Uppsåtsbedömning vid berusning!
När berusning kan vara en förklaring.
Min son är dömd för att gemensamt och i samförstånd ha utfört skadegörelse. Min sons kompis lånade min sons nyckelknippa som för övrigt innehåller en flasköppnare.
Min sons kompis har erkänt att det var han som repade men skyller delvis på att han kände sig pressad från dom andra.
I domen mot min son står att han borde förstått att hans nyckelknippa skulle användas till att repa bilar med.
Min son har inte sett händelsen då han gick lite framför de andra ca:20 meter.
I tingsrätten trodde man inte på min son utan trodde att han hittade på att han inget sett eller förstått.
Vi överklagar nu domen och ska upp i Hovrätten.
vår advokat vill ha en bra förklaring till varför han inte förstod uppsåtet med nyckeln.
Han själv kan förklara det med berusning och ouppmärksamhet då han gick lite framför de andra.
Advokaten säger att berusning inte är en förklaring som förmildrar brottslig handling. Detta förstår jag om nu min son själv skulle gjort handlingen men nu är ju berusning en förklaring till att han inte tänkt på vad nycklarna skulle användas till, det är ju en helt annan sak. Det är också tillsammans med att han gick lite före de andra en förklaring till att han inget sett.
Min sons berusning är ju inte en bortförklaring av en brottslig handling. Det är ju en förklaring till att han inte förstått uppsåtet kompisen hade då han frågade efter nyckelknippan.
Har jag fel i mitt resonemang eller vad gäller i lagen?
Lawline svarar
Hej, och tack för att ni har valt att ställa er fråga till oss på LawLine.
I 1 kap 2§ Brottsbalken står följande:
2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som
brott endast då den begås uppsåtligen.Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var
gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från
sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses
som brott.
Det betyder att det skall ske en normal uppsåtsprövning även i de fall att personen ifråga varit berusad. I det här fallet kan berusningen således vara en faktor som gör att han förstått mindre vad som pågick - men den kan inte ensamt befria från ansvar - i de fall den varit självförvållad.
I det fall du beskriver finner jag det troligt att åklagaren yrkar på ansvar för din son för medhjälp till skadegörelse. Enligt 12 kap 1§ BrB och 23 kap 4§ BrB p.g.a att han lånat ut nyckeln vilken användes för att repa en annan bil.
För att din son ska kunna krävas till ansvar krävs att han haft uppsåt d.v.s insikt om att skadegörelsen skulle ske och varit likgiltig inför detta. Den argumentation du använder är således fullt rimlig - dock värderar rätten fritt bevisningen och det förefaller därmed som att de ansett att din son insett och varit likgiltig inför skadan den andra personen orsakat. Han har därför medverkat till denna gärning. Utgången kan såklart bli en annan om hovrätten skulle finna att bevisningen i denna del inte styrker det tingsrätten ansåg.
Jag hoppas att ovanstående ska ge svar på er fråga, annars är ni välkommen att återkomma med eventuella följdfrågor i frågeformuläret.
