Under vilka förutsättningar kan man dömas till ansvar för falska uppgifter i en polisanmälan som inte innehåller utpekande av någon eller några person(er)?

2020-07-18 i Övriga brott
FRÅGA
Hej.Min frus historia är att hon stannade till med bilen efter jobbet för hon var trött. Och gick ut och tog luft. Satt på motorhuven och helt försökte någon strypa henne med ett sko snöre liknande runt sin hals.. svingade bakåt och träffade ena killen på näsan "2 killar"Hon påstå komma ihåg att dom har vita skor o svart jacka. Men inte såg deras ansikten trotts att hon såg att den ena blödde näsblod efter hennes slag.. och att dom bara flydde därefter. Det är en helt öppen stor landsväg & hon hörde inte bilen stanna till eller hörde dom gå ut från bilen. Jag kollade hennes telefon via maps där man kan följa alla hennes rutter för att kolla tiden hon befan sig på platsen hon påstods stanna o den finns ej. Det va raka vägen hem o helt andra tider . De såg jag i efterhand. Allt e anmält och polisen har startat en stor utredning. Och med många utredare o mycket personal. Jag har på känn att detta e 98.7 % falskt för hon ville lägga ner den efter 1 dag jag anmälde detta. Kan hon råka illa ut om hon ljugit för polisen efter dom gjort en så här stor intensiv insats.?Dom har samlat kläder. Tv bevakning och spår på marken var hon påstods bli attackerad. Och hittar varken bilen eller fynd. (PS e gärna anonym)Mvh
SVAR

Hej. Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

För undanröjande av eventuella misstolkningar vill jag framhålla följande. Jag kommer att besvara din fråga utefter att din hypotes skulle stämma.

Polisens utredningsskyldighet

Polisen har en utredningsskyldighet för brott som faller under allmänt åtal. De brott som påstås ha ägt rum är sådana brott. Polisanmälan initierar oftast en polisutredning och bygger inledningsvis på ömsesidig tillit mellan anmälaren och polisen där uppgifter av anmälaren tillmäts stort värde och kan i slutändan få en avgörande betydelse i domstolen för huruvida någon fälls eller frias från ett åtal. Det är därför av högsta vikt att den funktionen fungerar på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Falska uppgifter till polisen, brotten.

Lagstiftaren har mot bakgrund av ovannämnda skäl valt att straffbelägga falsk angivelse till polisen 15 kap. 6 § brottsbalken (BrB). Påföljden kan bli fängelse i högst två år eller, om brottet är av mildare grad till böter eller fängelse i högst sex månader. Alternativt finns brottet falsk tillvitelse 15 kap. 7 § brottsbalken såvida angivelsen inte är avsedd att leda till åtal med uppsåt att få personen fälld.

Av din fråga att döma har hon emellertid inte utpekat några personer, vilket uppställs som rekvisit (är krav för att paragraferna ska kunna tillämpas). Du skriver också att det var du som upprättade polisanmälan, vilket också gör att paragraferna inte kan tillämpas.

Däremot finns det ett särskilt brott angivit i 15 kap. 9 § BrB. Regelns rekvisit och språk är en ganska komplicerad historia. Grundtanken är att underlåtenhet att avvärja fara som uppstått på grund av att någon handlat på det sätt som beskrivs i ovannämnda lagrum utan att därigenom ha gjort sig skyldig till brott. Översatt till detta fallet är förutsättningarna dessa.

1.Hon har talat osanning på ett sätt som gör att det faller under någon av bestämmelserna i 15 kap. 6-8 §§,
2.hon har inte kunnat dömas till ansvar för handlingen på grund av att någon ansvarsförutsättning (vad jag tidigare nämnde om rekvisit) inte är uppfylld,
3.konkret fara har uppkommit att någon blir dömd utan laga skäl, eller tillfogas avsevärd skada,
4.hon har i efterhand kommit till insikt om den framkallade faran,
5.hon låter bli (underlåter) att göra vad som skäligen kan begäras till farans avvärjande.

(Källa: Brottsbalk (1962:700) 15 kap. 9 §, Lexino 2017-08-18)

Sammanfattningsvis kan jag inte sluta mig till någon konkret slutsats. Det generella svaret är att brott inte kan uteslutas när falska uppgifter, utan utpekande av person, lämnas till polisen. Det konkreta svaret beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Därav kan jag inte ge något klart besked på frågan. Men har någon ljugit för polisen på ett sätt som inte uppfyller ansvarsförutsättningarna i 15 kap. 1-8 §§ BrB, men försätter någon annan i fara, bör man göra – som lagtexten uttrycket det – vad skäligen kan begäras till för farans undanröjande. Annars kan 15 kap. 9 § BrB aktualiseras. Vilket exempelvis kan vara att göra en anmälan till polisen att en utsaga har varit osann, men det är beroende alltefter omständigheterna. Tilläggas kan att det samtidigt ofta är mycket svårt att bevisa att något inte har hänt.

Jag hoppas att informationen i någon mening upplyste dig om situationen.

Hälsningar,

Pontus Fridén
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll