Utökat namnskydd för egenartade efternamn
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Mycket riktigt har egenartade efternamn ett utökat skydd i namnlagen, se 20-23 §§ https://lagen.nu/1982:670#R9 . Ett efternamn anses som egenartat om det är ”ägnat att utmärka
tillhörigheten till en viss släkt” (20 § 3 st.).
Om någon bär ett egenartat efternamn får ingen obehörigen använda namnet (eller ett annat kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet) i näringsverksamhet, om det är till nackdel för den som bär det egenartade efternamnet. ( 20 § 2 st.)
Rätten till ett egenartat efternamn eller huruvida ett förfarande utgör intrång i en sådan rätt får prövas av domstol (22 §). Du kan få domstolen att utfärda ett förbud mot att företaget i fortsättningen använder ert släktnamn (fastställelsetalan). Du kan även få rätt till skadestånd om ni kan bevisa att företaget borde insett att användandet av kännetecknet skulle leda till nackdel för dig samt att användandet har orsakat er ekonomisk eller ideell skada (23 § ). För att gå vinnande ur domstolsprocessen krävs att du har lyckats uppfylla alla de fem rekvisiten i 20 § 2 st.:
1. Att efternamnet är egenartat. Om ett namn är egenartat eller inte kan inte avgöras enbart utifrån antalet bärare. Patentbesvärsrätten har bl.a. bedömt att ett efternamn med 71 bärare inte var att betrakta som egenartat, men motsättningsvis kan ett efternamn med ett stort antal bärare också anses vara egenartat. I de fall namnet ger association till endast ett begränsat antal släkter och därigenom varje gång det förekommer väcker föreställningen om en viss släkttillhörighet är namnet att bedöma som egenartat. Ankarholm torde kunna anses vara egenartat.
2. Att användningen har skett obehörigen, dvs. utan ert samtycke, vilket skett i detta fall eftersom du inte ens kände
till företaget.
3. Att företagets kännetecken är förväxlingsbart med det egenartade efternamnet, vilket jag skulle anse det vara i detta fall.
4. Att det obehöriga användandet har skett i en näringsverksamhet, även i detta fall är rekvisitet uppfyllt.
5. Att företagets användande av kännetecknet har inneburit nackdel för den skyddade släkten. Det är denna punkt som kan vara svårast att påvisa. Exakt vad som krävs för att ett namn ska uppfylla kriteriet nackdel är ännu inte utmejslat i praxis. Skyddet
för egenartade efternamn begränsar sig inte till identiska namn, utan eventuella varumärket får inte vara lätt förväxlingsbara med efternamnet. Högsta domstolen har t.ex. bedömt att Gullmarsstrand är lätt förväxlingsbart med Gullmarstrand ( NJA 1985 s. 563) och att Vänerskog är lätt förväxlingsbart med Wänerskog ( NJA 1973 s. 717). Enligt dessa rättsfall ska nackdelen innebära att den obehöriga användningen medför olägenhet av någon praktisk betydelse för namnbäraren. Att namnbäraren vill vara ensam om namnet är inte tillräckligt. Att kunna visa på ekonomisk skada är dock inte nödvändigt, även rent ideella intressen skyddas. Det krävs inte att förväxlingen faktiskt ägt rum, det kan räcka med att namnhavaren ofta sätts i relation till näringsidkaren eller dennes verksamhet och därav lider psykiskt obehag.
Stämningsansökan ska lämnas in till den domstol som är belägen på den orten som bolaget har sitt säte, se 47 §.
Lycka till!
Vänligen,