Två testamenten
Hej!
Blev kallad till advokat maa att en släkting skrivit in mig i sitt testamente. Testamentet gällde inte bara mig utan alla kusinbarn. Vi fick info på ett möte om testamentet mm. Några dagar efter detta möte återkom advokaten om att en anhörig hittat ett annat testamente, daterat tidigare än det som vi fick information om. Den enda skillnaden på dessa testamenten är att i det tidigare daterade fanns en kusin med, alltså kusin och kusinbarn skulle ärva. Vi skulle återkoppla till advokaten vilket testamente vi tyckte skulle gälla.
Jag skrev att det senaste borde gälla då det är senare datera och borde vara hennes sista vilja. Min släkting har enligt min mening ändrat sig och tagit bort kusinen. Båda testamentena är upprättade av advokatbyrån. Advokaten hade sagt till kusinen att gå hem och riva det första testamentet när det andra upprättades, men det gjorde hon tydligen inte. Det står inte i det senaste testamentet att det ersätter tidigare testamenten. Vad gäller? Kan jag utifrån juridiken hävda att det andra testamentet ska gälla eller är det så att vi måste komma överens alla kusinbarn (och kusin)?
Lawline svarar
Hej! Och varmt välkommen till Lawline.
Relevant lag för din fråga är ärvdabalken (ÄB).
Har testamentet upprättats i enlighet med formkraven i ärvdabalken; skriftligt, undertecknat av testator samt undertecknad av två närvarande vittnen ska det vara giltigt (10:1 ÄB). Har samma sak gjorts för att återkalla ett testamente ska det anses ogiltigt. Enligt 10:5 ÄB följer att ett testamente kan bli icke gällande om det finns ett nytt formriktigt testamente, testamentet förstörts eller om testator på annat sätt tydligt gett tillkänna att testamentet inte utgör dennas yttersta vilja. Gällande återkallande av testamente finns därmed inget egentligt formkrav. Även ett muntligt återkallande av ett tidigare testamente kan godtas om det helt tydligt framgår att det utgör testatorns yttersta vilja. Som jag tolkar dig har ett återkallande inte skett, istället har enbart ett nytt testamente skrivits utan att det gamla förstörts eller återkallats. Detta kan då resultera i att testamentena kan komma att bli gällande parallellt med varandra.
I RH 1994:67 har domstolen uttalat att det är avgörande vad som är testatorns avsikt. Där upprättandet av ett nytt testamente kan ses som ett återkallande av det gamla testamentet, om det var testatorns vilja. Det vill säga, varje åtgärd där testatorn otvetydigt utger att ett testamente inte längre var uttryck för dennes yttersta vilja ska gälla. Frågan blir då om testatorn endast ville göra vissa ändringar eller tillägg, eller var dennas vilja att helt ersätta det gamla testamentet? Detta blir en fråga om tolkning av testamentena med testatorns vilja som utgångspunkt (11:1 ÄB). Det gamla kan anses vara gällande i de delar det bekräftar (överensstämmer med) det nya, men i övrigt vara återkallat. Eventuellt kan det tyda på att testatorns vilja varit att kusinen inte ska ärva.
Sammanfattningsvis; utgångspunkten är testatorns vilja och avsikt. De båda testamentena kan komma att tolkas vid sidan av varandra om det inte tydligt framgått att det gamla testamentet inte ska vara gällande. En möjlig tolkning är att kusinen inte ska ärva, om det nya testamentet omfattar all kvarlåtenskap som i det tidigare testamentet, men har exkluderat kusinen. Då allt grundar sig på testatorns vilja är det dock svårt att säga ett säkert svar då det i grunden handlar om tolkning av testamenten, det som specifikt framgår i dem, och testatorns eventuella viljeyttringar.
Jag hoppas detta i alla fall har gett dig viss vägledning i frågan! Du är även välkommen att boka tid med Lawlines jurister för mer rådgivning.Med vänliga hälsningar,
