Vad anses vara olagligt enligt knivlagen?
Hej.
Jag har lite funderingar gällande knivlagen. Som det står i lagtexten får man inte bära föremål som är "ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa". Det jag har svårt att förstå är hur detta i praktiken kan innebära att man måste ha ett konkret skäl för varför man har exempelvis en kniv på sig för att inte riskera att bli dömd enligt knivlagen. En kniv är som jag ser det huvudsakligen ägnad att användas som ett verktyg, även om den såklart även kan användas för att skada någon om man nu vill detta (men det kan ju i princip vilket annat föremål som helst användas för).
Ytterligare ett problem jag ser med tillämpningen av lagen är att det verkar förekomma omvänd bevisbörda gällande just denna typen av brott i och med att man måste förklara sitt innehav snarare än att domstolen måste bevisa bortom rimligt tvivel att man "ägnat använda kniven som vapen vid brott mot liv eller hälsa". Är det verkligen tillåtet med omvänd bevisbörda inom Sveriges rättssystem, EU´s rättssystem och enligt internationella rättsprinciper?
Det enda jag kan tänka mig gällande begreppet "ägnade" är om föremålet "ett av många vanliga användningsområden för föremålet är att orsaka skada" och därför kan omfatta stridsknivar som skulle kunna tänkas bäras som vapen i första hand räknas in. Dock återstår ju problemet för alla andra typer av arbetes- eller hobbyknivar samt föremål som inte kan anses vara "ägnade" att användas som vapen mer än i nödfall där praxis verkar vara densamma.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss!
Eftersom du verkar vara någorlunda familjär med knivlagen ska jag direkt kommentera på din fråga utan att redogöra för gällande rätt. Tveka inte att återkomma med frågor om något är otydligt!
Förbudet mot omvänd bevisbörda
Givetvis är det vid ett mål rörande knivlagen inte en omvänd bevisbörda. Den tydligaste rättskällan som anger att en omvänd bevisbörda är otillåtet är Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) artikel 6, som handlar om rätten till en rättvis rättegång. Mer specifikt anger art. 6(2) att alla som misstänks för att ha begått en brottslig gärning ska presumeras oskyldig tills motsatsen är bevisad. I Sverige gäller att det är åklagaren som har den fullständiga bevisbördan, där den misstänkte (åtalade) i princip inte behöver säga något.
"Ägnat att användas som vapen"
Vad som avses med att det ska vara "ägnat att användas som vapen" (1 § knivlagen) har tydliggjorts något genom ett antal rättspraxis. Givetvis råder det inget absolut förbud mot att inneha knivar, utan förbudet är avsett att träffa innehav av vapen som är ägnat att användas för annat än vad det är avsett för kniven. Exempelvis är det inget brott att en snickare innehar en kniv när snickaren åker till och från sitt arbete.
Begreppet att kniven ska vara "ägnat att användas som vapen" är inte beroende på innehavarens subjektiva uppfattning, utan bedömningen görs helt objektivt. Bedömningen görs genom en helhetsbedömning, där man tar hänsyn till bl.a. knivens art, omständigheterna i övrigt, motivet för att bära föremålet, faran för att kniven faktiskt skulle kunna användas som vapen och innehavarens behov av kniven (se RH 1996:23 och NJA 2011 s. 556). En tumregel som jag kan ge dig är att man inte "rent allmänt" får gå omkring med en kniv utomhus, utan man måste ha ett konkret syfte med att ha kniven varje gång. I fallet RH 1996:23 ansåg domstolen att det inte var försvarligt att bära en kniv i självförsvarssyfte. Till exempel var det inte brottsligt att ha en kniv på allmän plats då personen hade som syfte att laga mat med den (NJA 2016 s. 30).
Emellertid är straffet relativt lågt - påföljden ligger på ca. 50 dagsböter i normala fall (se NJA 1996 s. 719).
Jag hoppas du fick svar på din fråga!
