Umgängessabotage

2019-07-07 i Barnrätt
FRÅGA
Hej, jag är ensamstående mamma till två barn, min fd make har valt att inte alls finnas i deras liv har inte träffat barnen på snart ett år. Hans motivering till detta är att han vill att jag ska ta honom tillbaka och då jag inte gör det (han har varit elak, våldsam, förtalar mig till alla han träffar och otrogen) hindrar jag barnen från att ha en pappa. Han säger att han saknar dem och lägger hela ansvaret av sitt egna beslut på mig för jag inte vill han en relation med honom. Jag har försökt få hjälp via familjerätten, socialtjänsten samt rättsystemet. Får bara höra att ingen kan tvingas till umgänge.Så till min fråga, det senaste har det varit en del domar där mammor "hindrat umgänge" och fått vite samt förlorat vårdnad. Detta grundas i ett barns behov att ha sina båda föräldrar. Mina och många andras barn behöver också båda sina föräldrar, men pappor "hindrar umgänge" genom att helt enkelt vägra eller lägligt glömma eller få annat (viktigare saker) att göra nån timme innan umgänget.Hur kan det ena fallet vara straffbart men det andra inte?? Mvh
SVAR

Hej, tack för din fråga till Lawline!

Det är en intressant fråga du ställer som egentligen inte har ett klart och tydligt svar som går att hitta i någon lag. Mitt svar kommer därför förklara lite allmänt om principer kring umgänge och därefter mina egna spekulationer kring varför det svenska systemet ser ut som det gör. Det är främst föräldrabalken (FB) som är aktuell lag i detta fallet.


Principer vad gäller umgänge

I den svenska föräldrabalken finns det en princip som är styrande när det gäller beslut som berör barn och det är principen om "barnet bästa", (ex. FB 6 kap 2a §). Det finns ingen riktig definition vad det innebär men när det gäller umgänge så innebär det att barnets bästa är, som utgångspunkt, att barnet ska ha tillgång till båda sina föräldrar. Det finns ingen lag som ger föräldrar rätt att träffa sitt barn utan det är barnen som har rätt att träffa sina föräldrar utifrån deras behov.

Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att se till att barnets behov av umgänge tillgodoses (FB 6 kap 15 §). Det innebär i praktiken att föräldern barnet bor med ska motivera till umgänge med den andra föräldern. Den andra föräldern i fråga ska finnas tillgänglig för umgänget som bestämts. Om ena föräldern hindrar den andra föräldern från att träffa barnen så kan första föräldern därmed få en dom emot sig och eventuellt bli av med vårdnaden eller inte längre ha rätt till umgänge. En vårdnadshavare har skyldighet att respektera umgängesrätten och tillgodose barnets behov av att träffa båda sina föräldrar. Vårdnaden tillfaller i dessa fall den förälder som bäst anses kunna tillgodose dessa behov.


Det svenska systemet

Som sagt kan jag bara spekulera kring varför det ser ut som det gör i dagsläget. För att det ska komma en dom mot ex. en mamma som "hindrat umgänge" krävs det att pappan meddelat socialtjänsten och domstolen att mamman saboterat umgänget. De fall som jag har läst har oftast bestått av en förälder som blivit utsatt för olika typer av trakasserier och våld under tiden de varit tillsammans med pappan och att de därför inte vill att barnet ska träffa honom eller att barnen själva kanske inte vill träffa pappan.

Jag tror att pappan i de fallen anmält och på så sätt fått en dom mot mamman som då riskerar att bli av med vårdnaden. Det kan vara ett sätt för pappan att fortsätta trakassera mamman även om de inte längre är tillsammans. Detta är fall som ibland tas upp av olika medier.

På samma sätt kan dock den föräldern som har barnet hos sig anmäla till socialtjänsten och domstolen att umgängesföräldern hindrar umgänge genom att inte dyka upp på planerade tider. Jag tror att detta inte anmäls lika ofta utan snarare rinner ut i sanden och det därför inte kommer lika många domar som avsäger föräldern umgängesrätten. Dessutom tror jag att det inte blir lika stort i media om ex. en pappa som inte dykt upp vid planerade umgängestider och därmed blir av med sin umgängelserätt. Detta för att pappan kanske egentligen inte bryr sig om barnet och då eventuellt pratar med medier.


Hur kan det ena vara straffbart och inte det andra?

Som jag försökt få fram ovan är att det barnens bästa som är utgångspunkten. När ena föräldern blir av med vårdnaden eller umgänget är det inte menat som ett straff för att den är en "dålig förälder" utan snarare ett medel för att se till att barnens bästa uppfylls. För många föräldrar känns det nog som ett straff men utgångspunkten är alltid barnet och dennes rätt till sina föräldrar. Inte föräldrarnas rätt till sitt barn.

Både föräldrar som hindrar barnet från att träffa den andra föräldern och den föräldern som inte träffar barnet på bestämda tider kan göra sig skyldig till umgängessabotage. Båda fallen kan leda till att föräldern blir av med rätten till umgänge eller vårdanden av barnet. Att det ena syns mer tror jag har å göra med vad som tas upp i media. Det behandlas mer hur kvinnor blir av med sina barn än pappor som ändå inte träffar barnet. Sen vet jag inte hur vanligt de båda delarna är, så det kan jag inte svara på.

Sen kan man tycka att det är fel att en förälder som försöker skydda sina barn från våldsamma pappor istället blir av med vårdnaden. Problemet här tror jag är att det är svårt med bevisning i rätten och att oftast krävs det mer än den berättelser från den utsatta och domen blir istället emot den utsattas vilja. Men det är uppenbart att det finns problem här som behöver lösas!

Sammanfattningsvis så är det en intressant fråga du ställer. Förhoppningsvis har jag gett dig lite av ett svar på din fråga i alla fall. Eftersom din fd make inte träffat dina barn på ett år skulle det kunna göra att han kan bli av med rätten till umgänge. Om du vill så kan du ta kontakt familjerådgivningen i er kommun för att få hjälp med situationen. Om det inte löser sig kan du även ta kontakt med ett juridisk ombud för att eventuellt ha ensam vårdnad och umgängesrätt till barnen.

Hoppas du känner att du fått svar på din fråga, annars får du gärna ställa en till! Du kan även höra av dig till vår telefonrådgivning.

Allt gott

Karin Ekström
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Barnrätt (1347)
2019-12-11 Min son och mamman till hans barn kommer inte överens - vad ska vi göra?
2019-12-08 Vem äger minderårigs moped?
2019-12-07 Vem ärver ett barns försäkringsersättning?
2019-12-07 Förälders umgängesrätt med tonårsson

Alla besvarade frågor (75510)