Urkundsförfalskning i avtal och straffrätten
Hej!
Jag har gjort en affär med en person gällande en hemsida jag sålt.
Affären var inga probelm, jag fick pengar köparen fick hemsidan. Inget mer sades.
Detta var ca 3 månader sedan. Nu hör köparen av sig 3 månader senare och säger att han inte vill ha sidan längre. Och om jag inte betalar så polisanmäler han mig.
Själva grejen är den att jag skrev under överlåtelsen (Det är inget avtal eller kontrakt) för ägarbytet av hemsidan med mitt eget namn och köparens namn. Detta med köparens godkännande (Muntligt)
Köparen säger att han varit i kontakt med polisen, som hävdar att jag gjort mig skyldig till urkundsförfalskning.
Stämmer detta att jag begått ett brott, trots att han hade gett sitt godkännande om underskrift ?
Jag är fullt medveten om att man inte får använda någon annas namnteckning utan tillstånd, men som sagt så hade han gett sitt muntliga godkännande.
Och det har inte varit något strul överhuvudtaget, han hör bara av sig utan vidare nu och vill ha pengarna tillbaka.
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag kommer att besvara din fråga först och främst utifrån problematiken med urkundsförfalskningen och straffrätt, och sedan titta lite på det hela utifrån ett allmänt perspektiv.
Urkundsförfalskning är ett brott som du hittar i 14 kap 1 § Brottsbalken. Handlingen du skrev under uppfyller förmodligen kraven på att vara en urkund, dvs den har utställarangivelse, orginalkaraktär och bevisfunktion 14 kap 1 § 2 st. 1 pt. Brottsbalken. Er handling säger vilka det är som intygar att köpet går av stapeln(utställarangivelse), jag antar att den upprättats i ett orginal och det är då det orginalet som är urkunden(orginalkaraktär) och hela syftet med handlingen är att det ska finnas något som visar på att köpet har ägt rum oavsett om det är ett kontrakt i sig eller om det är nedskrivet vad ett muntligt kontrakt innebär(bevisfunktion). För att du ska uppfylla de övriga rekvisiten däri krävs att du framställt obehörigen framställt en urkund. Centralt här är obehörigen, ett nyligt tillskott i parapgrafen som förtydligar att det inte är urkundsförfalskning då man har lov att göra det. Du har ju fått ett muntligt tillstånd, eller kanske rentav en muntlig uppmanan att göra den här underskriften. Att på så sätt delegera sin förmåga att sluta avtal är helt tillåtet i den svenska rättsordningen, du har helt enkelt agerat som fullmäktig för din motpart.
Alltså, eftersom du hade tillåtelse såväl som rättslig möjlighet att göra på det sättet du gjorde när du satte dit din motparts underskrift, så kan inte detta utgöra urkundsförfalskning. Det som kan vara problematiskt med detta är att du endast har en muntlig fullmakt, och att detta kan vara svårbevisat. Att din motpart tagit emot webbsidan i enlighet med avtalet kan styrka ditt case, eftersom detta tydligt pekar på att du inte satt dit underskriften för att kunna tvinga din motpart till någon handling, utan att det istället var en helt affärsmässig uppgörelse.
Det här är dock en svår bevissituation och ett invecklat problem, det kan mycket väl vara så att omständigheterna som går att bevisa tyder mot att du inte hade rätt att signera handlingen, vilket då skulle öppna för att du kan åläggas staffansvar.
Kontraktet som sådant har med de omständigheter jag här fått tillgång till inte någon möjlighet för din motpart att gå tillbaka med köpet och häva det. Huvudregeln vid avtal är att avtal skall hållas, Pacta sunt servanda, och för att någon ska få göra avsteg från denna huvudprincip krävs särskilda omständigheter, inga vilka verkar framgå i ditt fall.
Jag råder dig alltså till fortsatt försiktighet i frågan om urkundsförfalskningen, du har goda förutsättningar att inte få ansvara för något, men det är alltid väldigt svårt att förutspå hur det skulle gå i en potentiell rättsprocess. I fråga om ert kontrakt förefaller detta vara giltigt och få möjligheter finnas för köparen att häva köpet.
Med vänlig hälsning
