnadsförslag och vidare kontakt. Ett testamente kan en av våra jurister vara behjälpliga med att upprätta omgående. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se
Med vänliga hälsningar,
